Flygfrakt och eko passar vanligen inte ihop

Läsaren Kari uppmärksammar några av problemen om KRAV eller eko skulle bannlysa flygfrakt. Det finns områden som behöver pengarna, men där endast flyg är ett fungerande alternativ. Jag förstår de här problemen, men tycker att man borde prata om principen först. Jag menar att flygfrakt av mat i princip inte är acceptabelt. Men i vissa särskilda fall och kanske under en begränsad period, så skulle man kunna acceptera flygfrakt av ekologiska varor. Jag tror att det är viktigt att slå fast principen, så att vi inte hamnar i limbo i den här frågan.

Kari gör en intressant reflektion i mitt inlägg om flyg vs eko. I korthet, och med mina ord, beskriver hon att det för stora landområden helt enkelt inte finns något alternativ till flyg för långväga transport. Som exempel använder hon Uganda. Den teoretiskt möjliga hamnen skulle vara Mombasa. Men vägarna dit är urusla - det tar tre dagar med dålig komfort för frukten. Järnvägen fungerar inte. Karis slutsats är att det är så viktigt att denna typ av länder får exportera frukt, så att vi måste acceptera flygfrakten.

Hm. Hmm. Tack för den inputen Kari. Du har en given poäng; att bygga en hållbar livsmedelsproduktion som kan få in friska pengar i de här länderna är avgörande för att de ska kunna ta språnget förbi kemikalie- och fossilsamhället. Men, samtidigt uppfattar jag att vi står i ett riktigt prekärt läge. Klimatet väntar inte. Det går en kritisk gräns vid två graders uppvärmning, och vi är redan på god väg, 1,5 grader tror jag. Och utsläppen ökar fortfarande.

Jag ser alla utmaningar som krävs när ett samhälle som bygger på billig fossil energi snabbt måste komma åt utsläppen av fossil kodioxid. MEN jag tror att den ekologiska rörelsen måste bestämma sig för vilka principer vi ska ha. Sedan kan vi börja diskutera undantagen. Precis som att det alltid har funnits en princip om att allt djurfoder ska vara ekologiskt, och komma från den egna typ socknen. Däremot har denna princip inte alltid varit möjlig. För en del djurslag tror jag att man började med att det räckte att 50% var ekologiskt.

På samma sätt tycker jag personligen, att vi borde slå fast principen att det är ohållbart att lägga så mycket (fossil) energi på en vara, som en flygfrakt innebär. Det är enorm utmaning att både få energin att räcka till alla, och att göra det utan fossila utsläpp. Då är det, enligt min mening, inte rimligt att acceptera flygfrakt på ett principiellt plan.

Men sedan är ju världen som den är, och det är då vi ska börja diskutera undantagen. Jag skulle kunna tänka mig att något i stil med att flygfrakt endast kan tillåtas om:

• Normal frakttid på marken från primärproduktionen till nämaste handelshamn är mer än (säg) två dagar, och
• Produktionen uppfyller IFOAM:s regler om sociala rättigheter eller är rättvisemärkt(EU-eko räcker alltså inte), och
• Importören betalar en viss slant till projekt som syftar till att bromsa den globala uppvärmingen.

Typ. Det borde begränsa flygfrakten till en liten, liten andel. Undantaget gör det möjligt att diskutera om/när det ska tas bort. Det skulle också etablera en viktig princip för ekologisk produktion.

Bild - copyright Martin Cejie Hegardt. Publicerad med tillstånd.

Flyg vs ekologiskt

För något drygt år sedan var frågan om flygtransporter av ekologiska varor en het diskussion. Den har tillfälligt somnat av. Jag tror att det är viktigt att vi kommer till vägs ände med det här. Är det OK att flyga ekologiska varor, eller inte? Jag, personligen, lutar åt att det inte är OK i det allmänna fallet. De undantag jag tänker på är varor av mycket högt värde, som helt enkelt försvinner när de skeppas på sjön. Hit hör t ex vaniljstång, saffran och några grejor till. Flyga vindruvor? Inte rimligt.

Problemet är att denna inställning kan drabba producenter i syd. Mest pratas det om Afrika. För mig är det oklart hur stort det här problemet (alltså att en flygbojkott från eko skulle kasta människor i fattigdom), och det behöver jag förstå mer av.

Jag tycker också att det är märkvärdigt tyst från transport- och förpackningsindustrin. Jag vet att det har funnits försök med nya material och modifierade atmosfärer som skulle möjliggöra båtfrakt från tropiska länder till Europa. Var är den här industrin, nu när man skulle behöva den?

The Times Online refererar den senaste utvecklingen i denna debatt i UK. Där har debatten varit betydligt mer energisk, och Soil Association (KRAVs motsvarighet i UK) har landat i ett slags nja. Bakgrunden till det njaet är den sociala dimensionen - att man inte vill göra läget grinigare än vad det är på landsbygden i Afrika. Samtidigt framkommer det nu att ett par flygbolag har sponsrat afrikaner med flygbiljetter till UK för att lobba för fortsatt flygfrakt... Rörigt.

Målkonflikter i KRAVs regler

KRAV behöver hjälp att göra en avvägning mellan olika principer. Å ena sidan kommer mycket av näringen och nyttan i ekologiskt jordbruk från principen att man gödslar jorden, medan den levande jorden (med alla sina krumelurer) i lagom takt bryter ned gödseln till växtnäring. Å andra sidan ska ekologiskt lantbruk sträva efter att sluta kretsloppen med konsumenterna. Nu finns många möjligheter att ta tillbaka kompost och att producera biogas på gårdsnivå. Men då uppstår problem med att det ekologiska jordbruket blir mer beroende av det konvetionella jordbruket, med bekämpningsmedelsrester och med att en fraktion av biogasresten fungerar som ett konventionellt gödsel. Hur tänker man kring sådant?

KRAV remissar fn en ändring i reglerna som kanske kan vara intressant att känna till. Det handlar om att väga principer i en målkonflikt mot varandra.

En av grundstenarna i ekologiskt lantbruk är att växten och jorden ska samspela. Genom detta mål får man starkare växter och ett rikare liv i jorden. Man gödslar jorden med djurspillning och kvävefixerande växter. Organismer i jorden bryter i långsam takt ned gödningen till växtnäring. Växterna får sin näring i en takt som de kan hantera, samtidigt som de inte får det för lätt; de får anstränga sig lite med längre rötter etc. Samtidigt ska de skydda sig mot angrepp nedifrån och ovanifrån. Sammantaget tenderar detta att ge näringsrika växter.

Alternativet är att ge växterna växtnäringen direkt i en form som de kan ta till sig. Det kan man göra genom att tillsätta handelsgödsel vid vissa tidpunkter. Jordbruket är då inte längre ekologiskt. Artrikedomen i jorden faller (eftersom det inte finns någon mat (gödsel) åt krumelurerna som bor där), och växterna blir latare eftersom de får tillräckligt med näring serverad. Avkastningen mätt i vikt per hektar ökar, men näringsinnehållet tenderar att falla.

En annan princip som är viktig i det ekologiska jordbruket är att hushålla med resurserna och att knyta samman kretsloppen. Det är viktigt att inte använda för mycket fossil energi, och helst bör hushållen leverera sin kompost och rötslam från avloppen tillbaka till åkrarna.

En tredje princip är att försöka isolera den ekologiska produktionen från den konventionella. KRAV-gårdar ska inte vara beroende av gödsel från konventionella grisgårdar, eftersom de i sin tur bygger på en foderförsörjning och en djurhållning som t ex vi på KRAV inte kan acceptera.

Mellan de här principerna uppstår det problem. Till att börja med så är väldigt få hushåll helt ekologiska. Om man tar tillbaka kompost från hushållen innehåller de alltså dels konventionell näring, och vad värre är, bekämpningsmedelsrester och sådant som genom olyckor följer med ändå. Samma sak med avloppet. Men om man ändå vill sluta kretsloppet - vilka undantag kan man då göra från särhållningen? Är det OK med kompost om man provtar ordentligt och dessutom rötar innan man sprider?

En ännu intressantare (tycker jag) fråga gäller biogasproduktionen. Det finns gårdar som kan producera biogas med helt ekologiska råvaror. Resultatet av processen blir dels biogas (som man kan sälja eller använda själv), dels en fast rötrest (ett slam), och dels en flytande fraktion som består av lättlöst växtnäring. Den fasta rötresten är inget problem, den funkar i den ekologiska jorden. Men vätskan däremot, kommer att fungera som ett handelsgödsel. Växterna får tillgång till snabb näring. Effekten blir liknande den som man får i konventionellt lantbruk; mindre rikedom i jorden, mindre kaxiga växter och högre avkastning. Det är ju inte så bra... men råvaran är ju eko rakt av... och vi behöver förnybara bränslen nu-på-en-gång...

Hur tänka? Hur göra? Kommentera gärna här, men skicka ännu hellre era kommentarer till KRAV, också. Läs gärna remissen och skicka kommentarer till regler-snabela-krav-punkt-se. Senast den 1 feb.

Bilden har jag lånat från KRAVs bildarkiv. Fotograf: David Giese.

Marabou följer SAAB i graven?

Jag tror att de varumärken och företag som nu inte har fattat att världsmarknaden håller på att ändra sig i grunden kommer att gå under. Förändringen är kraftig och snabb. Det är längre inte cool i villakvarteren att köra hem en ny SUV. Det är samma på matfronten. Alla krogar som ligger i ledarskiktet försöker prata om ekologiska ambitioner och närproducerat. Väldigt många matbloggar har en ekologisk slagsida. Eko-lådor säljer som smör i solen, och det är inte priset de konkurrerar med. Arla fattade detta snabbt. Andra har fattat till slut. På godissidan är det väldigt tyst, och tystast av alla tycker jag att Marabou är. Jag tycker inte att det finns någon anledning att vara patriotisk i det här. Kan inte SAAB överleva, är det bättre om vi får Toyota att flytta hit i någon del. Vill inte Marabou vara med tycker jag inte att det gör så mycket om Green and Black köper fabriken i Sundbyberg och börjar leverera till en marknad som har kört ifrån dionsaurierna.

Jag tror SAAB är en dinosaurie. En skapelse som kunde leva under särskilda betingelser, men som är dömd till undergång. Varumärket är byggt på en historia som handlar om militärflyg; det är fräckt, snabbt, cockpit och flyg/körglädje som impregnerar bilden av SAAB. När klimat- och energikrisen blev övertydlig för alla, så möter SAAB detta med argument om fler hästkrafter. Under huven händer inte mycket. Lika stor motor. När nu finanskrisen rycker i mattorna under premiummärkena på bilmarknaden, så möter SAAB detta med begäran om krisstöd från regeringen. Problemen med svängande valutor möter man med att bygga en SUV-fabrik (ni läste rätt, SUV) i Mexico.

Jag får intrycket av att man på SAAB fortfarande inte har fattat det som alla andra fattat för länge sedan: det finns en avsevärd risk att framtiden är något annat än historien. Det är sannolikt att vi måste tänka nytt på allvar. Vidare är det sannolikt att köparna snabbt håller på att ändra preferenser. Det är inte längre politiskt korrekt i villakvarteren att komma hem med en ny SUV. Hur länge imponerar det med många hästkrafter? Jag tror att kulturen sitter för djupt i SAAB. Jag rekommenderar regeringen att inte stödja företaget. Men försök gärna locka hit något mer framsynt bilföretag (Toyota, VW, Smart) att etablera utveckling med den komptens som finns kring aerodynamik och liknande. Kanske kan vi också bygga smarta bilar på ett smart sätt.

På matsidan har vi också några dinosaurier. Ett tag trodde jag att ICA skulle få problem med detta, men de ryckte upp sig rejält till slut. Fiskindustrin höll alldeles på att tappa greppet, torsk, fisk, utfiskning och bottendöd höll på att bli synonyma begrepp. Nu tävlar Abba och Findus om att göra bäst intryck, och stora delar av det norska fisket håller på att bli miljömärkt. Det ska nog greja sig även där. Men på snaskmarknaden är det alldeles som att de stora tror att de är odödliga. De bara sitter och ser på när andra äter sig in i deras marknad.

Tydligast är det på chokladsidan. Många varumärken har börjat etablera sig som schysst choklad; Equale, Green and black, Änglamark, Kung Markatta med många fler. Anton Berg har börjat försöka med Rättvisemärkt, men i övrigt verkar det inte hända mycket. Allra minst verkar det hända på Marabou.

Jag vet inte och fattar inte hur marknadsstrategerna där tänker. Kanske "det där eko-reko-köret är bara en fluga"? Inez Uusman var minister på 90-talet och sade samma sak om Internet. Någon som vet vart hon blev av? Kanske Marabou-strategerna tänker att "ameh - det vet ju alla att det inte finns någon köpstyrka hos miljömupparna". Har de inte hört talas om LOHAS?

Jag tror att Kraft Foods får passa sig för att deras varumärke Marabou börjar uppfattas som gammaldags och efter. Då kan det nog gå snabbt utför. Men det gör inte så mycket om Equale tar över fabriken i Sunbyberg, för min del. Precis som det inte stör mig så mycket om Toyota börjar tillverka hybridbilar i Trollhättan, när SAAB har blivit fossilt.

Bilden har jag lånat från Theobroma Tastings, som säkert även de kan tänka sig att ta över i Sumpan.

Det grejar sig med login på EkoNord

Jag skrev häromdagen att det var brist på rum i Gbg under EkoNord. Möjligen är det så, men Angela Anyai (som jag tror jobbar på Svenska Mässan) skriver så här i en kommentar:

"Det finns rum lediga under EkoNord!

Misströsta icke, det finns rum att få tag på i samband med EkoNord. Projektet har blockat rum på Gothia Towers så för er som är intresserade av att bo där finns det ca 200 rum uppbokat varje natt under Interfood. Uppge koden 199 när ni ringer hotellbokningen på Gothia Towers 031-750 88 10 eller maila hotelreservations@gothiatowers.com så hjälper de er med rumsreservation. För de som vill ha ett boka ett alternativ boende så ber vi er kontakta vår hotelservice på 031-708 86 90 eller hotelservice@svenskamassan.se så hjäler de er.

Välkomna till EkoNord!"

Skönt att det finns folk som är försigkomna och styr upp saker och ting i tid! Nu hoppas jag bara att de 200 rummen säljer slut i ett nafs!

Klimatprojektet är ledande, när man ser närmare på saken

I slutet på veckan skrev jag en artikel för en internationell tidskrift. Artikeln handlade om vart vi har kommit i vårt klimatprojekt. Resultatet från projektet är olika regler och åtgärder som kan ge betydande förbättringar (ur klimatsynvinkel) av det ekologiska lantbruket. Möjligen kan det vara värt att lägga en arbetsdag på en sådan artikel, för möjligen kan det starta processer som leder till en betydande minskning av klimatpåverkan från livsmedelsproduktionen. Och då kan jag nog känna mig nöjd med mitt dagsverke och ta helg.

På väg hem från kontoret försöker jag ofta ställa mig frågan "jaha, har jag gjort någon riktig nytta idag, då?". Dåliga dagar mumlar jag bara till svar, bra dagar känns det som att jag kommer att kunna se eventuella barnbarn i ögonen och säga "jag gjorde vad jag kunde". Igår ägnade jag en stor del av dagen åt att skriva en artikel åt tidskriften Ecology and Farming. Ämnet var att försöka föreslå vilka regeländringar som de globala normerna för ekologisk produktion skulle behöva för att bli mer klimatsmarta.

Nu har vi rivit, drivit och slitit med ett projekt med just det syftet i snart tre år. Tyvärr har mycket kraft och energi lagts på att diskutera hur en klimatmärkning ska se ut och användas. Visst är det intressant och lättdiskuterat, men det verkligt stora är ju att lyckas förändra grunderna i KRAV-godkänd produktion för att verkligen åstadkomma förändringar som ger väsentligt mindre klimatpåverkan. Det har krävt, och fortsätter att kräva, såväl hängiven projektledning som att vi lyckas samla landets främsta forskare, bönder och livsmedelsförädlare. Nu, sådär två tredjedelar in i projektet tror jag att vi till slut kommer att gå i mål med något viktigt.

Det är jag försker rapportera till en internationell publik hur projektet är upplagt och vilka resultat vi når, som det blir tillfälle att se utvecklingen. Vem hade för några år sedan trott att det var så viktigt att mylla ned spridd stallgödsel inom bara några timmar (annars blir lustgasavgången mycket stor)? Eller att det, ur klimatsynvinkel, är viktigare att hålla korna friska och nöjda, än att säkra att de har hög produktion per år? Eller att beredvilligheten bland KRAV-växthusen att gå över till biobränslen är så stor? Eller att mulljordarna skulle visa sig vara ett så stort klimat-socialt problem?

Men när jag rapporterar det här till en internationell publik och ser att vi är ganska ensamma om vårt angreppssätt, så förstår jag att vi kanske rapporterar om mycket viktig utveckling till världen. Kanske, kanske har det vi gör faktiskt en potential att vrida utvecklingen i en lite bättre riktning. Och då har jag nog gjort lite nytta och kan ta helg från jobbet. Nu blir det båtmekanikerkurs.

Bilden av omslaget till Ecology and Farming har jag lånat från IFOAM

Göteborg fullbelagt vid EkoNord

Det börjar ta slut på hotellrum i Göteborg under EkoNord-veckan. Det gör att det ser ut som att jag måste bo på ett hotell utan miljöprofil. Otroligt irriterande. Men det värsta är att alla de som vill åka på mässa och inte har hunnit fixa logi ännu, riskerar att bli utan. Det vore otroligt trist om mässdeltagandet blir lägre än det skulle kunnat vara bara för att AC/DC har konsert...

Det här med ekomässor verkar vara en riktig publikmagnet. På jobbet håller vi på att detaljplanera för veckan innan Kristi Himmelsfärd, då det är både EkoNord (en del av Interfood) och Nordic Organic Conference på en gång. Jag hörde från en kollega som fixar med login att alla hotellen som hör till kedjorna som är miljömärkta eller åtminstone har KRAV-frukostar (Scandic o Clarion, t ex) redan är fullbelagda. Det där är ju lite som när eko-bananerna är slut i affären. Man blir både glad och arg på en gång. Kul att det går bra för produkter o tjänster med hållbar profil, men bara för trist att man ska behöva betala för tjänster (eller produkter) som inte håller måttet.

Om jag fattade det hela rätt kan vi bo på Barken Viking, och det låter ju bra. Nu hoppas vi bara att vi kan förklara för dem att de åtminstone borde få sin frukost KRAV-certifierad, så kommer de också snart att öka beläggningen. Det går ju tydligen inte lika bra för dem som för Scandic o gänget...

Nåja, lyxproblem. Jag är mer bekymrad för att alla de som skulle komma på konferensen och mässan inte hittar någon stans att bo. Jag hoppas att de två arrangörerna har blockerat en del av rummen för sina deltagare. För tydligen är det inte eko-eventen som har fullbelagt Gbg i maj utan ett par konserter med AC/DC, eller något åt det hållet. Och så var det något annat stort på gång oxå.

Uppdatering 090126: Ny info. Det finns rum att boka i Gbg - läs mer i detta inlägg!

Nyårslöften; utmanad, uppföljd och målsatt

Bloggen Vi Visar Vägen vill mäta musklerna i miljöbokslut för 2008. Faktum är att det också är dags för uppföljning på målen för 2009, som inspirerades av Matälskarens upprop, som kommit åter i år igen.

Uppföljning:
Mål 1: Dra ned nötköttskonsumtionen, och öka bönkonsumtionen. Resultat: stolpe in. Jag har börjat göra stopp vid bönhyllan och lassa ned olika sorter. Men har nog inte lyckats fullt ut med att dryga ut nötfärsen. Köpte en älgkalv på hösten som minskade inköpet av nötfärs. Men viltkött visade sig inte heller klimatgratis.

Mål 2: växla från nötkött till kyckling och mer KRAV-kyckling. Resultat: uppfyllt.

Mål 3: minska matspillet i familjen. Resultat: uppfyllt. Men det bästa tipset kom i slutet på året; någon matskribent tipsade om att göra wok av rester. Nästan allt går att röra ihop och steka på. Blanda ut med lite nudlar eller strimlad vitkål.

Mål 4: tänka ut tre enkla sätt att öka användningen av vitkål. Resultat: fiasko. Har helt enkelt inte kommit på något bättre än sallad typ pizzasallad och vitkål som bas i wok.

Mål för det egna hushållet för 2009:

1. Vi ska införa vegetariska dagar i familjen.
2. Mängden KRAVmärkt kyckling och fisk ska öka på bekostnad av annat kött.
   
3. Vi ska genomföra ett par strategiska renoveringsåtgärder som bör minska energianvändingen i vårt hus.
4. Inte flyga på fritiden.
5. Få fart på frukt- och gröntproduktionen i trädgården. Kanske skaffa ett par bikupor.

På jobbet kommer vi att jobba vidare med klimatprojektet. Om vi kan lyckas komma fram till någon form av certifieringssystem som kan identifiera den klimatsmarta maten, så vore det inte så dumt. Vi har sedan november 2008 ett certifierat miljöledningssystem och ska bland annat hålla oss under 600 kg CO2 per årsarbete. Det ska nog gå bra, men vi får anstränga oss lite.

Barack Obama satsar på ekologiskt

Jag har tittat på Barack Obamas politik avseende ekologisk produktion. Det är uppmuntrande läsning, så nu kan det nog bli åka av. Ekologisk produktion ska nu stimuleras i USA. I första hand genom åtgärder som sänker kostnader för certifiering och hanterar orättvisor inom försäkringarna för lantbruk. Indirekt gynnas ekologisk produktion genom att familjeägda lantbruk ska skyddas, det ska inrättas incitament för att skydda miljön på den egna marken, och det blir väsentligt tuffare regler för USA:s beryktade djurfabriker. Därtill kommer ett system för märkning med ursprungsland. Det sista kan man diskutera om det är bra eller inte, men att matens ursprung och kvalitet tillmäts större vikt är bara bra.

Jag har tidigare försökt förstå var McCain (kommer ni ihåg honom?) och Obama stod angående ekologisk produktion. Jag försökte söka i miljö- och hållbarhetssammanhang. Utan lycka. Men nu har jag hittat president Obamas politiska deklarationer och hittar området "rural", kanske närmast vårt begrepp landbygdsutveckling. Där är det betydligt klarare besked. President Obama vill:

Stärka skyddet för familjeägda gårdar. USA har problem med att gårdar drivs av jätteföretag som inte har något intresse av att hålla bygden levande. Dessa företag tenderar också att känna inget eller nästan inget för de djur och den natur de förvaltar. Det tro jag är bra. Amerikaner är som människor är mest. Om bönderna äger sin jord och sina djur ökar möjligheten till mer hållbart jordbruk.

Betydligt tuffare regler för djurfabriker. De största svenska besättningarna är små med amerikanska mått mätt. Djurskyddsregler av svenskt snitt finns inte i USA. Så när vi talar om factory livestock farms, så är det inga roliga historier; små ytor, dålig mat, tillväxthormoner, mm. Det verkar som att Obama vill röja upp i det här. Verkligt goda nyheter!

Uttryckligt stöd för ekologisk och regional matproduktion! Obamas administration vill hjälpa eko-bönder med certifieringskostnader och försäkringsorättvisor. Tillsammans med program för att skapa incitament för markägare att skydda sina värdefulla marker och ett annat program för att skydda och utveckla småföretagen på landsbygden, så ser framtiden betydligt ljusare ut för de amerikanska eko-bönderna och därmed för dito konsumenter. Möjligen hade man kunnat hoppas på rättsligt stöd för att skydda sig mot Monsanto och andra GMO-monster.

Ett system för usprungslandsmärkning. Ursprungsmärkning är ett tveeggat svärd. Å ena sidan hjälper det konsumenter att fatta upplysta val. Å andra sidan är dessa val inte alltid så upplysta, och då kan de slå mot fattigare regioner. Statistiskt sett lägger amerikanen en mycket liten andel av sina utgifter på mat. Det känns som att det vore bättre för världen om fattiga länder hade goda möjligheter att exportera till USA, utan att hindras av matpatriotism. Å andra sidan förstår jag att familjegårdarna i USA inte har det så lätt och behöver all hjälp de kan få.

Bilden har jag lånat från Vita Huset i Washington DC. Hoppas jag inte får Secret Service på mig för det...

Drömseminarium på EkoNord?

Strax före Kristi Himmelsfärd är det dags för eko-crescendo i Göteborg. Huvudmässan Interfood kommer att ha en undermässa som heter EkoNord. Jag har fått en fråga om jag har några tips på seminarier som borde köras på mässgolvet. Jag har spånat fram några stycken om hur man får fatt på varor, smakskillnader, koppling till Slow Food, med mera. Men jag vill gärna ha fler förslag. Någon idé om vilket seminarium som skulle få dig att ta dig till mässan?

Förra gången (september 2007) mässan Interfood kördes i Göteborg gjorde Svenska Mässan och ett antal partners ett försök med en eko-hall. Försöket slog väl ut, och i år blir eko-hallen en egen undermässa med namnet EkoNord. Den stora skillnaden mot förra gången är att mässan nu gör en ansträngning att täcka mer av Norden, inte bara Sverige och i synnerhet västsverige, som var fallet senast.

Dessutom gör CUL på SLU ett försök att samordna sig med sina nordiska motsvarigheter och kör en ambitiös konferens parallellt med mässan; Nordic Organic Conference (NOC). Tanken är att det inte är riktigt samma målgrupper för mässan och konferensen, men att man på det här viset skapar en tillräckligt stor massa av eko-events på en gång, så att veckan blir intressant. De som man vill ska bli intresserade är givetvis kunder av olika slag, men också konsumenter och en internationell publik.

Denna vecka blir lite av KRAV-klimax i år. Jag tror knappt det kommer finnas någon som kan svara i telefon på kontoret den veckan. Frågan är om någon kommer att sova heller. Förutom att vi har en ambitiös monter, så är vårt särskilda uppdrag att försöka få till ett intressant seminarieprogram inne på mässan. NOC kommer att hantera mer komplexa frågor och djupare diskussioner, och i synnerhet försöka få vetenskap och praktiker att mötas. Seminarierna inne på mässan ska passa folket på mässgolvet bättre; kortare, matnyttigare (i meningen affärer) och på ett sätt enklare.

Nu har kollegan M bett att få prata med mig om vad som skulle vara intressant att köra i det här seminarieprogrammet. Sådant här går jag igång på, så jag har massor av idéer. Tänkte lägga upp några förslag här, och se om det är någon som vill kommentera eller föreslå något annat.

• Känn skillnaden på eko och konventionellt - smaktest med guidning
• Kopplingen mellan eko och slow food - föredrag o diskussion
• Den ekologiska kocken - praktiska tips för hur man får det att funka i ett krogkök/storkök/skolkök - föredrag o diskussion
• Hur man fasar ut fisk och skaldjur som inte är miljömärkta - tips för inköpare i privata och offentliga organisationer
• Hur får jag tag på KRAV-märkta tyger? Vägledning för mindre tillverkare av ekokläder.
• Inköp från och export till Tyskland/UK/Italien/USA - föredrag med personer från resp marknad.
• Afrika är möjligheternas kontinent - så får du fatt på de spännande ekologiska varorna. Föredrag och exempel.

Det är naturligtvis fritt att föreslå vad som helst, men vi kan nog utgå från att budgeten är minst sagt begränsad. Ett seminarium ska nog kunna klaras av på en timme eller mindre. Mässans målgrupp är proffs inom restaurangbranschen, samt därav intresserade konsumenter. Tankar eller åsikter, någon? Vad skulle få dig att åka?

Bilden av Marie på Mälarchark i säljartagen har jag lånat av Svenska Mässan.

BioFach, i år igen

Nu har det till sist blivit klart att jag har dragit årets vinstlott på jobbet: jag blir en av de som får åka till BioFach i februari! Det är verkligen en av eko-årets höjdare.

BioFach är världens största eko-mässa och eko-kongress. I år är det tydligen nästan 3 000 utställare i tio hallar. Man väntar sig 46 000 besökare från 124 länder. Mässan går i Nürnberg i Tyskland, så det är mycket tyskt, men runt två tredjedelar är internationellt. Kongressen brukar ha ett hundratal seminarier, grovt ordnade i lite olika teman. Såvitt jag har förstått är temana i år Fair Trade, Textil, Kosmetika och ytterligare kanske något. Själva mässan är uppdelad i hallar och undermässor. Såvitt jag förstår är det i år två undermässor Vivaness (kosmetika) och Weinhalle (vin). Därtill paviljonger för oljor, med mera, med mera.

Storleken på det här eventet är naturligtvis svår att ta till sig, men det är också en del av kicken; det är som att uppleva eko-floden, mitt i den. Det är så synlig vilken rikedom av grejer och kunskap det finns. Hur många människor som är direkt engagerade i att få marknaden att fungera. Mitt i allt det här är det svårt att värja sig för alla uppslag och idéer och hålla fokus på det som är ens eget uppdrag.

Det är också intressant hur en ekomässa har blivit så stor att det är svårt att få tag på hotellrum. De som finns är svindyra. Jag försökte boka nattåg till Nürnberg. Det gick inte; nattågen dit är fulla, så vi måste flyga. Suger fett, men vad ska man göra?

Förra året gjorde jag ett försök att liksom direktblogga från mässan några gånger om dagen, för att liksom få ur mig allt. Kunde vara kul att testa igen.

I år blir det sedan en smällkaramell till; EkoNord och Nordic Organic Conference i Göteborg i maj.

Apropos flyga är det en annan grej som är intressant: när nattåget är utsålt till fullpris. Samtidigt rear flygbolagen bljetter. Att flyga ner kostar under en tusenlapp. Det måste vara så marknaden ser ut när folk väljer tåget, kosta vad det vill. Frågan är om järnvägen kan möta efterfrågan?

Utvalt

EkoTänk har blivit hissad av två andra bloggar; Sygryn och Vi visar vägen. De har haft den stora vänligheten att dela ut utmärkelser till EkoTänk. Det är smickrande; jag drar slutsatsen att det som skrivs och diskuteras här är ganska intressant för andra. Det är ju självklart roligt.

Sedan är det ju det där med kedjebrevsstuket på de här utmärkelserna. Lite skeptisk till det, men jag tar det här som ursäkt att uppmärksamma och rekommendera några bloggar som jag för tillfället snöat in på. Jag vill ge följande bloggar en särskild eloge:

Aleklett's Energy Mix
Kjell Aleklett är en av de stora tänkarna och vetenskapsmännen när det gäller världens tillgång på olja och energi. Jag håller inte alltid med honom om allt, men jag gillar att läsa lite mer av hur han reflekterar kring vårt kanske enskilt största ekonomiska problem; energikrisen och peak oil. Det ger mig perspektiv.

Egologiskt
Rappt, snyggt och engagerat. Här är en blogg som emellanåt rapporterar egna framsteg och emellanåt lägger upp marknadsstrategiska funderingar. Alltid med någon slags brännande frenesi. Det påminner mig om att allt är möjligt att åstadkomma. Är detta eko-sveriges hetaste blogg just nu?

Peter Englunds Blogg
Karln är ju numera ständig sekreterare i Svenska Akademin, och har språket som sin konstform. Han lyckas klä otroligt allvarliga saker som krig i en dräkt som gör en försvarslös. Det är en blandning av glimten i ögat och snustorra fakta, som gör det lustfyllt att läsa om bistra vintrar för lumpare på 70-talet. Jag går hit för att uppleva lusten i läsandet, för att påminna mig själv om det skrivna ordet är både ett kraftigt vapen och en underbar konstform.

PaljettenQ
Jag har ingen aning om hur jag hamnade här första gången, men jag kommer ofta tillbaka. PQ verkar vara en människa som arbetar med bilden som uttryck och konstform. Och som har många frågor. En bloggare som verkar gilla dialogen för att komma någon vart själv, lite som jag själv. Jag går hit för att få ytterligare en synvinkel på samtiden. På något sätt ler jag också ofta lite igenkännande.

HippiHäxan
Mänskan är ju makalös; odlar stor trädgård, har familj, sköter bikupor, öppnar butik och funderar över såväl vardagstrivialiteter som världsproblem. Lite som med Egologiskt går jag hit för att låta mig inspireras, men det här är lite mer pang på. Inte så mycket snack. Mera verkstad.

Bloggfrossa & Mannen som blev trött
MikeBike, som han kallar sig, har snöat in på att vara sur. Helt kompromisslöst sur, med ett stänk förbannad. Men med stil. Han mördar liksom kärleksfullt. Det är något med språket. När MikeBike gnäller på SJ så blir man liksom glad. När andra gnäller på SJ blir man bara trött. Jag tror det är det här med språket som är häftigt. Hur gör han? Hur kan man ha en blogg som går ut på att vara sur, och ändå ha många läsare? Jag går dit, garvar och funderar på det. Det är kul med språk.

Nyhetstorken
Ett nyhetsklipp. En syrlig och ofta intelligent kommentar. En tiosekundersblogg. Rekommenderas.

Ja, sedan vill jag gärna hänvisa till mina bloggrullor. Jag läser alla därstädes varande bloggar till och från.

Nu är upplägget så här: de utmärkta bloggarna får, om de vill, sätta bilden på sin blogg, och länka hit, nominera sju andra, och meddela dem.

Right on, ride on, EcoQueen!

Jag har läst EcoQueen nr 3. Jag gillar deras rakt-på approach. Inga ursäkter: glam, flärd och lite synd, men eco-style. Det är lite intressant att de så konsekvent använder ordet "eco", inte "eko". På det viset kan de ju komma undan en del frågor och kritik när det gäller vad de tycker och tänker. De får liksom friare spelrum att själva definiera denna (möjligen) nya livsstil.

Jag har ju roat mig med att ta på mig rollen som recensent av eko-tidningar. Det har ju poppat upp några under 2008. När jag läste första numret av EcoQueen, så kände jag på något sätt att det här går inte... De försöker kombinera två ting som inte kan kombineras; flärd och fåfänga med präktighet och ansvar.

Nu har jag tagit mig igenom nummer tre (som kom ett tag innan jul), och nu kan jag inte låta bli att älska den här tidningen. Den är på något sätt så okomplicerad. De skriver på framsidan att den erbjuder "164 sidor extra allt", "syndfullt sexigt mode", "15 naturliga underverk som räddar hud och hår". Tidningen är glansig och ger intryck av att, ja... inte är det kretslopp och växtföljder man associerar till...

Men, det är precis så den är också. Tidningen lägger eko-vinkel på allt en dink (double income nokids) kan tänkas vilja göra lite åt. Genom det smarta greppet att kalla den nya livsstilen för "eco", inte "eko", så skapar de också frihet att själva definiera denna livsstil. Då är det liksom inte så noga vilken certifiering textilier har, bara EQ uppfattar det som "eco". Tidningen är också kristallklar med att den talar med någon som är eller vill vara en EcoQueen. Jag börjar garva flera gånger när jag läser och hittar uttryck som gör fullkomligt klart att jag som karl inte ingår i deras målgrupp. Bitvis är det liksom en dragning åt en ekologisk Café för kvinnor.

Men det är klart att jag lackar till ibland oxå. I recepten så är nästan alla råvaror eko, utom fisken. Där är det inte så noga. Det blir eco ändå på något vis. EQ hamrar också in att en riktig EcoQueen faktiskt är värd en resa till Thailand nu och då; flyget står bara för 2% av klimatutsläppen... Ammenvafaan - skärp er, flyget står också för en mycket mindre del av världens transportarbete än 2%. Att flyga jorden runt på semester är generellt inte bra, och avlatsbreven (klimatkompensationen) löser inga problem.

Men ändå, mycket är bra. Det som slog mig till sist är att det nu finns så mycket eko-prylar att det faktiskt inte är så svårt att börja leva eko. Att fylla korgen eller vagnen med eko är ingen större seger längre; hushållstextil, mode och kosmetika med eko-profil finns i överflöd på nätet och inte långt bort IRL. Att publicera listor med nya produkter blir allt mindre intressant. Det intressanta är i stället att välja, vraka och tipsa. Det, om något, är häftigt.

Hur som helst; stå på, EcoQueen! Ni bidrar med nya tankar. Och några garv.

***

För övrigt upphör aldrig världen att förvåna mig: Sprang på ett tub-klipp häromdagen. Som har setts 110 000 000 gånger. Närmare 500 000 människor har blivit så tagna av denna gummimänniska att de tagit sig tid att ranka filmen. Kul? Jovars, men har har garvat betydligt mer år annat. Bra? Njae, jovars. Viktig? Jag skulle vilja svara nej, men 110 miljoner tittare kan väl inte ha fel?

Arlas sortiment

Signaturen Lena tog i december upp frågan om hur man ska se på det faktum att Arla har dragit in den KRAV-märkta standardmjölken. Jag menar att vi istället har fått flera andra roliga produkter, samtidigt som den riktigt goda Gammaldags mjölken finns kvar. Just Arla har också jobbat länge och skickligt med att bygga upp den ekologiska produktionen. För mig finns det ingen anledning att tro att de på något sätt jobbar mot eko. Jag tycker alltså att det är en bra åtgärd.

I en kommentar till ett inlägg om den numera skojiga mejeridisken gjorde Lena följande reflektion:

"Dock är jag lite besviken på Arla, som dragit in all ekologisk standardmjölk hela hösten (samt en del annan mjölk i storförpackning, t ex såna stora de har på skolor), visst är orsaken (brist på mjölkråvara) legitim, men det är ändå väldigt tråkigt, det känns som de borde kunna fixa det om de anstränger sig, eller? Vad tycker du om det här?"

Jag har klurat lite på det där och kommit fram till att Arla förmodligen gör helt rätt. Men för att förstå vad som händer, så beh.över man lite bakgrundsinfo. Av den mjölk som vägs in på mejerierna så görs inte bara mjölk. Konsumenterna vill också ha smör, grädde (i tre-fyra olika tjocklekar), creme fraiche (i flera olika tjocklekar), västerbottenost, prästost, hushållsost och mycket mer. För att hålla lönsamheten (och därmed ersättningen till bönderna) uppe är det av största vikt att man dels använder all invägd mjölk, dels får så mycket betalt för varje del som möjligt.

När ett mejeri ska införa en ny kvalitet (KRAV) rakt igenom hela sortimentet blir det struligt. Man får inte sälja mjölk med deklarationen (t ex) "35%-KRAV-godkänd mjölk". Så därför måste man först bygga upp en stock av leverantörsgårdar, och köpa in KRAV-mjölk, som man dock inte får sälja som KRAV-märkt (eller eko för den delen), förrän man har tillräckligt stora volymer för att lägga om en produkt. Den typiske konsumenten accepterar ju inte produkter som bara finns ibland. Därför är det ekonomiskt riskfyllt för mejeriet att lägga om till eko. Mejeriet måste också i sin tur övertyga bönder att ta risken att lägga om i precis sådan takt som man kan ta hand om råvaran till rätt pris.

Så, då måste mejeriet försöka spela med små produkter (i termer av invägd mjölk), för att kunna ta emot gårdar en i taget utan att förlora merersättningen som gården får för att lägga om. Att lägga om gräddfilen ger ju tex andra möjligheter än att ge sig på den vanliga filen.

Historiskt har Arla skött den här balansgången mycket bra. De har jobbat strategiskt och medvetet med att öka invägningen i en takt som mejerierna och marknaden klarar av. Det är imponerande att se kurvan över flera år. Den ökar stadigt och kraftigt, utan konstiga hack. Det ger en stor och pålitlig aktör i eko-brancshen. För min del tycker jag att COOP och Arla borde få någon slags life time achivement-pris för sitt långsiktiga och envisa arbete med KRAV och eko.

Så till den aktuella frågan: standardmjölken är indragen. Bra eller dåligt? Om man tittar på det övriga sortimentet hos Arla så ser man att det alltid finns mellanmjölk och i de flesta butiken även gammaldags mjölk (som är den riktigt godaste). Under det halvår som har gått utan standardmjölk har vi också fått ett antal nya produkter (mellangrädde, smör i 1-kg-förpackningar, gräddfil, flera varianter av Vår Godaste Fil). Jag tycker det verkar som att Arla tar råvaran som skulle gått till standardmjölken och gör en massa andra roliga saker. Och för den som gillar den fetare mjölken finns ju fin-mjölken Gammaldags kvar. Jag tycker alltså att Arla gör rätt och att det är bra.

Bilden har jag lånat utan lov av Arla.

Motlut

Det har varit lite kämpigt på sistone. Min syster har drabbats av en mycket ovanlig och mycket farlig infektion och man får nog säga att utgången har varit oviss. Under tiden har liksom bloggande och ekotänkande inte känts så angeläget. Men nu verkar det som att den fantastiska svenska sjukvården har fått situationen under kontroll. Så då börjar lusten att tänka komma tillbaka.

En annan grej som gjort mig lite nere är Israels attacker i Gaza. Jag hade förmånen att få sätta mig in i hela komplexiteten i den konflikten för 15-20 år sedan. Och det ska jag säga, att det inte är enkelt att se en lösning. Bara en sådan sak att det nu har växt upp ett par generationer för vilka krig är ett mer eller mindre naturligt tillstånd, och en fullt tänkbar lösning på många problem, så som vägen till karriär, självkänsla, terrorhot, mm. På den palestinska sidan ska det dessutom läggas till arbetslöshet och vad de upplever som arpartheidliknande förtryck.

Personligen kan jag inte se att den senaste utvecklingen kan bringa något gott. I bästa fall får israelerna stopp på raketerna, men det kommer att ske till priset av förödmjukelse och eventuellt långvarig förtryckande närvaro i Gaza. Det lägger i sin tur grunden för ytterligare vanmakt hos en generation som ser våld och krig som en lösning. En möjlig väg ut är att människor på båda sidor börjar se varandra som människor, individer, med problem, känslor och drömmar. Då kanske kriget framstår som ett mindre naturligt sätt att lösa konflikter.

Därför blev jag så glad när jag mitt i kriget hittar en blogg där två människor på var sin sida gränsen bloggar ihop. Det kan naturligtvis vara fejk, men jag vill inte tro det. Jag tror det finns ett framtidshopp i bloggen "Life must go on in Gaza and Sderot". Så när jag hittade den bloggen började bloggande plötsligt kännas meningsfullt igen.

Ja, det var väl ett avsteg från ekotänkandet i dess snävare mening. I en större mening är det viktigt, tror jag, att låta sig påverkas av stora händelser och fråga sig om det man håller på med har någon betydelse. Jag vet inte om min blogg har så stor betydelse, men jag vet att ekologisk produktion är en långsiktig lösning på många stora problem. Och då är det väl åtminstone inte oviktigt att tänka på hur eko kan utvecklas?

Gorilla in the Greenhouse

Freerange Studios ("Creativity with a conscience") är en av mina favoritinspirationskällor. Nu har de släppt en ny grej om var (den amerikanska) energin kommer ifrån och nyttan av att spara på den. Kolla gärna: