There is more to it, than meets the eye...

Veckans rapport från Naturskyddsföreningen och PAN ville visa att ekologiska viner är fria från gifter som finns i konventionella viner. Reaktionerna blev rätt omfattande och förutom de som stärktes i sin uppfattning om att eko är bra, så var det många som menade att halterna var så låga att man kan bortse från rapporten. Jag menar att resthalter bara är en liten fördel med ekologiskt. Det finns så mycket annat. Men jag tycker det är svårt att få fram det i en diskussion som så lätt blir detaljfixerad.

I veckan kom Naturskyddsföreningens rapport som ville visa att ekologiska viner är fria från farliga gifter, som däremot generellt förekommer i konventionella viner. Det var på många sätt en efterlängtad och lyckosam rapport. Med reservation för att jag inte vet hur deras urval av viner gick till (jag utgår från att det var slumpmässigt), så framstår det som klart att om man dricker konventionella viner, så får man i sig gifter som man inte har bett om.

Det intressanta tycker jag var hur mediakvarnen och debatten efteråt förlöpte. Först kom rapporten, och slogs upp som något av en larmrapport hos ett par stora dagstidningar. Sedan kom det lite kött på benen om ekologiska viner (senaste tester mm), och såsmåming om kom något som närmast var ett avfärdande från Livsmedelsverket. Debatten på webben och i insändarspalter tycks ha följt två spår.

Det ena huvudspåret var debattörer som menade att de numera visste säkert att de skulle välja ekologiska viner, för man vill ju inte ha mer gift än nödvändigt i sig. Det andra huvudspåret befolkades först av allmän skepsis (ville ha mer info om statistiken bakom..., ännu ett larm!!! *ironi*), som så småning om blev mer preciserat till att nivåerna på gifterna låg ungefär på en tusendel av SLV:s gränsvärden. Därmed kunde man bortse från rapporten, blev den allmänna meningen på det här spåret.

Självfallet är jag benägen att gå på första linjen; oavsett hur lite gift det är, så vill jag själv bestämma vilka gifter jag stoppar i mig. Det är inte en folkhälsofråga. Det är mer en fråga om redlighet och valfrihet. Andra får göra som de vill, men jag vill kunna träffa mitt val.

Jag försökte dock ta upp diskussionen med ett par av de som ligger på andra linjen. Till slut gav jag upp. Det kändes som att vi kunde slå fakta i huvudet på varandra tills det blödde på tangentborden. Då kan man ju ställa sig frågan "hur kan jag vara så säker på att eko är rätt när jag inte enkelt kan snacka omkull en bloggdebattör?".

För mig är en av de stora grejerna med ekologisk produktion att den representerar ett systemskifte. Det är ett helt annat sätt att tänka kring naturen som tillgång och kring vad det är vi stoppar i munnen. Att gifthalterna är lägre är en fördel, men bara en av många. för mig spelar det roll att bonden och lantbruksarbetarna inte behöver hantera gift. Det spelar roll att grund- och ytvatten i andra delar av världen påverkas av gifter. Jag tycker inte att tomater (eller apelsiner eller druvor) blir godare bara för att de blir större om man mineralgödslar och/eller konstbevattnar. Tvärt om.

Jag tycker maten smakar bättre om jag vet att produktionen bygger på samspel snarare än konflikt, respekt snarare än avkastningsmaximering. Jag tycker ofta att det är bra att ekologisk produktion kräver mer arbete. Det öppnar för en mer levande landsbygd både här och där. Det finns mat som inte är ekologiskt certifierad som uppfyller mina krav, men den är svår för mig som konsument att identifiera. Det finns problem i den ekologiska produktionen, men jag tycker att när man ser på sista raden, när man tänkt igenom allt, så vinner den ekologiska produktionen lätt i de allra flesta fall.

Då är frågan hur man kan lyfta diskussioner om detaljer som resthalter till en högre nivå. På något vis vill man ju gärna få fram att den aktuella frågan bara är en del av en helhet. Hur får man fram att det knappast är rimligt att vi accepterar lite giftrester, när det finns produktion som på många sätt förefaller bättre, utan att tappa fokus i diskussionen. Och utan att upplevas som att man försöker avleda kritik? För att travestera Hamlet: There is more to organic, than meets the eye.

Apropos gift i maten; kommer ni ihåg KF:s gamla reklam för änglamark. Den där servitören sprutar lite på den nyss framställda maten. "Det finns inga som helst bevis för att det skulle vara farligt... Alla här äter det..." Den känns aktuell i det här sammanhanget.

Foto med publicerat med tillstånd från martinscamera.com. Youtubefilmen ansvarar den för, som lagt upp den på Youtube.

Klimatet - det blir jobbigt det här!

Vi hade Pär Holmgren som föreläsare på jobbet idag. Jag hade glömt lite av allvaret i klimatsituationen. Det finns all anledning att tro att vi kommer att gå över två graders uppvärmning. Två grader är nog gränsen för att vi ska känna igen världen. Vi kommer sannolikt se geopolitiska effekter inom ett par decennier. Kanske är vi 100 miljoner svenskar om 100 år. Man blir lite trött. Och så kommer SvD med en artikel om att det minsann kan bli precis så jobbigt och vi gör inget åt det... Jag ska försöka komma på något sätt att bidra till att det går så bra som möjligt.

Vi hade personaldag på jobbet idag. Det brukar innebära att vi får oss någon form av inspirerande talare till livs i början av dagen. I år var det Pär Holmgren som skulle ge sin syn på klimatproblemen. Jag trodde nog jag hade hört, sett och läst det mesta i den vägen. Och Holmgren kom knappt med något som jag inte kände till sedan tidigare. Så jag hade garden nere. Men han lade fram det med en enkelhet som var slående och pekade på några ganska enkla samband som blev rätt läskiga. Jag blev lite tagen. Låt mig ge ett par axplock ur Pärs resonemang:

Betydelsen av snötäckta ytor som reflektorer. Att glaciärerna smälter är ju ett problem, men ett mycket större problem är minskande snötäcken. Det är ju nämligen så att en vit yta reflekterar bort mycket energi. En mörk yta absorberar mer. Så att snötäcket inte ligger så länge (om alls) i trakter som Svealand är inte bara trist för arter som behöver det, det innebär också att marken och vattnet börjar absorbera värme mycket tidigare på våren. Eller, det mest dramatiska, när havsisen över nordpolen smälter bort, så åter står bara ett mörkt hav av vatten. Vatten är en utmärkt värmelagrare. Det blir alltså en självförstärkning, som i sin tur tinar tundran i Ryssland, som vart efter släpper i från sig mer metan... och då börjar det bli grinigt. Inget tyder på att vi håller på att få mer snötäckta ytor. Tvärt om.

Vilka problem vi står inför. Det finns studier som visar att ekosystemen förmodligen klarar en svängning på runt två grader. Därefter blir det svårt för många ekosystem. Korallreven är kanske det tydligaste exemplet. Vi har till dags dato åstadkommit en temperaturhöjning på 0,8 grader på egen hand. Om vi slutar att släppa ut fossilt kol nu, så kommer höjningen att stanna på runt 1,5 grader (tröga system). Vi har alltså förbrukat 75% av spelutrymmet, och det är nu världsekonomin börjar komma igång på allvar (sett över de senaste 150 åren). När EU är ledande med att vilja skära ned med 30% till 2020, så förstår man att vi diskuterar på fel skala.

De sociala konsekvenserna kommer före naturkonsekvenserna. Kina kommer att vara världens största ekonomi om ett par decennier. Allt pekar på att de då också kommer att vara en militär supermakt. Kanske den största. Om ungefär ett par decennier kommer glaciärerna som matar central- och sydasien med bevattningsvatten att börja ta slut. Detta vatten svarar för en stor del av livsmedelsproduktionen i området. Tror ni att världens största supermakt kommer att acceptera att de inte får mat? Och hur kommer USA att reagera när de inte får energi till sitt samhälle? Huvva.

Människor bor där det funkar. Över de senaste par tusentalet år har det varit rätt bra att bo i Centraleuropa, Sydöstaasien och sådär. När klimatzonerna flyttar på sig innebär det givetvis att människor kommer att flytta på sig. Sverige tillhör de länder som drabbas minst eller möjligen får bättre förhållanden. Gissa om det kommer bli ett populärt land att bo i. Vissa bedömare räknar med att vi bör tänka oss befolkningstätheter i stil med centraleuropa inom 100 år. Det skulle innebära sådär en 100 miljoner svenskar när mina ofödda barnbarn börjar bli gamla... Bra eller dåligt? Dramatiskt i alla fall.

Det som slog mig igen är att det är svårt att inte uppfatta att det är ortorligt bråttom om vi inte ska få en okontrollerad kollaps av det samhälle vi har idag. På ett sätt är kanske inte en kollaps hela världen, men många kommer att uppleva det som mycket dramatiskt och olustigt. För tillfället känner jag mig lite tilltryckt. Vad kan jag egentligen göra? Ska tänka på det och försöka komma på något, för det finns definitivt realistiska scenarier som jag vill undvika.

Bilden: Milsvida, vita utsikter så långt ögat kan nå. Sankt Anton är en av Alpernas mest snösäkra orter. Ett tag till. Bilden publicerad med tillstånd av martinscamera.com.

Påminnelse: nya regler för KRAV-restauranger

KRAV arbetar med att förändra reglerna för vad som ska krävas för att få vara en KRAV-restaurang. Alla får lämna synpunkter. Gör det. Jag skrev om det för några veckor sedan. Läs mer om det här.

Läs regelförslaget och mer om hur man svarar på KRAVs webb.

Skärpning, Systembolaget

Hur många gånger har ni frågat efter ekologiskt vin/öl/snaps på Systembolaget och i princip fått till svar att typ "nä, det finns inte så mycket och det är nästan ingen skillnad i alla fall - de flesta kvalitetsodlare odlar ekologiskt, men sparar in pengar på certifieringskostnaden. Och dessutom är det ingen smakskillnad."...? Nu har SNF gjort en kartläggning som visar att av 34 testade konventionella viner hade alla bekämpningsmedelsrester i sig. De sex ekologiska var i princip fria från bekämpningsmedelsrester. Så sitt och spinn, alla ni som påstått att det inte är någon skillnad!

Vad SNF inte framhåller är att det finns lite olika nivå på nästa steg också. För de EU-ekologiska vinerna omfattas inte förädlingsstegen på samma sätt som för IFOAM-ekologiskt. Dvs viner som är "gjorda av druvor som odlats ekologiskt" (den officiella benämningen på EU-ekologiska viner) kan innehålla fler tillsatser än KRAV-märkta.

Livsmedelsverket menar att det inte är någon fara, eftersom halterna är långt under gränsvärdet. Jag menar att kocktaileffekten är läskig i alla fall. Jag påminner också om att man duschade barn med DDT på 50-talet (det var ofarligt enligt myndigheterna då).

Vidare läsning:

• Läs SNF:s rapport i sin helhet här.
• Kronstams senaste genomgång av ekoviner i DN hittar man här.
• Skor Längtar Ut tänker lite mer och ställer några intressanta frågor.
• På LasseB har det dykt upp lite diskussion i frågan oxå.
• SNF:s ordförande Mikael Karlsson tycker att Livsmedelsverket underdriver och luras. (081030)
• DN:s Karin Bojs är skeptisk till "larmet" här. (081102)
  
  

Ett par tidigare inlägg jag gjort om eko-vin:

• Viner med olika eftersmak
• Giertz drar iväg i ledartröjan

Nu kommer gnuerna!

De stissiga antiloperna (finansfolket) ser ut att avlösas av en gnu-hjord (lågkonjunkturen). Hur kommer det att förändra eko-marknaden? Hur ska vi klara att både hantera en minskande plånbok och en en ökande miljökris?

I det typiska fallet växer marknaden för miljömärkt i en högkonjunktur, då folk gärna provar nytt och inte funderar lika mycket på vart varje krona går. En lågkonjunktur innebär normalt sett en vikande eller stagnerande marknad för miljömärkningar. Reinfeldt i Kina fokuserar på klimatet. Jag tror att man måste se större samband för att hitta riktigt effektiva lösningar (mycket hållbarhet per krona, alltså).

Det är på alla sätt viktigt att eko-marknaden inte viker nu. Vi står på randen till ytterligare ett genombrott. Om efterfrågan hålls uppe ett år eller så till, så kommer många lantbruk att lägga om. Då kommer vi att se bättre tillgång vilket löser många problem. Främst skumma fenomen som att vi får äpplen från Argentina i september, men en viss prisjustering nedåt kan också bli av.

För den ekologiska marknadens del tror jag att en väsentlig del när man funderar på detta ligger i varför folk köper eko och vad de upplever att de får eller åstadkommer när de flyttar handen i hyllan. Vi vet att många köper eko på grund av en diffus känsla av att det är bättre för en själv; mindre gift och mindre stressad mat. Kanske ett litet inslag av att unna sig. Unna-sig-faktorn kan komma att försvinna när pengarna tryter. Däremot finns nyttighetsfaktorn kvar. Jag tror att man bör tänka på det när man kommunicerar med potentiella konsumenter.

Jag tror också att man ska tänka på att ekonomin stramas åt. Folk kommer att vilja få mer nytta ut av pengarna. Då är det också viktigt att verkligen skärpa in att det är konsumenten som är kung i affären, bara man flyttar handen. Kedjorna gör vad de kan för att manipulera vad vi ska köpa (kuponger, hyllägen, kampanjer), men om man står fast vid sitt val, så är beslutet ändå konsumentens. Det man kan tänka på i hårdare tider är att göra smarta val och stå fast vid dem.
Därför tror jag att man ska kommunicera någon form av enkel strategi som den som har råd kan tillämpa. T ex "lägg om ditt hushåll till ekologiskt en vara i taget". Att be någon gå från lite till mycket eko på ett bräde går inte. Att däremot börja köpa enbart ekomjölk, KRAV-potatis, ekopasta eller KRAV-kaffe, en grej i taget går lättare. Utbudet är OK, så man riskerar inte att ställas inför situationen att det inte finns något. ICA-kurirens eko-topp är en bra utgångspunkt. Sedan kan man gå vidare med andra områden. Pasta finns oftast i flera varianter. Att skippa riset och börja köpa ekobulgur gör stor nytta för klimatet.

Att ekologiskt ger många fördelar på en gång är också viktigt att få fram i offentlig kommunikation.

1. Den ekologiska produktionen är energisnålare än konventionell. Det är otroligt viktigt i en värld som är helt beroende av energi för att bygga välstånd. Ska det finnas en chans för kineser, indier och någon miljard människor till att komma till en anständig levnadsnivå, så måste de få tillgång till energi. Om de får bättre tillgång till energi, så vänder världskonjunkturen snabbare.



2. Den ekologiska produktionen bygger på stor grad av självförsörjning på gården. Det innebär att man inte behöver föra in gödsel och annat i lika stor grad (sparar transporter mm). Det innebär också att det är nödvändigt med djurhållning i större omfattning (håller markerna öppna).



3. Den ekologiska växtföljden på gården innebär att fattigare länder fort kan få bättre gödning och att behovet av bekämpning minskar. Det ger snabbare välståndsökning och minskar risken för arbetarskyddsproblem och hälsoproblem på grund av bekämpningsmedelsrester i maten eller dricksvattnet.
   

Till sist tror jag också att man ska bli ännu tydligare på en annan hälsoaspekt; en stor andel av matbudgeten i familjerna går till junk; chips, läsk, sprit, godis, kaffe mm. Man måste förstå att folk (jag också) använder junk för att trösta sig själva ibland. Det är stor risk att man generellt tycker att man behöver mer tröst i en lågkonjunktur. Om man kunde få ut budskapet att man kan överväga om man vill lägga sin konsumentmakt på junk eller eko, så kanske man kan bromsa junkökningen. Jag vet att andelen junk i matbudgeten är relativt större i familjer med lite pengar. Men jag undrar om det finns undersökningar som visar att junket vinner marknadsandelar i dåliga tider. Om man i så fall kunde bryta detta och få folk att unna sig ekomat istället för dillchips med ranchdip ibland, så skulle mycket vara vunnet!

Kort och gott - för att komma ur lågkonjunkturen snabbast möjligt är det viktigt att konsumenterna orkar fortsätta välja KRAV och ekologiskt. För oss som vill utveckla ekologiskt är det bara att gilla läget och anpassa retoriken. Lågkonjunkturen kommer att kännas även på ekomarknaden.

För Reinfeldt och gänget skulle man ju önska att de kunde se lite mer strategiskt på miljö- och hållbarhetsfrågorna. Just nu verkar de helt låsta på klimatet. Det är inte riktigt så enkelt. Men man får ändå ge dem kredd för att de försöker.

Bild med tillstånd från MartinsCamera.com

Amaranthresttips?

Jag fick för mig att jag skulle testa amaranthflingor, och sprang på ett paket från Biofood. Amarantherbal är ju kul tänkte jag. Då måste väl flingorna vara festliga också... Men analysen visade sig inte korrekt. Jag tycker det smakar konstigt som gröt. Lite dammigt sådär. Smaken slår igenom också när man blandar ut. I müsli blev det likadant. Eftersom jag inte gillar att slänga mat testar jag här - finns det någon läsare som har något tips på vad man kan göra av amaranthflingor?

Maten knyter ihop presidentvalet

För några veckor sedan gjorde jag på skoj ett försök att se var de amerikanska predientkandidaterna stod i frågan om ekologisk produktion och miljöfrågor. Jag tyckte inte jag hittade så mycket. Det var mest energi, klimat och Irak. Nu har Michael Pollan publicerat en essä I New York Times, som knyter ihop det hela och helt enkelt tränger upp kandidaterna i ett hörn. Den ökade konkurrensen om energin, den ökade folkohälsan (fel och för mycket och för giftig mat är stora problem), USA-ekonomins minskande dominans och klimatproblemen gör att man måste ha en strategi för hur USA ska försörjas med mat.

Den strategin bör rimligtvis omfatta stora delar av vad ekologisk produktion står för. Den ekologiska produktionen är energisnålare, den utgår från naturligt istället för konstgjort energikrävande. Ekologisk mat innehåller mindre junk. Plötsligt öppnar Pollan en ny front. Kan han få in den här verkligt viktiga frågan i debatten?

USA är ju på många sätt ett extremt land, men jag tycker artikeln på många sätt är relevant för oss som också sitter ihop med den globala ekonomin. Jag rekommenderar varje reflekterande människa att lägga en halvtimme på Pollan.

Länktipstack till Matälskaren.

Långsiktigt tänk är ett (tillfälligt) problem för hållbar mat

Det senaste året har efterfrågan på och försäljningen av ekomat ökat exceptionellt i hela EU. Sverige är inget undantag. Däremot ökar inte produktionen i Sverige i motsvarande grad.
För att en gård ska få sälja sina grejer som ekologiska, måste djur och marker gå igenom så kallad karens. Det vill säga en period där gården följer eko- eller KRAV-reglerna, men inte får sälja sin produktion som eko eller KRAV. För växtodling är denna period typisk två år.

KRAV och andra håller noga rätt på hur statistiken kring karensen utvecklas; hur mycket som finns på marknaden om två år är viktigt, och tillförseln av mark bör ju hela tiden öka. Men trots att både COOP och ICA säljer mer eko så ökar inte karensmarken. Istället importerar EU allt mer ekomat. En stor fråga har varit varför inte signalerna når fram. Varför funkar inte marknaden?

Igår diskuterade jag saken med en kollega som framförde en i grunden sund teori: Senast vi hade ett sådant enormt lyft var i slutet av nittiotalet. Då drevs produktionen i första hand upp av stödåtgärder. Bönderna fick helt enkelt betalt av staten för att lägga om till eko, i förhoppningen om att marknaden skulle skjuta iväg när tillgången ökade. Det gjorde den inte (i tillräcklig grad). Kostnaden för bönderna är stor; de ska investera i kunskap och anläggningar av olika slag. Under två år ska de dessutom sänka produktionen (eko ger oftast lägre avkastning) utan att kunna få betalt för det. Återbäringen börjar alltså först om tre år, och det tar många år att skriva av investeringar. Många bönder insåg att omläggningen för dem blev en rejäl förlust, eller i vart fall inte så lönsam som hade sagts.

De här företagen är små och de lever i en ekonomi där 10 år inte är så lång tid. På ett sätt är lantbruksföretagets minne och ekonomi lååååångt från finanskrisens hysteri. I finanshysterin har Rapport har extra direktsändning för att berätta lajv om Riksbanken har justerat räntan med 0,25 eller 0,5%. I lantbruksföretaget kommer man ihåg och drar lärdom av hur det hände för tio år sedan. Kvartalsutvecklingen på COOP är inte så intressant, men om trenden består i några år är det intressant. Jag skulle tro att försiktiga bönder nu håller ut ett par år innan vi får se stora karenssiffror. Har efterfrågan börjat sjunka under 2009, så blir det inga stora omläggningar. Men står den sig så kanske vi ser massomläggningar till 2010.

Jag har stor respekt för de enskilda lantbruksföretagen. De har en långsiktighet som vi skulle behöva mer av i samhället. Samtidigt är det ju ett problem för mig att jag genom att välja ekologiskt driver upp import och möjligen onödiga transporter (var är de svenska KRAV-äpplena så här mitt i säsongen???). Men det är det enda sättet för mig som enskild konsument att visa att jag menar allvar, och det kommer bönderna att se om tiden får gå lite. Så jag får fortsätta mitt köpande och fortsätta övertyga folk om nödvändigheten att lägga om det egna hushållet till ekologiskt.

Odlad fisk bättre för klimatet?

För den som är intresserad av vilken mat som är mest klimatsmart, och i synnerhet vilka animalier som är bäst ur klimathänsyn bör lyssna i torsdagens Vetandets Värld i SR:s P1. Där intervjuas Hans Ackefors om odlad och vild fisks klimatpåverkan. Han kommer med en del intressanta påståenden:

• Odlad fisk (regnbåge) genererar 10-15 ggr mindre klimatgaser än nötkött.
• Nötkött kräver 200 ggr mer areal odlad mark än regnbåge, räknat per kg kött.
• Eftersom den odlade fisken inte behöver jaga sin mat, så är den långt snålare och effektivare än den vilda fisken som proteinproducent.
• Med mera.

Man kan tycka att det är lite äpplen och päron att påstå att effektivitet har med klimateffekten att göra. Men faktum är att hur man än ser på det så är en av världens stora utmaningar hur alla människor ska kunna få mat på bordet, i synnerhet när allt fler kan betala för det de vill ha. Och i synnerhet när den generella klimatpåverkan från mat måste minska, precis som allt annat.

Det är ju inget nytt att nötköttsproduktionen måste ned, så det är väl kanske inte den intressantaste delen. Det hade varit intressantare att jämföra med mer framtidsinriktat protein som fågel eller växtprotein. Det hade också varit intressant att höra mer hur det påverkan skiljer mellan fiskätare som regnbåge och karpar i polykulturer.

Däremot högintressant att höra iakttagelsen att Ackefors menar att den riktiga flaskhalsen är tillgång på fiskolja; denna olja kan bringa mycket hälsa till världen, men kräver fiske efter fet fisk...

Men jag blir brydd över Ackefors funderingar kring att det skulle vara mer klimatsmart att äta odlad fisk än vild. Dels tycker jag att det måste finnas ett problem i avgränsningen i den LCA han diskuterar. Jag har hittills aldrig sett en sådan LCA, som på allvar kan avgränsa en vild produktion på ett vettigt sätt, så att resultatet bli jämför bart. Dels leder resonemenget lätt käpprätt åt pepparn; då skulle ju Timbro kunna få för sig att det vore klimatsmart att fiska ned alla bestånd av karnivor (köttätande) fisk. Fel tanke. Klimatfrågan är något vi har skapat och något vi måste lösa. Att påstå att vilda djur på något sätt kan lastas är helt stolligt.

Däremot finns det mycket att göra för vattenbruket i Sverige. För några år sedan var företaget Östgös igång med ett synnerligen intressant projekt, som dels minimerar övergödningsproblemet, dels skulle skapa levande skärgårdar, dels skulle ta upp näring på land till nytta för jordbruket. Vet inte vad som har hänt med det projektet. Jag hoppas verkligen att det förverkligas. Gös är ju både gott och nyttigt. Och som jag förstod projektet för några år sedan var idén att odlingen skulle uppfylla KRAVs regler.

Vi måste också fort få fart på musselodlingen. Det finns KRAV-regler för musselodling (mycket enkla att uppfylla) och det verkar egentligen bara finnas två problem; mustester (som genomförs för att kolla alggifthalten) som inte accepteras av KRAV och sommargäster (som inte tolererar odlingar inom synhåll från sin veranda). Kolla gärna de intressanta projekten på Tjärnös sajt Miljömusslor.

Bild på gös lånad från Wikipedia. Blid på blåmusslor lånad från Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium.

Jag har placerat min blogg i
Uppsala på bloggkartan.se

Tre goda fynd

Precis de senaste dagarna har jag råkat på tre produkter som gjort mig extra glad:

1. Krav-märkt Kalles Kaviar. Jag hittar inget om det på webben, men en kollega påstod att hans mamma typ köpt den på Konsum. Konstigt att Abba inte gör någon press av det... Otroligt roligt att en så stark produkt kommer i en KRAV-märkt version. Otroligt viktigt att en av de stora aktörerna på fiskmarknaden tar det hållbara fisket på allvar, och ser affären i det. (tillägg 081018: rekobloggen har däremot hittat ett pressmeddelande).
2. Kung Markattas grötris. Det går en del risgrynsgröt till barna hemma. Och förutom att Änglamarks ekologiska risgrynsgröt är äcklig, så är det roligare att göra själv. Blanda i lite grädde och vanilj, så fixar man egen risifrutti. Men konstigt nog har jag hittills aldrig hittat ekologiskt rundkornigt ris. Men i förrgår hittade jag det (på Tant Grön). Från Kung Markatta. Mycket skumt att inte COOP eller ICA har tagit in det. Ingen jättegrej, men det är liksom ett sådant där hål i ekosortimentet som behöver täppas till. Jobba på, Kung Markatta!
3. Fazers KRAV-märkta skepparhalvor. Bagerisidan har så länge släpat efter i utvecklingen av eko-sortimentet. Saltå har länge fått regera i ensamt majestät. Nu börjar de lite större röra på sig, och plötsligt låg Skepparhalvorna där i min butik. Genombrott. Och gott.

Blog Action Day - Fattigdom!

TaggaNer uppmärksammade mig på att det är Blog Action Day - Poverty idag. Har jag aldrig sett förut, men det är lovvärt. Fattigdomen är ett stort problem. Förutom det uppenbara (att det inte finns någon rättvisa i att somliga föds till misär), så finns bör det finnas ren självbevarelsedrift för oss i den rika världen i detta den kommande utvecklingen.

Maslows behovstrappa gäller ju universellt, och i ett läge där alla i första hand måste oroa sig för primära behov som mat och skydd, så kommer man inte att ta hänsyn till vad andra behöver eller orka se nödvändigheten i att vi bevarar den biologiska mångfalden. Det förefaller samhällen (som helhet) orka med när de nått en viss välståndsnivå. Om inte någon visar hur man kan göra annorlunda så går utvecklingen via kemikaliejordbruket och fossil energi. Och det är då det till slut drabbar oss direkt om vi inte hittar en snabbväg från fattigdom till hållbart samhälle.

Drivkrafterna i den kapitalistiska världsordningen är naturligtvis största möjliga vinst, för minsta möjliga kostnad. Inom lantbruksproduktionen förefaller det som att konstgödsel och bekämpningsmedel är en frestande genväg för det fattiga lantbruket. Det går att få lån för det, och många utvecklingsinstitut (typ SIDA och FAO) ger bidrag op olika sätt för att få fram dessa grejor. De som få fram grejerna är naturligtvis företag, som i sin tur har en rejäl lobby på plats i Bryssel och Rom (där FAO bor).

Därför kan det komma sig att det satsas på genomdifierat ris som utsäde, när det snarast är fråga om att man borde lära ut näringslära för att få folk att äta rätt. Därför kan det komma sig att det dyker upp bekämpningsmedel i bushen, när det man borde göra är att ta fram och sprida betydligt bättre växtföljder. Med en ordentlig växtföljd utnyttjar man växter för att fixera gödning och undviker sjukdomar som kommer av monoton odling.

I grund och botten blir alltså frågan - hur kan man göra för att göra det mer lönsamt att höja kunskapsnivån än att sälja quick fix-lösningar? Möjligen genom att betala bättre för konsulter som kan bidra, men det kan sticka väl mycket i ögonen på mottagarländerna. Det snabbaste och enklaste för var och en är dock att köpa ekologiska produkter när man köper något från syd. Då gynnas kunskapsutveckling (som stannar på orten) istället för kemiföretagens vinster (som lämnar producenten innan ha/on ens hunnit se den.

Har KRAV-djuren det bättre än barna på dagis?

Den första april 2002 (tror jag det var) skickade jag och kollegan informationscehfen på KRAV (för dagen utnämd till desinformationschef) ut ett förslag till nya KRAV-regler. Det gällde regler för KRAV-godkännande av hushåll. Det vi gjorde var i princip att ta KRAV-reglerna för djur och ersätta djurvärldsord med människovärldsord.

Typ "5.1 All KRAV-certifierad djurhållning ska baseras på god djurmiljö och god djuromsorg som garanterar det enskilda djuret god hälsa och välfärd samt en värdig tillvaro." blev något i stil med "1.1 Alla KRAV-certifierade hushåll ska baseras på en god människomiljö och en god människoomsorg som garanterar den enskilda människan god hälsa och välfärd samt en värdig tillvaro."

"5.1.3 Mjölkproduktion ska ha följt KRAVs regler under en karensperiod om 6 månader innan mjölken kan bli KRAV-certifierad." som blev något i stil med "1.1.3 Ammande mödrar ska ha följt KRAVs regler under en karensperiod på sex månader innan mjölken kan bli KRAV-certifierad."

Vi tyckte det var skoj i synnerhet kombination med regler som innebär att i princip allt foder/mat (även för ammande bebisar) måste vara KRAV-godkänt. "För grisar ska betet ge både foder och rikliga tillfällen till sysselsättning." blev också rolig om man skrev att "för människor ska trädgårdsarbetet ge både mat och rikliga tillfällen till sysselsättning"

Och så där höll vi på en eftermiddag. Vi skickade ut förslaget på remiss den 1 april som sagt var, och fick en del glada tillrop som svar. Men det mest lyckade var att ett statligt verk faktiskt hade haft ett möte för att behandla remissen innnan de insåg vilket datum den skickades ut.

I förstone var detta bara kul, men efter ett tag växte det fram en del intressanta iakttagelser. På ett sätt kan man säga att vi satte fingret på en del ömma punkter om hur vi själva beter oss i samhället. KRAV-reglerna gör t ex tydligt att djuren ska ut när det går, och att djuren ska ha tillräckligt med dagsljus och sömn. Hur funkar detta för alla kontorsråttor, eller för de som jobbar i gruvan i Kiruna? På ett sätt kan man säga att KRAV-djuren har det bättre än många människor, till och med i vårt rika land.

Jag kom att tänka på det här idag igen när jag läste en artikel om att ett dagis i Uppsala hade kommit på att om alla tvättar händerna med sprit, så bli barnen mindre sjuka. det verkar ju vettigt iofs. Men så kom jag att tänka på KRAV-reglerna om att förebyggande bekämpning och medicinering inte får förekomma. Vet inte exakt hur spriten ska klassas (bekämpningsmedel?), men någon stans kände jag att vänta ett slag; angriper vi inte detta från fel håll. Jag uppfattar att det finns gott vetenskapligt stöd för att barn som hålls i små grupper och som får vara mycket utomhus (typ halva dagen) är har färre sjukdagar än barn som är mycket inne, i synnerhet i större grupper. Samtidigt måste man tänka på att barn behöver få mellan 30 och 40 infektioner innan de har byggt upp ett anständigt immunförsvar.

Jag undrar om en KRAV-bonde skulle agera som detta dagis. Jag tror inte det. Jag tror att det skulle vara viktigare att bygga upp immunförsvaret än att bekämpa harmlösa enstaka mildare sjukdomar. I synnerhet som det sämre immunförsvaret skulle öka risken för större och allvarligare infektionsepidemier i besättningen.

Jag tycker det känns sundare att försöka tänka ut hur vi är konstruerade som system och utveckla det, än att försöka gå på enstaka mindre obehagligheter. Därför tycker jag att ekologisk matproduktion är så mycket intressantare.

Sedan undrar jag om man inte skulle leta fram den där gamla remissen och göra någon form av debattartikel av den. Kunde vara tankeväckande.

(Den som vill kolla upp de riktiga KRAV-reglerna, kan göra det här. Kap 5 handlar om djurhållning.)

Men de riktiga kriserna då?

Medierna är fulla av den nu. Finanskrisen. DN har stort uppslaget i såväl papperstidning som webbupplaga. De har till och med en egen snabblänk, www.dn.se/finanskrisen. Pratade med en kompis om det där. Det är en konstig kris; den är utan tvekan viktig, men det viktigaste för den stora massan verkar vara att göra så lite som möjligt. Och det gör de nog. Sedan verkar det viktigt att ett litet antal människor hugger i och gör sitt jobb, och det verkar de göra. Här i Sverige i alla fall (stackars Island som är till salu på e-bay...).

Så på ett sätt är nyhetsvärdet lågt - det finns inte mycket vi kan göra åt saken, och de som ska göra något gör det. Ändå braskar rubrikerna som om jorden skulle gå under. Det kommer den definitivt inte att göra. Den här krisen påverkar inte några viktiga system.

Samtidigt pågår ett antal viktiga processer; vi har en klimatkris som hotar lägga folkrika länder under vatten på somliga ställen och förstöra eller förtära dricksvattnet på andra ställen. Stora mängder arter hotas, och kanske kan processen utvecklas till rena Ragnarök i en sexgradersvärld.

Vi har också en enorm rättvisekris. Medan vår finansvärld hittar på konstiga varianter på att sälja skulder och aktier som man inte har, så lever stora andelar av mänskligheten i misär. Närmare hälften av världens förlossningar sker t ex helt utan tillgång till medicinsk assistans.

Östersjön är fortsatt i akut kris. Det är ett unikt havsområde, som håller på att dö.

Alla dessa kriser kan vi, till skillnad från finanskrisen, göra något åt. För alla dessa kriser gäller också att det är mycket dyrt (inte bara i pengar) att inte göra något åt dem. Och för alla dessa kriser gäller att vi behöver få veta och förstå mer för att kunna göra rätt grej. Men under tiden använder alltså stora medier vår och deras egen tid för att rapportera om ett imaginärt problem (imaginära problem finns fast de inte finns, jfr imaginära tal) som vi inte kan göra något åt...

Men kanske är det enkelt - det är en så skön dramaturgi i finanskrisen; det finns ett slags yttre fiende till alla i hela världen, och alla de stora kämpar emot med helt enastående resurser inför öppen ridå. Specialeffekterna är remarkabla; toppmöten på helegerna som hanterar biljontals kronor i en kamp mot måndagens börsklocka. Förskrämda högbelånade barnfamiljer visas upp, men kan inte göra något - de lägger sitt öde i andras händer.

Då är det svårare att orka jobba med kriserna som kräver att vi gör något varje dag och där vi faktiskt kan göra det. Det säljer inte lika bra som ett sprakande skådespel som man inte kan rå på.

För den som vill få ett annat perspektiv på finanskrisen, rekommenderas Peter Englunds inlägg för ett par veckor sedan.

Vad är en ekologisk restaurang?

KRAV har nyligen lagt ut ett förslag på ändrade regler för KRAV-certifiering av restauranger (klicka på "Remiss KRAVs restaurangregler i högerspalten"). Alla som är intresserade får svara, men ska i så fall göra det senast 3 november.

Jag har funderat en del på vad som egentligen gör en restaurang ekologisk eller hållbar. Räcker det med att de säljer en viss andel KRAV-mat? Alltså att de i princip mest ska ägna sig åt särhållning och dokumentation, för att få bli kallad KRAV-certifierad eller ekologisk? Om man jämför med lantbruken så omfattas de av en mycket mer komplex målbild. De ska i ett levande system ta hänsyn till miljöfaktorer och djurskydd, men också sociala aspekter så som arbetarskydd. Dessutom strävar det ekologiska lantbruket efter att skapa kulturella band mellan producent och konsument. Dvs att konsumenten ska förstå mer och mer av var maten kommer ifrån.

IFOAM har kanske den bästa definitionen av vad ekologisk produktion står för i vad de kallar för the Principles of Organic Agriculture. I korthet ställer man upp fyra principer för ekologiskt lantbruk; principerna om hälsa, ekologi, rättvisa och omsorg. KRAV sammanfattar sin grundläggande syn på vad som är målet för den ekologiska produktionen i §4 i KRAVs stadgar. Även här framgår att det finns många mål.

Hur ska man då tänka kring restauranger, rent principiellt? Uppfyller de dessa mål, är de företag som arbetar mot dessa mål helt enkelt genom att sälja så mycket ekologiskt som möjligt? I så fall är det mest läge att bara fila och förfina de befintliga KRAV-reglerna. Eller ska man snarare tänka sig att alla delar i kedjan ska arbeta efter samma principer, att även restaurangen i sig ska hantera t ex sociala frågor? I så fall blir det genast mer komplicerat, och på ett sätt mer intressant.

Bör man i så fall t ex kräva att all personal på KRAV-restauranger får lön enligt kollektivavtal? Eller rent av att KRAV-restauranger alltid är anslutna till ett kollektivavtal? Stoppar man in sådana regler så blir det i så fall ett jobb för certifieringsrevisorerna att kolla på ett vettigt sätt varje år. Detta är säkert inga problem för skol- och sjukhuskök, men kanske inte lika enkelt på den lilla kulturrestaurangen som drivs mest på ägarens energi och frivilliga tid. Eller ska man plocka ut enskilda krav ur andra certifieringar för arbetsmiljö? Eller hur ska man annars hävda att KRAV-restauranger också är ledande i socialt ansvar?

Bör man gå vidare i kretsloppstänket och kräva att KRAV-restauranger återför sitt matavfall till jordbruket? Måste de ha miljömärkt el (elproduktionen är säkerligen den största miljöpåverkan från en restaurang, tillsammans med matens produktion).

Frågan bli inte enklare för att de restauranger som berörs spänner från små caféer till stora proffskök. Det kan alltså vara svårt att hitta ett angreppssätt som funkar för alla.

Mera sån't!

Lindahls Food har lanserat KRAV-märkt kaffe-mjölk i portionsförpackning. Som jag har väntat! Det förefaller ju som en så enkel grej för att lyfta kaffeserveringen, eller -automaten ytterligare ett snäpp. Typiskt att inte Arla, Milko eller Skånemejerier fattade först.

Man får ofta höra att ett argument mot att införa KRAV- eller ekomärkta produkter är att handlare och restauranger känner att de måste tillhandahålla KRAV som ett alternativ. Det innebär att eko-produkterna inte bara ska visa att de är bättre, de ska också kriga sig till ett hyllutrymme, och hamnar då oftast i sämre lägen än main stream. Därmed säljer de sämre och så riskerar de att åka ut.

För några produkter kan man verkligen fråga sig om det inte är den konventionella varan som borde försvara sig. Potatismjöl brukar t ex ha samma pris oavsett om det är KRAV eller konventionellt. Varför då saluföra den konventionella? I en så smaklös produkt kan ju knappast smaken skilja...

I andra lägen tror jag helt enkelt att handlaren eller restauratören helt enkelt kunde vara lite modigare och sparka ut det konventionella alternativet för att spara hyllmeter eller diskutrymme. Jag hoppas att många restauratörer och vendingföretag gör så med Lindahls mjölk. Ring ut det gamla och in med det nya. Jag tror att de därigenom skulle lyfta sina egna affärer.

PS1: Bilden är hämtad från Lindahls produktkatalog på webben.

PS2: Tack till grannen Nils S som fixat bredbandstillgång åt oss, så att jag kan överleva övergången mellan operatörer.

Färre inlägg ett tag framöver

Vår bredbandsanslutning har slutat funka hemma. Det tar "fyra till sex veckor" innan den är igång på nytt. Under tiden blir det inte så många inlägg. Räknar med att ha bättre fart från mitten på november.

Det är lagen det är fel på!

Tidningen Filipstad i Folkmun fångade upp mitt inlägg om OLW:s chips, och gjorde en nyhet av det. Det visar sig att OLW är en så pass stor anläggning att det är Livsmedelsverket är tillsynsmyndighet. Och de ska naturligtvis följa upp problemet. OLW:s jurister är tydligen också inkopplade.

Det är ju kul när någon man gör tar skruv, men när jag läser Joakim Lambertssons kommentar i Folkmun, "En fiktiv historia om sunt förnuft", så får jag en perspektivjusterare. För det klart att det är skumt att ett statligt verk kan få för sig att det är en prioriterad uppgift att få ett företag att sluta att tala om något som är sant. Helt snurrigt, när de kunde lägga resurser på att klimatanpassa kostråden, eller något. Men, och här närmar vi oss problemet, SLV:s (och kommunernas) jobb är att tillämpa lagen. Lagen är sådan att man inte får skriva att en ingrediens är ekologisk om inte hela produkten uppfyller en viss EU-förordning. Jag tycker lagen är dålig, jag tycker att man visst borde få göra det, och jag tror inte att OLW ljuger. Däremot är det många andra som vill göra samma sak och som har fått på moppe av SLV tidigare (Arla, V&S). Och någon stans kan man väl leva med att små skuttare inte har ordning, men OLW (som tydligen har flera jurister) borde ha ordnign på sig, eller ha råd att köpa ordentlig rådgivning. De får helt enkelt lov att spela enligt reglerna.

Till problemet med lagen. Jag tycker att EG-förordningen om eko-varor ((EEG) nr 2092/91) går alldeles för långt i sitt konsumentskydd. Och jag misstänker att förordningen faktiskt är olaglig eftersom det enligt andra rättsfall måste vara tillåtet att säga vad som är sant. Det är bra om OLW använder eko-potatis (märket på framsidfan kunde de kanske ha låtit bli)! Den typen av agerande öppnar volymsmarknader för eko-producenter som gör allt mer förutsägbart.

Formuleringarna i förordningen kring att man inte får ge konsumenten intryck av att något är ekologiskt, med mindre än att hela förordningen är uppfylld får också en massa märkliga konsekvenser. T ex kan man fråga sig om COOP får sätta sitt Änglamarksmärke på något som inte är ekologiskt livsmedel. Frågan kan verka knäpp, men är juridiskt högst relevant! Och kombinerar man det med en statsapparat som alltid ska vara bäst i klassen (ni skulle se en del spännande tillämpningar av eko-förordningen i andra EU-länder), så blir konsekvensen att folk lägger sin tid på helt fel saker.

Så - OLW, bra gjort, men välkommen ombord i båten som försöker ändra den knäppa lagen!

OLW har skickat ut ett pressmeddelande om sina nya lyxiga chips i augusti.