Vi hade Pär Holmgren som föreläsare på jobbet idag. Jag hade glömt lite av allvaret i klimatsituationen. Det finns all anledning att tro att vi kommer att gå över två graders uppvärmning. Två grader är nog gränsen för att vi ska känna igen världen. Vi kommer sannolikt se geopolitiska effekter inom ett par decennier. Kanske är vi 100 miljoner svenskar om 100 år. Man blir lite trött. Och så kommer SvD med en artikel om att det minsann kan bli precis så jobbigt och vi gör inget åt det... Jag ska försöka komma på något sätt att bidra till att det går så bra som möjligt.
Vi hade personaldag på jobbet idag. Det brukar innebära att vi får oss någon form av inspirerande talare till livs i början av dagen. I år var det Pär Holmgren som skulle ge sin syn på klimatproblemen. Jag trodde nog jag hade hört, sett och läst det mesta i den vägen. Och Holmgren kom knappt med något som jag inte kände till sedan tidigare. Så jag hade garden nere. Men han lade fram det med en enkelhet som var slående och pekade på några ganska enkla samband som blev rätt läskiga. Jag blev lite tagen. Låt mig ge ett par axplock ur Pärs resonemang:
Betydelsen av snötäckta ytor som reflektorer. Att glaciärerna smälter är ju ett problem, men ett mycket större problem är minskande snötäcken. Det är ju nämligen så att en vit yta reflekterar bort mycket energi. En mörk yta absorberar mer. Så att snötäcket inte ligger så länge (om alls) i trakter som Svealand är inte bara trist för arter som behöver det, det innebär också att marken och vattnet börjar absorbera värme mycket tidigare på våren. Eller, det mest dramatiska, när havsisen över nordpolen smälter bort, så åter står bara ett mörkt hav av vatten. Vatten är en utmärkt värmelagrare. Det blir alltså en självförstärkning, som i sin tur tinar tundran i Ryssland, som vart efter släpper i från sig mer metan... och då börjar det bli grinigt. Inget tyder på att vi håller på att få mer snötäckta ytor. Tvärt om.
Vilka problem vi står inför. Det finns studier som visar att ekosystemen förmodligen klarar en svängning på runt två grader. Därefter blir det svårt för många ekosystem. Korallreven är kanske det tydligaste exemplet. Vi har till dags dato åstadkommit en temperaturhöjning på 0,8 grader på egen hand. Om vi slutar att släppa ut fossilt kol nu, så kommer höjningen att stanna på runt 1,5 grader (tröga system). Vi har alltså förbrukat 75% av spelutrymmet, och det är nu världsekonomin börjar komma igång på allvar (sett över de senaste 150 åren). När EU är ledande med att vilja skära ned med 30% till 2020, så förstår man att vi diskuterar på fel skala.
De sociala konsekvenserna kommer före naturkonsekvenserna. Kina kommer att vara världens största ekonomi om ett par decennier. Allt pekar på att de då också kommer att vara en militär supermakt. Kanske den största. Om ungefär ett par decennier kommer glaciärerna som matar central- och sydasien med bevattningsvatten att börja ta slut. Detta vatten svarar för en stor del av livsmedelsproduktionen i området. Tror ni att världens största supermakt kommer att acceptera att de inte får mat? Och hur kommer USA att reagera när de inte får energi till sitt samhälle? Huvva.
Människor bor där det funkar. Över de senaste par tusentalet år har det varit rätt bra att bo i Centraleuropa, Sydöstaasien och sådär. När klimatzonerna flyttar på sig innebär det givetvis att människor kommer att flytta på sig. Sverige tillhör de länder som drabbas minst eller möjligen får bättre förhållanden. Gissa om det kommer bli ett populärt land att bo i. Vissa bedömare räknar med att vi bör tänka oss befolkningstätheter i stil med centraleuropa inom 100 år. Det skulle innebära sådär en 100 miljoner svenskar när mina ofödda barnbarn börjar bli gamla... Bra eller dåligt? Dramatiskt i alla fall.
Det som slog mig igen är att det är svårt att inte uppfatta att det är ortorligt bråttom om vi inte ska få en okontrollerad kollaps av det samhälle vi har idag. På ett sätt är kanske inte en kollaps hela världen, men många kommer att uppleva det som mycket dramatiskt och olustigt. För tillfället känner jag mig lite tilltryckt. Vad kan jag egentligen göra? Ska tänka på det och försöka komma på något, för det finns definitivt realistiska scenarier som jag vill undvika.
Vi hade personaldag på jobbet idag. Det brukar innebära att vi får oss någon form av inspirerande talare till livs i början av dagen. I år var det Pär Holmgren som skulle ge sin syn på klimatproblemen. Jag trodde nog jag hade hört, sett och läst det mesta i den vägen. Och Holmgren kom knappt med något som jag inte kände till sedan tidigare. Så jag hade garden nere. Men han lade fram det med en enkelhet som var slående och pekade på några ganska enkla samband som blev rätt läskiga. Jag blev lite tagen. Låt mig ge ett par axplock ur Pärs resonemang:
Betydelsen av snötäckta ytor som reflektorer. Att glaciärerna smälter är ju ett problem, men ett mycket större problem är minskande snötäcken. Det är ju nämligen så att en vit yta reflekterar bort mycket energi. En mörk yta absorberar mer. Så att snötäcket inte ligger så länge (om alls) i trakter som Svealand är inte bara trist för arter som behöver det, det innebär också att marken och vattnet börjar absorbera värme mycket tidigare på våren. Eller, det mest dramatiska, när havsisen över nordpolen smälter bort, så åter står bara ett mörkt hav av vatten. Vatten är en utmärkt värmelagrare. Det blir alltså en självförstärkning, som i sin tur tinar tundran i Ryssland, som vart efter släpper i från sig mer metan... och då börjar det bli grinigt. Inget tyder på att vi håller på att få mer snötäckta ytor. Tvärt om.
Vilka problem vi står inför. Det finns studier som visar att ekosystemen förmodligen klarar en svängning på runt två grader. Därefter blir det svårt för många ekosystem. Korallreven är kanske det tydligaste exemplet. Vi har till dags dato åstadkommit en temperaturhöjning på 0,8 grader på egen hand. Om vi slutar att släppa ut fossilt kol nu, så kommer höjningen att stanna på runt 1,5 grader (tröga system). Vi har alltså förbrukat 75% av spelutrymmet, och det är nu världsekonomin börjar komma igång på allvar (sett över de senaste 150 åren). När EU är ledande med att vilja skära ned med 30% till 2020, så förstår man att vi diskuterar på fel skala.
De sociala konsekvenserna kommer före naturkonsekvenserna. Kina kommer att vara världens största ekonomi om ett par decennier. Allt pekar på att de då också kommer att vara en militär supermakt. Kanske den största. Om ungefär ett par decennier kommer glaciärerna som matar central- och sydasien med bevattningsvatten att börja ta slut. Detta vatten svarar för en stor del av livsmedelsproduktionen i området. Tror ni att världens största supermakt kommer att acceptera att de inte får mat? Och hur kommer USA att reagera när de inte får energi till sitt samhälle? Huvva.
Människor bor där det funkar. Över de senaste par tusentalet år har det varit rätt bra att bo i Centraleuropa, Sydöstaasien och sådär. När klimatzonerna flyttar på sig innebär det givetvis att människor kommer att flytta på sig. Sverige tillhör de länder som drabbas minst eller möjligen får bättre förhållanden. Gissa om det kommer bli ett populärt land att bo i. Vissa bedömare räknar med att vi bör tänka oss befolkningstätheter i stil med centraleuropa inom 100 år. Det skulle innebära sådär en 100 miljoner svenskar när mina ofödda barnbarn börjar bli gamla... Bra eller dåligt? Dramatiskt i alla fall.
Det som slog mig igen är att det är svårt att inte uppfatta att det är ortorligt bråttom om vi inte ska få en okontrollerad kollaps av det samhälle vi har idag. På ett sätt är kanske inte en kollaps hela världen, men många kommer att uppleva det som mycket dramatiskt och olustigt. För tillfället känner jag mig lite tilltryckt. Vad kan jag egentligen göra? Ska tänka på det och försöka komma på något, för det finns definitivt realistiska scenarier som jag vill undvika.
Bilden: Milsvida, vita utsikter så långt ögat kan nå. Sankt Anton är en av Alpernas mest snösäkra orter. Ett tag till. Bilden publicerad med tillstånd av martinscamera.com.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar