torsdag 8 oktober 2009

Tre av de fem grönaste jobbar med KRAV

Varumärkesbyrån Differ har idag presenterat sina listor över sveriges grönaste varumärken. Jag vet inte riktigt hur urvalet går till, och varumärken är en svårgreppbar materia. Men jag tycker att de verkar vara i rätt härad.

Jag noterar intresserat att av sveriges fem grönaste varumärken, så jobbar tre (Änglamark, Arla och Saltå Kvarn) med mat. Och alla tre dessa varumärken har lagt sig tätt, tätt intill ekologiskt, och till och med nära, nära KRAV. Alla tre har dessutom haft den strategin i många år.

Jag tolkar det som att mat i sig är något som konsumenten uppfattar som viktigt för den hållbara utvecklingen, att det är något naturligt och att KRAV åtnjuter ett stort förtroende. Jag tror också att det lönar sig för ett företag att ha ett perspektiv på varumärket som sträcker sig åtminstone fem till tio år framåt. Det är de mest systematiska varumärkena som nu skördar sina frukter.

För KRAVs del är det möjligen så att dessa varumärken nu är så starka att de skulle klara sig utan KRAV-märket. Men om deras långsiktighet och solidaritet står sig så inser de nog att de nu kan hjälpa andra bra produkter fram på marknaden. De andra produkterna är iofs konkurrenter, men ju fler och ju starkare miljömärkta varumärken vi har, desto bättre är det för den gröna delen av marknaden.

onsdag 7 oktober 2009

Bekämpningsmedel - var så god och svälj!

Idag läser jag att man hittat förbjudna bekämpningsmedel i svenska äpplen. Men eftersom halterna låg under gränsvärdet, så menar Livsmedelsverket att det inte finns någon anledning att återkalla eller förbjuda marknadsföring. På gården hittar man sedermera stora mängder förbjudna bekämpningsmedel.

Kommer ni ihåg Änglamarksreklamen som var så farlig så att den förbjöds?
Gäst: Ska du spruta gift på våran mat? Vi ska ju alltså äta det här!
Hovmästarn (i skyddsutrustning): Ja, det är ju helt vanligt bekämpningsmedel
Gäst: Jo, men vi ska ju äta det här.
Hovmästarn: Ja, men det finns inga som helst undersökningar som visar att det här skulle vara något farligt. Förresten så äter ju alla det här på sin mat.
Gäst2: Jaaa, lite grand kanske



Så jag tänker att det är märkligt hur vi alla, gång på gång väljer det blåa pillret. Så skönt att slippa veta, tänka, ta ansvar...



Visst gör jag vad jag kan, men visst borde jag göra mer. Har jag verkligen vågat äta det röda pillret och ta konsekvenserna av det? Har någon vettig nyhetsredaktion vågat det? Någon handelskedja utöver KF/COOP (som har 15% av marknaden och sjunkande)?

tisdag 6 oktober 2009

Festmos

Jag frossar i godsaker. Inte minst därför att en tjomme på kontoret är deltidsbonde och levererar helt makalösa grön- och rotsaker. Idag gjorde vi festmos till middagen. Otroligt gott. Serverade stekta kycklingbitar i kryddig tomatsås till detta:

Tag en tredjedel av vardera:
  • Kålrot
  • Palsternacka
  • Potatis
Skala, skär i bitar, koka tills de är mjuka, eller nästan mosiga. Slå av kokvattnet. Stampa med en klick smör och en buljongtärning. Rör ut med mjölk till rätt konsistens (eller prova havremjölk - det blir en annan, rätt spännande smak). Moset blir vackert gult, lite sött och smakrikt.

På jobbet idag pratade vi med en firma som specialiserat sig på att analysera de sociala medierna på längden och tvären. Det var siffror och kategoriseringar av bloggar hit och dit. Rätt intressant iofs. Min goa blogg dök aldrig upp som exempel, men jag kände hur den passade precis in i några olika väl utskurna kategorier. Då plötsligt fick jag lust att lägga in något helt irrelevant. Så att någon stackars analytiker någon stans får problem att kategorisera EkoTänk.

Så här får ni, kära bloggosfär. En mycket märklig grej som jag hittade på en av Internets alla små sidogator. Har absolut inget med eko att göra, men ger 20 sekunders flatgarv. I alla fall om man har min sorts humor:

måndag 5 oktober 2009

Miljöpåverkan från förpackningar

Nu börjar alternativen när det gäller förpackningar bli allt tydligare och bättre underbyggda. Två typer av förpackning som jag gärna vill se mindre av är glasburken och konservburken. Men fram för fler pappförpackningar! Och den som vill minska miljöpåverkan från förpackningar kan börja nu på en gång genom att se till så att bara de förpackningar som verkligen kräver det kylförvaras. Ut med juiceförpackningar och annat ur kylskåp och kyldiskar!

I klimatprojektet som jag jobbar med så kommer vi nu in mer seriöst på förpackningar. Förpackningar är ett struligt område. I ena vågskålen ligger i allmänhet miljöpåverkan från tillverkningen, och möjligen hälsoeffekter av materialet. I andra vågskålen ligger det mycket starka behovet att minimera svinn, men också att underlätta marknadsföringen av de goda produkterna. Under de år som jag har jobbat med KRAV har det varit svårt att verkligen komma någon vart med detaljregler. Det har fått räcka med några anständighetskrav, som verkligen inte förslår långt i dagens debatt. Men nu börjar det hända grejer. Kunskapen kommer fram, materialen och möjligheterna har blivit fler.

Så framstår t ex den gamla hederliga glasburken som ett allt sämre alternativ. Den är tung i sig, den är i allmänhet rund och därmed inte så effektiv i transport. Den är ofta utrustad med ett metallock (illa nog i sig), som ofta i sin tur är utrustad med en packning, som inte sällan är en elak plast. I det perspektivet känns det inte klockrent att det säljs KRAV-sill i glasburkar, när det finns PP-burkar, som är betydligt lättare, kan staplas i varandra, återvinnas och -användas.

En förpackning som framstår som allt smartare är tegelstensvarianten av mjölkförpackning, oftast en TetraBrik. Den har nästan inget tomrum vare sig inuti eller utanpå. Jämför t ex med Tetra Rex, som med sin topp tar betydligt mer utrymme, kräver transporter med hyllor osv. Eller ännu värre, den typ av plastflaskor som är vanligare utomlands.

Men det som verkligen kan vara en stor grej är utvecklingen vad gäller förpackningen av konserver. Kanske har ni sett att tomatkross och bönor har börjat dyka upp i pappersförpackningar, istället för plåtburkar. Det är ganska mycket teknikutveckling som ligger bakom det här för det ställer krav både på kartongen och fyllnadsmaskinen. Men nu är de här, och jag tycker mig se att Tetra dessutom har konkurrenter på området. Med dessa förpackningar får man lättare material, man slipper en hel del metall (som är miljödyrt) och man får så effektiva transporter som öht är möjligt.

Möjligen finns det också något att hämta i helt nya lösningar, som tex EcoLeans krita-plastvariant.

Så det börjar finnas både alternativ och kunskap. Då borde det gå att göra betydligt bättre regler för detta oxå.

Men det finns också grejer som butiker och vanliga konsumenter kan göra nu. Det enklaste är att flytta ut de aseptiska förpackningarna ur kylen. Går man till en vanlig mejerikyl, så hittar man en massa saker där som inte behöver vara kylda. T ex juicer. Man känner igen dem för att de inte kräver kylförvaring på förpackningen och att det står "aseptic" någonstans. Ofta undertill. Kylförvaring av aseptiska produkter innebär en helt onödig dubbel miljökostnad; produkterna blir aseptiska dels pga att de hettas upp och dels att själva förpackningen innehåller tätare material (oftast en metallfolie). Det är ju en nackdel. Men kylförvaringen drar också miljö. Och efter några dagar vinner den aseptiska förpackningen över den vanliga (som måste kylförvaras), bara man inte ställer den i kylen.

Så ett par konkreta och raka tips - ställ bara grejer som behöver kylförvaras i kylen. Fråga din butik varför de har aseptiska förpackningar i kylen. Jobbar du i butik - se det som en utmaning att ordna attraktiv exponering av juicer var som helst, men inte i kylan.

söndag 4 oktober 2009

Ekologiska kanelbullar med extra allt

Det är kanelbullens dag idag. Vem som nu kom på det. Men det är en ursäkt så god som någon att dra igång ett rejält bullbak mitt i höstrusket. Här är mitt förslag på den yppersta kanelbullen. Baserat på generationer av erfarenhet.

Min goa mor har lärt mig mycket nyttigt. Bland annat att när det gäller (kanel)bullar, så kan man inte dra på för mycket. Det går inte att ha för mycket fyllning, eller för mycket kanel i fyllningen. Man kan heller inte ha för många goda ingredienser i fyllningen. Och, bara förra året, lärde hon mig att det är mycket godare med knyten än med vanliga snurror. Det sista tror jag beror på att man får till en högre bulle och mer fyllning per bulle.

Så, nu har jag utvecklat en festbulle, som jag tänkte dela med mig av. Går förresten rätt lätt att konvertera till lusse- eller julbröd med lite glamour. Samtliga ingredienser bör vara KRAV eller eko. Annars blir eftersmaken lite bitter, och själva brödet lite trist.

Den som inte vill använda smör kan köra med rapsolja och vatten i en blandning av 1 del vatten till 4 delar olja. En god rapsolja smakar annorlunda än smör, men absolut inte sämre. Den som inte vill använda ägg kan köra med mjölk som pensling och öka mängden mjöl (och hälla i lite vatten) i fyllningen. Mandelmassan är viktig för lyxkänslan. Hittar du ingen eko i din affär - baggis att göra egen.

Gör så här:
Sätt en vetedeg på cirka 5 dl degspad (grundrecept kan hämtas hos t ex Tasteline och COOP, men det går säkert bra med det som är bakpå mjölpåsen). Tänk bara på att inte snåla med smöret. Det är lyxbullar vi snackar här. Och det viktiga är för övrigt inte hur många dl vetemjöl du häller i, utan att degen blir smidig och blank och släpper från bunken. Jag brukar överarbeta degen lite. Den blir segare då. Det gillar jag.

Fyllning: 1-1,5 hg smör, 2 msk stött kardemumma, 3 msk malen kanel, ca 2 hg mandelmassa, 1 dl socker, ett par msk vetemjöl, två rivna äpplen och ett ägg. Eller ta mer av något som du gillar. Rör ihop.

Efter första jäsningen - dela degen i tre lika delar. Kavla ut dem till typ kvadrater, kanske 40 cm i sida. Bred fyllning på halva kvadraten, vik den tomma halvan över den bredda, så att du får en rektangel, typ 40 x 20 cm. Skär remsor av rektangeln (se bild).

Tvinna remsorna och nysta ihop dem till en boll och knyt ihop på något sätt. Låt jäsa enl recept (typ 30 min). Pensla med ägg och/eller mjölk, pärlsocker (snåla inte). Grädda i ganska varm ugn (typ 225 gr) tills bullarna blir gyllenbruna. Antalet minuter i ugnen beror på vilken storlek du gör på bullarna, men förmodligen är det mellan 7 o 12 minuter.

Njut varma (men inte heta) med kall mjölk. Eller en kopp riktigt gott kaffe.

Foto: EkoTänk. Det vore kul om du uppger källan om du lånar bilderna.

fredag 2 oktober 2009

Hatar att älska EMV. Och ICA.

ICA har just kommit med en refill för äppelmos (och några sylter). Det är en produkt som jag länge frågat efter. Produkten är också av hög kvalitet (75% äpplen). Jag borde inte bli förvånad över att det är just de som kommer med den här produkten. ICA kör helt enkelt ifrån de andra kedjorna. Och de har hittat en finstämd nisch för I love ECO som inte bara handlar om eko, utan också om kvalitet och feel-good. Jag tror att de kommer att gå ifrån de andra ännu mer. Och jag tror att EMV kommer att dominera allt mer hos ICA. Och jag ser det med skräckblandad förtjusning.

I femton år har jag frågat efter KRAV-märkta refiller till äppelmos- och lingonsyltburkarna. Men det har inte gått, marknaden har inte efterfrågat det, utrustningen är för dyr...

I tio år har jag motvilligt beundrat hur ICA bara seglar iväg från de andra. De fattar snabbare vad folk vill ha, de genomför med större kraft. De framstår som vänligare och lokalare. Bitvis för att handlaren ofta bor i närheten, men kanske mest pga den supersmarta ICA-Stig-effekten. Men anledningen till att de växer, gör större vinster, tål köttfärsskandaler är helt enkelt att de är bäst. Det tog ett tag innan de satsade på allvar på sitt eko-sortiment, men nu går det som tåget.

I fem år har jag varit mycket skeptisk till EMV (de Egna Märkes Varorna, ICAs eget, COOP X-tra, Änglamark osv). När KF började med det där (kommer ni ihåg Blåvitt) var det en tydlig ansträngning att få ned priserna. Men med tiden har det mer och mer blivit frågan om att flytta vinsterna från producent- och förädlingsledet till handlarledet. Stora ICA (och de andra) förhandlar stentufft om t ex den egna sylten. De spelar ut förädlare i hela norra Europa mot varandra och får naturligtvis till slut ett mycket bra pris på en stor volym. I affären sätter de priset bara något under det ledande varumärket (ex BOB). Skillnaden behåller handeln. Vi sparar några ören.

Men miljö-EMV:orna har en del fördelar. En kedja kan helt enkelt bestämma sig för att få fram en produkt som de tror att konsumenterna vill ha, men som inte kommer fram av sig självt. COOP har varit (och är kanske fortfarande) ledande med sitt Änglamark, men ICA arbetar sig svettiga på att komma ikapp. Så därför borde jag inte bli förvånad över att hitta den här självklara produkten just hos ICA.

ICA har också kopplat eko till lite mer njutning. Det är ofta nog trevliga och högkvlitativa produkter som dyker upp som man inte sett eller ens tänkt på förut (croissanter, fullkornsbake off, oljor, mm), men som känns helt klockrena i en eko-feel-good-linje. Det blir allt mer en upplevelse av välbefinnande och välbehag att fylla korgen med dessa produkter. Därför borde jag heller inte bli förvånad när ICA:s äppelmosrefill innehåller 75% äpple, medan komkurrenten (BOB) bara ligger på 50%. Och jag vill lova att man känner skillnaden!

Så, jag är så imponerad av ICA. Jag tror att de har musklerna och viljan att permanenta eko-trenden till ett paradigmskifte. De är otroligt duktiga. Men jag är inte bara lite less på att EMV tar över allt mer. Det leder till en utarmning på förädlingssidan. ICA hade ju lika gärna kunnat förhandla hårt med Björnekulla eller någon annan och låtit det synas att det var just de som gjort jobbet. Och jag är inte bara lite less på att de andra kedjorna låter sig köras ifrån så fullkomligt av ICA. De är lite för stora.

Foto: EkoTänk. Uppge gärna källan om du lånar bilden.

torsdag 1 oktober 2009

Någon poäng med Growyn och Blackle?


Det finns numera flera söktjänster som gör anspråk på att vara miljösmarta. Två av dem är Blackle och Growyn. Blackle är mest en energisnål överrock till Google, med sämre funktionalitet. Energisnålheten beror dessutom av vilken dator du kör och vilken el du köper, dvs inte så mkt på Blackle självt. Growyn är intressantare eftersom den genererar vinster till miljöprojekt, och använder en annan sökmotor i grunden. Även om jag saknar de viktigaste delarna i en miljöanpassad söktjänst, som borde gälla deras egen miljöprestanda, så tycker jag att Growyn har potential, att den är intressant att testa ett tag.

Företagsamheten på Internet sprudlar och blommar. Ett av de mest företagsamma projekten är Google, som på allvar verkar ta sig an Microsoft, baserat på en affär som ingen begrep för tio år sedan. Så, det går att tjäna pengar på sökmotorer. De som vill bedriva hållbart vinstskapande har börjat intressera sig för det här.

För ett tag sedan dök Blackle (wiki här) upp. Idén är enkel. Genom att ha svart bakgrund istället för vit, så sparar man energi. En vit skärm innebär ju fullt pådrag på skärmen. Svart skärm en minimal energianvädning. På Blackle får man besked om hur mycket energi man sparat tillsammans med andra. Men Blackle är bara ett skal. Sökmotorn i botten är Google och det är också de som står för annonserna och därmed det mesta av intäkterna.

I elfte timmen skrev om Blackle i slutet av förra året, och gav också tips för den som föredrar andra färger än svart. Vitt är ju den färg som drar mest energi. Alla andra drar mindre.

Sedan kom en annan tjänst, Growyn, som tar ett lite annat grepp. Även de har en etablerad sökmotor i botten, Yahoo. Men de tar hand om annonsintäkterna själva och fördelar dem sedan till olika miljöorganisationer eller -projekt.

Growyn/Yahoo ger färre träffar än Blackle/Google, men oklart om det är någon skillnad i kvaliteten på sökningarna. Vare sig Growyn eller Blackle har tillägg som bildsök. Läsbarheten i negativt svart/vitt är sämre. Jag tycker att det verkar som att får mindre för sitt besvär i båda dessa alternativ. Frågan är då om man bidrar till en bättre värld så pass mycket att det är värt försämringen? Eller är det som att köpa dåliga ekologiska produkter? Dvs man uppmuntrar något som är lite av en återvändsgränd?

Blackle känns inte värt besväret för mig. Användbarheten är sämre, vinsten går inte till något trevligt (vad jag vet) och miljöbesparingen är mycket begränsad, i synnerhet som jag köper Bra Miljöval El.

Growyn är intressantare. Användbarheten känns OK, man får väl gå till Google och söka bilder ibland, då. Att vinsten går till något jag gillar är bra. Men det är klart - hur mycket de låter trilla ned till sista raden som vinst är ju inte helt klart. Och den lille rebellen i mig gillar, helt osakligt, att de jobbar med underdoggen Yahoo.

Men det är klart att man saknar det som egentligen borde sticka ut; kan Growyn garantera att den egna (och Yahoos) verksamheten på något vis tagit några kliv i hållbar riktning? Ställer Growyn några krav på sina annonser (skippa semesterflygreklam, t ex)? Hur jobbar de själva? Är deras datorer miljömärkta? Och kan Yahoo garantera att den mängd energi som används i deras servrar, och som orsakas av Growyns användare, kommer från hållbara källor?

Förmodligen kan de inte det, än. Men jag tycker ändå att det finns en potential i Growyn som är intressant (Kirschbeeren verkar tycka annorlunda). Jag tror jag ska testa att köra med dem ett tag. Och kanske, kanske, kan Growyn ta initiativ till att t ex Svanen tar fram kriterier för miljömärkta söktjänster på Internet. Det vore ju spännande.

Foto: Martin Cejie Hegardt, martinscamera.com, publicerat med tillstånd.

Related Posts with Thumbnails