Hållbar Almedal?

Det är tydligt att det är ett stort tryck i miljöfrågorna nu. Naturligtvis ligger klimatet högt på dagordningen i Almedalen. Det är ju en fråga som lämpar sig för politiska åtgärder. Men även Östersjön och dess problem är intressant, kanske för att det öppnar för spoännande samarbeten med politiker i andra länder? För att undvika otydlighet betyder "Östersjön" egentligen östersjöns avrinningsområde, dvs alla hav runt Sverige, på politiska. Antyder ett visst Stockholmsperspektiv, men ändå.

En annan intressant trend är att CSR boomar. Lite oklar på varför det är så. Ska fundera på det.

ATL bloggar om lantbruksfrågor under veckan. Rätt rakt-på-rapportering, skön stil på något vis. Senast att LRF fick lite på trynet av både Annika Åhnberg och Svante Axelsson.

Tidningen Miljöaktuellt påstår att vart tredje evenemang i Almedalen i år är miljö eller CSR. Det skulle innebära 300 till 400 seminarier, föredrag och mingel på det temat. Det måste innebära att Almedalen är en av Norra Europas största miljökonferenser. Mycket handlar också om kopplingen till mat. Så jag börjar bli lite intresserad - det kan bli ett par intressanta dagar framöver.

Miljöaktuellt listar alla registrerade miljö- och CSR-seminarier.

• Tisdag här ("Inte bilen under milen" kl 9:30 på kårhuset verkar kul, eller "Globalt spel om socialt ansvarstagande - ISO 26000" kl 11:30 i hamnen)
• Onsdag här (träffa en av Sveriges mest spännande ekobönder, Frans Brozén, kl 10 på Mellangatan 21)
• Men det intressanta seminariet om hur musselodling kan rädda haven som är på onsdag fm har inte kommit med. Se mer här.

Resten får ni leta fram själva.

Har ingen 3G-puck att blogga med, men ska se om det kanske blir läge att twittra.

Stolleprofessorer och Stockholmsintiativ på Sommarlov

SLU gör bort sig i Visby genom att under almedalsveckan ordna ett helt ensidigt seminarium om att ekologisk odling är skräp. Men utbudet är så stort, så jag hoppas att de drunknar. Det är lite trist att Stockholmsinitiativet inte vågar bjuda in Uppsalaintiativet. Då skulle det kunna bli en riktigt kul debatt om klimatfrågan.

Jag studerar storögt fenomenet Almedalsveckan. I år blir det på ort och ställe dessutom. Det som för bara några år sedan var ett politiskt sommarkollo med något dussin olika seminarier per dag har svällt till ett event med flera olika utomhusscener och långt över tusen olika seminarier, mingel mm på veckan. Som värst är det alltså två till tre hundra seminarier och grejer per dag. Och alla tror de att de ska kunna nå fram till de politiska makthavarna...

Det som har varit ett sommarkollo har blivit något av en distingsmarknad eller ofta nog loppmarknad. Seriösa försök att belysa och driva en fråga framåt blandas med lite enfaldiga partsinlagor. Ibland blir det lite fånigt när en organisation med ganska hög trovärdighet står för bådadera.

Så har SLU lanserat sitt program. Man inleder måndagen med en programpunkt som man kallar "Är ekoodling vägen till ett hållbart lantbruk?" När man ser talarlistan så är svaret givet. Det blir ett nej från dessa fyra forskare. Jag har tidigare kallat dem stolleprofessorer, men nu har de fått med sig en karl som jag respekterar, så jag får dämpa mig. Men särskilt upplysande blir det ju inte. Det är ju ungefär som om folk från KRAV, Ekologiska Lantbrukarna och Naturskyddsföreningen skulle hålla ett seminarium med samma rubrik. Underligt av SLU att stå för ett så ensidigt program. Det finns massor med forskare med helt andra synpunkter, och de är i Visby. Men SLU väljer att inte bjuda in dem.

Otäckt. I synnerhet som man också lanserar ett annat evenemang som kallas "Mat och miljö - klarar vi biffen?", som har ett betydligt bredare och intressantare anslag. Där finns båda sidor representerade med forskare från SLU. Men det klart, det är ju inte SLU som ordnar. Kan inte låta bli att komma ihåg att någon kommenterade här för ett tag sedan att man borde lägga ned SLU och börja om. Det universitetet funkar helt enkelt inte. Jag hoppas hur som helst att såväl beslutsfattare som journalister förstår vilket seminarium man ska tillmäta vikt.

På samma sätt tycker jag att det är konstigt att inte Stockholmsintiativet inte förstår att det skulle bli mycket intressantare om de körde en grej ihop med Uppsalainitiativet. Det är inte utan att man anar att de helst inte möter kritik. Jag funderar ändå på att gå på deras grej. Kan vara bra underhållning...

Här finns förresten en kul profetia om vad som kommer att hända i år när gutarna ledsnar på proffsminglarna. Tur att jag har biljett hem på torsdag!

I mål med klimatcertifieringen!

Puh! Idag har vi efter två års slit äntligen blivit klara med de första klimatcertifieringsreglerna för mat ("Klimatcertifiering för mat 2009:1"). Den som vill kan ladda ned dem här. Vår duktiga projektledare jobbade med det ända in i mål, så henne har vi också tackat av idag.

Och så ligger jag lite efter i att komma i ordning inför musselseminariet i Almedalen, osså är det sommar ute, osså går alla på semester, osså...

Känner mig lite matt... Tror det är dags att ta helg.

Gammal ost

För ett tag sedan beklagade jag mig för S. "Det finns inga KRAV-ostar som är något vidare roliga", stönade jag. "I alla fall inte vanliga bruksostar. Ingen eko-brännvinsost. Bara tråk-eko-billinge och gummi-KRAV-herrgård". S skrattade och förklarade att jag inte har fattat vitsen med datum-märkningen på ostar. Den betyder ju öppna absolut inte före, lagra helst ett år! Jag skrattade lite fånigt... javisst serru. För de lär ju inte bli mögliga, eller så...

Så började jag känna mig lite dum. Det är klart att ost kan sparas länge. Moderna förpackningar är ju lika lufttäta som vaxet kring helosten. Och inte lär det vara mycket mögelsporer på mejerierna. S berättade att han kanske köper en ost i månaden, men att han alltid lägger den längst bak i sin lilla osthög. Och så flyttar han fram de andra tio till femton bitarna. Den längst fram är alltså ett drygt år efter bäst-före datum, och berättar S, börjar ostarna bli intressanta.

Så nu har jag börjat på samma samling. En billinge och en herrgård. Båda KRAV-märkta. Båda helt ointressanta i lagringens början. Bäst före var i början av juni, och än syns inga mögelangrepp eller liknande. Möjligen är de lite fastare. Jag har vänt på dem ett par gånger.

Om ett år blir det besked om de blev någe bättre. Till dess får jag väl köpa på mig en ost eller två i månaden, utan att äta. Och fortsätta mitt lilla korståg mot den kollektiva bäst-före-dumheten som har drabbat svenskarna. Det slängs massor av prima mat bara för att ett teoretiskt datum har passerats...

Jordgubbstårta som på Seläter

Världens godaste tårta. En rulltårta med jordgubbar och grädde. Tar en halvtimme att göra och innebär en försmak av himlen. Rubbet finns som eko.

Det finns många goda desserter som ofta är rätt krångliga att laga till. Det tar tid, det är noga och det är cutting edge. Inget fel på vaniljpannacotta med rabarberkompott. Men hålla på med gelatin, och koka kompott och komma på att det var slut på vaniljstången... Men nu börjar den tid på året då allt är lätt i köket. Man kan ta lite färskpotatis, knippmorot och knippmorot. Kanske lite ärter. Koka på lite lätt. Servera med smör.

Eller, den godaste tårta som finns, koncentratet av sommar - jordgubbstårta där det mesta är pin färskt och som tar max en halvtimme att göra. Tårtan har länge varit förknippad med sommarfirandet i Strömstad, men nu har jag flyttat hem den och den är lika god här.

(Uppdatering - jag får dock medge att det finns en snyggare sommartårta på TaggaNer. Värsta tårtrejset! Kolla smultronen! Hm. Man kanske skulle kunna göra en kombo?)

Tårtan är mycket förlåtande, så jag tar principen först, för den som vill experimentera:

1. Gör en rulltårtsbotten
2. Mosa en liter färska, söta, fina jordgubbar med lite socker
3. Blanda jordgubbsröran med hårdvispad grädde.
4. Gör en tjock rulltårta med jordgubbsgrädden. Servera överbliven jordgubbsgrädde vid sidan om.

Här följer detaljer:
Ungnen på 250 grader, sedan rulltårtsbotten:

Rulltårtsbotten

• Vispa 3 ägg, 2 dl socker och 1/2 dl mjölk. Vispa länge, det ska bli ett rejält fluff.
• Vänd ned 2 dl vetemjöl och en tsk eller två med bakpulver.
• Tryck ned ett bakplåtspapper i en plåt eller långpanna, bred ut smeten
• Grädda snabbt. Tar ungefär 5 min innan botten är gyllenbrun och höjer sig. Då är den klar.
• Viktigt trick - ställ botten att svalna övertäckt, t ex med en annan plåt ovanpå. Om den får svalna täckt, så spricker mindre sedan. En plåt över gör också att man kan ställa den ute att svalna. Går fortare då.

Jordgubbsgrädde

• Tag en liter jordgubbar, ju sötare desto bättre. Rensa. Spara några till dekoration. Krossa resten med en knapp dl socker (beror på hur söta gubbarna är). Jag brukar köra med en potatisstamp.
• Vispa 3 dl grädde, ganska hårt. Rör ihop med jordgubbarna. Smaka inte på den färdiga jordgubbsgrädden. Det finns risk för att du bestämmer dig för att rymma med bunken och blåsa gärsterna på tårtan.

Montera tårtan

• Tårtbotten bör vara sval innan man lyfter på locket. Om den är ljummen eller varm kommer jordgubbsgrädden att rinna ut. Nästan lika gott, men inte riktigt lika snyggt. Strö lite socker på ytan på botten. Vänd upp på en arbetsbänk, el likn. Dra försiktigt av pappret rakt bakåt. Ibland går det lättare om man har vatten på pappret.
• Bred ut jordgubbsgrädden på avigan. Lite lagom tjockt, dvs ganska tjockt. Men spara iaf fem cm på slutet.
• Rulla försiktigt och löst ihop. Har du sparat lite på grädden på slutet, så håller tårtan ihop utan att fyllningen rinner ut. Garnera med lite kluvna jordgubbar och kanske citronmelissblad.
  
• Servera på en gång. Denna tårta blir inte godare av att stå. Det brukar alltid bli lite jordgubbsgrädde över. Det gör inget. Bred det ovanpå, servera bredvid eller nå't.

Se där - intensiv, nästan syndig sommar i koncentrat. Klart på en halvtimme. Allt utom bakpulvret finns som eko och KRAV. Vill man, så kan man nog köra utan bakpulver. Men då är det extra viktigt att vispa länge och vända ned mjölet försiktigt.

KRAV-jordgubbar nära dig? Här finns listan.

Bilden har jag tagit själv. Den får användas fritt så länge källan (EkoTänk) uppges.

Smart och omtyckt eller dum och ignorerad?

Koldioxidexperiment tangerade något viktigt häromdagen: hur kan det bli så att dumheten blir norm? Hur kan det komma sig att föräldrar tycker att det är så besvärligt att hitta reko kläder så att de köper "giftkläder made by children" till sina barn. Ja, jo tid, ork och pengar spelar roll, men för jag tror att det är andra grejer som spelar roll när det gäller saker som det här.

En av dem är uppfattningen om vad som är normalt, normen, grupptrycket. Man har ju ett grundläggande behov av att höra till. För ett tag sedan förklarade en ledarskapslärare för mig att hon för sin del ansåg att de flestas grundläggande drivkrafter var att bli betraktade som kompetenta och att bli omtyckta. Insikten om detta, menade hon, är grunden till framgångsrik konflikthantering och relationsutveckling. "Kompetent" och "omtyckt" är ju begrepp som är relativa sin omgivning, men med detta gjorde hon ordet "grupptryck" mer begripligt. Och det leder mig till resonemanget om normalitet. Att bli betraktad som kompetent och omtyckt i sin egen grupp är helt enkelt ett så grundläggande behov att man tar sig för de mest absurda saker för att uppnå detta. Och undgår att göra saker som gör att man på något vis sticker ut.

På ett sätt är detta väldigt irriterande, för det innebär att vår natur konserverar våra vanor. Och det är ju inte det vi behöver för att nå en hållbar utveckling. På ett annat sätt hjälper det mig i diskussionen med de som har funderat på "det här med ekologiskt". Jag undviker gärna att skriva folk på näsan (då kan de tro att jag tycker de är dumma), men försöker presentera argument som får dem att tänka vidare själva. Jag försöker att uppskatta och intressera mig för framsteg snarare än felsteg. Jag försöker visa att det är många som håller på med "det här med eko". Jodå, både Renée Voltaire och Prins Charles är heleko...

Ibland funkar det. Ibland hamnar man i en grupp där man verkligen måste jobba hårt för att komma någon vart alls. Och då kan man känna sig krossad - dum och ignorerad. Och det är ju det man vill undvika. Men ofta tror jag att man ändå sår ett frö.

Själv är jag så lyckligt lottad att mina grupptillhörigheter inte ger mig så mycket problem med det här. Men jag förstår vad Koldioxidexperiment säger, och jag hoppas hon kan tanka energi så att vi till slut gör det helt ute att ta bilen och storhandla busbillig mat. För att det är dumt vet vi redan.

En stor dag?

I drygt två år har jag och min kollega Z på KRAV slitit och dragit i ett projekt som bytt namn och skepnad några gånger under vägen. Bitvis har det varit fråga om små klimattillägg till KRAV-reglerna, bitvis har det varit ett klimatmärkningsprojekt och till slut blev det nog ett klimatcertifieringsprojekt. Större delen av vägen har vi också haft andra partners med ombord och det har varit ett sjå att få alla att sitta ned i båten och ro något så när taktfast framåt. Projektet har vuxit och blivit ganska stort i termer av vetenskaplig grund. En och annan har försökt skjuta oss i sank. Människor har tagit ut sig fullständigt, och andra har fått slå knut på sig själva för att kunna komma överens. Några har stått pall hela vägen, andra har dykt upp på olika delar.

Så idag har vi gått i mål med en första stor grej. Vi har blivit överens om vad som ska krävas för att man ska få kalla något som kommer från växtolding, mjölkprod eller fiske för klimatsmart. Det som är lite tråkigt är att det är få som är riktigt glada - alla har fått ge med sig. En del tycker att vi skulle ha gått mycket hårdare fram. Andra tycker att reglerna kommer att peka ut vissa bönder och fiskare som klimatbovar i onödan. En del tycker att vissa grundkrav begränsar deras marknad alldeles för mycket. Andra tycker att det i grunden är förkastligt att ens diskutera ett nytt klimatmärke. På något sätt är resultatet alltså något som alla kan leva med, men ingen är så värst glad över.

Kanske är det viktigaste av allt att vi har identifierat vad som är de viktiga utsläppskällorna. Och att reglerna är tydliga med att dessa ska mätas och styras. Det innebär att det blir väsentligt lättare att skärpa reglerna när vi har kommit en bit på väg. Det faktum att arbete med dessa utsläppskällor kommer att ge en märkning, ett godkännande kommer helt säkert att ge en diskussion, som bitvis blir ganska frän. Också det är en enorm framgång - vi kommer att få en seriös debatt om viktiga saker. Det kommer att innebärta att reglerna förändras och att vi blir allt bättre på att producera mat som också är klimathållbar.

Men just nu känner jag mig lite som efter ett långlopp eller en stormatch. Tom. Men skillnaden mot idrotten är att det inte kommer upp ett resultat på tavlan. Är det vi har gjort bra nog? Jag hoppas det. Det känns som att det var en stor dag, men det lär dröja ett tag innan vi vet om andra tycker det, också.

Camino och COOP inspirerar inspiratörer

Camino har en omröstning om vem som mest och bäst inspirerar till ett bättre liv. Lite intressant gräsrotsperspektiv. Kolla gärna. Rösta gärna. Jag röstade inte på mig själv (för efternamnet är felstavat ;-)). Det är många giganter med i listan. Men tack Elin!!! Och tack Hippihäxan för nominering!

Änglamarkspriset har också släppt sina finalister. Där har vi också en knippe inspiratörer. Fascinerande hur Domstein har lyckats använda miljöargumenten i sin marknadsföring. Häftigt att Niklas Wennberg förekommer där också.

Läkemedel i dricksvattnet blir det nog mer av

Häromdagen skrev jag lite om de ganska stora problemen med läkemedelsrester i vattenmiljön. Problemen slår givetvis mot de som lever i och kring vattnet. Men eftersom många av våra städer också får sitt dricksvatten från ytvattentäkter (sjöar som Mälaren), så får vi bokstavligt talat äta upp utsläppen igen. Problemen med läkemedelsrester leder förmodligen till att vi som art får sämre fortplantningsförmåga. Ett av de stora problemen är rester av preventivmedel.

Idag lämnar Anders Milton ett förslag på hur man ska minska antalet oönskade graviditeter och aborter. En hel del i förslaget verkar handla om att öka användningen av preventivmedel och dagenefterpiller.

Jag tycker att Milton i mycket verkar resonera ganska klokt. Det är många åtgärder han föreslår. Kunskap, attitydförändring, kondomer och läkemedel blandas. Men jag saknar frågan om läckaget till dricksvatten. Det verkar som att Milton öht inte har tänkt på den frågan.

Jag vet ärligt talat inte hur man ska väga av här; hur ska man låta folk vara som de vill, göra vad de vill med varandra mellan lakanen, minska antalet aborter och samtidigt se till att läckaget minskar? Men jag tror att det finns en hel del att göra i utbildnings- och attityddelen. Och jag önskar framför allt att regeringens utredare åtminstone hade lagt lite av allt sitt krut på att fundera på frågan. Att bara skriva ut mer piller skapar bara nya problem.

SJ SJ Gamle vän

Hela sommaren kör SJ direkttåg ToR Stockholm-Bohuskusten. Nu är det verkligen inga problem för Stockholmarna att komma direkt till riktigt salta och turkosa bad. Jag åkte premiärturen från Strömstad, och gladde mig åt att allt funkade så bra och att SJ ligger ganska långt framme med rEko-tänket. Utan att be om det får jag KRAV-godkänt kaffe, bregott och Rättvisemärkt vin. Medan jag åker bekvämt, snabbt och mycket klimatsnålt tåg. Bra gjort SJ, gamle vän!

Det blev en rakettripp ToR Strömstad för mig den här helgen. Det har varit en intressant upplevelse. Strömstad (längst upp i Bohuslän) är ju ett trevligt ställe, och det verkar vara ett av de få ställen i landet som haft riktigt sommarväder den här helgen. Så jag har suttit på en veranda och sett sälar leka/bråka, känt fin sand mellan tårna och sett att kaprifolen snart börjar blomma. Men det var mest förväntat. Det intressanta var själva resan.

Den 14:e juni blir det sommar i kollektivtrafiksverige. Det innebär att när vi åkte till Strömstad igår, så blev det byte till en trång och svettig buss i Göteborg. På vägen hem går det dock X2000 direkt från Strömstad till Sthlm C. Jag vet inte om ni har varitr i Strömstad, men det är ingen jättestad. Stationen är gammal, men i princip ur bruk (har blivit pub/pizzeria). Bangården... ja, slutet på Bohusbanan då, är minst sagt mager. Det är fortfarande skarvar mellan rälsen här och slipersarna är fortfarande av trä. Måsar skriker, massor av norska småbåtar i hamnen. Att se X2000 stå där känns... ja det känns som att det är SCA (Society for Creative Anachronism) som har ordnat något jippo. Det ser så... malplacerat ut.

Sprang förresten på en bloggande konduktör - och här kan ni läsa hans mattips för Strömstad! Lite intressant det, också.

Men det är ju genialt, egentligen, nu kan Stockholmarna ta bekväma X2000 rakt ut till Bohusläns klippor och bad. Bussar och båtar är synkade och klara. En kvart efter att man kommit till Strömstad kan man med buss 895 vara på en fullkomligt bedårande strand som heter Capri (!). Och där var vattnet idag klart, salt, turkost och... 15 grader varmt (men DET blir bättre). Bra gjort SJ!

På vägen hem visade det sig att en 1 klass biljett kostade en hundring mer (sent ute, det var dyrt hur jag än gjorde), det kunde det vara värt för fem timmar, tänkte jag. Då får man ju internet på köpet. För ytterligare 90 kr kunde man få en varm middag serverad. Jo, tänkte jag, det är väl vad det kostar i restaurangvagnen i alla fall. Så strax efter Uddevalla serverades middagen; varm huvudrätt, kall sallad och efterrätt. Och skulle jag vilja ha lite vin? Jo, ja, det kunde jag väl kanske kosta på mig. När jag tittar närmare på det hela, inser jag att SJ har kommit rätt långt med sin ekologiska mat; inget stod ut som långväga fluget. Kändes rätt säsongsanpassat. Smöret till brödet var visserligen prtionsförpackat, men det var KRAV-Bregott, alltså riktigt smör. Och det är första gången jag ser den förpackningsstorleken. Vinet var Rättvisemärkt och jag vet sedan tidigare att t ex allt kaffe är KRAV. Och utan åthävor, liksom självklart. Bra gjort SJ!

Och till på köpet gick tåget i tid och nu när vi passerat Herrljunga är vi fortfarande i tid, personalen är trevlig och försöker lösa problem jag inte ens visste fanns. Allt funkar. Jag får god ganska ekologisk mat och åker tvärs över Sverige på en tesked koldioxid. Bra gjort SJ!

Om bloggar(e)s kvalitet

Jag är mycket lockad av bloggen som medium, uttryckssätt och tankeförädlare. Så jag funderar en del på vad bloggar, bloggare och bloggande egentligen är. Det gör andra också. I synnerhet de som jobbar med kommunikation och varumärken. Varumärkesbyrån Cohn & Wolfe har en blogg och de har satt upp ett enkelt lackmustest för om man borde blogga, egentligen. Jag använder testet för att bedöma om jag själv har en rimlig chans att undvika bloggdöden. Får man tro C&W ska det nog gå bra; jag behöver bara svara ja på en av fem frågor.

Jag ska få delvis ändrade uppgifter i jobbet. Mindre arbetsledning, mer klimatfokus och kanske mest spännande - mer av omvärldsanalys. Förändringen inträffar först efter sommaren, men jag märker att jag börjar se lite på omvärlden på ett annat sätt. Jag hittar te x plötsligt mig själv läsandes mer metabloggar (bloggar om bloggar), och intresserar mig allt mer för hur belsutsprocesser egentligen ser ut. Det är ju sällan så enkelt som det ser ut. Debatter i riksdag och kommunfullmäktige är ju egentligen ganska ointressanta (men här har vi en intressant vinkel på den frågan). Marknadschefer och konsumenter är sällan mottagliga för rationella argument. Påverkan och beslut sker på olika sätt men ofta som resultat av långsiktigt och systematiskt arbete med påverkan, förankring och lobby. Ibland tas dock beslut lite i panik och helt överraskande. Sällan dock.

Det här är intressant för det överlappar lite med mitt eget intresse för att blogga och för fenomenet bloggande. Varenda duktig tjänsteman verkar ju nu vara helt fokuserad på att "vi måste in i de sociala medierna". En del företag betalar gärna 6 000 kr plus moms bara för att få en blogg uppsatt (undrar vad de betalar för att någon ska sköta den?). För egen del har jag menat att KRAV ska göra något först när vi vet varför. För mig är det inte alls självklart att KRAV ska blogga. Jag har sett så många usla företagsbloggar, som inte är intresserade av kommunikation. De är mer intresserade av att nå ut, få större avtryck. Det finns några få exempel på den lyckade motsatsen, dock. Dit hör väl en del redaktioner som labbar med mikro- och makrobloggar (ex Camino), men kanske också företag som verkligen upplever att de arbetar tillsammans med sina konsumenter. T ex Saltå.

Så sprang jag på en PR-konsult som skrev något ganska klokt för ett tag sedan. Han menade att det finns en massa digital nedskräpning. Värdelösa bloggar, föden och webbplatser som ingen egentligen intresserar sig för. Han sätter upp ett lackmustest för om man borde blogga eller inte.
Jag tycker det här är intressant. Jag märker ju att bloggen ibland nästan tar kontrollen över mig. Och jag märker ju att en del bloggare kommer till samma insikt, och till och med slutar blogga, i ren desperation. Jag kallar det bloggdöden. Man förlorar en massa social tid IRL bvara för att finna att bloggen inte ger en tillräckligt tillbaka.

Därför kan man köra det här testet på sig själv för att undersöka om man har ett sunt förhållande till sitt bloggande. Jag måste ev svara ja på en eller två av frågorna. Så jag antar att jag enligt dr Håkanssons test befinner mig i ett ganska balanserat läge.

EcoQueen lägger ned - trist!

Har just hört att EcoQueen lägger ned. Det tycker jag är trist. För ett år sedan var fyra eko-tidningar i eller på gång; Camino, EcoQueen, REKO och en satsning från Bonnier. Bonnier satte aldrig sin grej på marknaden och så var de bara tre.

Jag har varit glad åt att det har funnits tre ekotidningar för olika typer av konsumenter. Och jag tycker att EcoQueen kanske var den spexigaste. Den närmade sig liksom en konsumentgrupp som tidigare har varit låååångt från eko, och liksom hjälpt till att definiera ett nytt sätt att leva mer hållbart. Och så var de bara två... Jag kommer att sakna den där blaskan.

Däremot gör detta möjligen livet lättare för de som återstår. Det är ju ingen dans på rosor att dra igång en ny tidning. Kanske går några prenumeranter och köpare över till Camino och REKO. Hoppas det.

Det är något sjukt med läkemedlen

Läkemedel har en tuff uppgift. De ska bestå den veritabla misshandel som matsmältningen innebär, innan de träder i kraft. Dessvärre innebär det också att de även består avloppsreningen och sprids i vattnet, som vi sedan dricker. I vattnet inträffar läskiga förändringar bland djuren så att alla grodor blir honor eller hermafroditer. Sjöfåglar blir lite slöare och därmed lätta offer. För vår egen del har man i vissa länder (t ex Danmark) i Europa konstaterat att männens fruktsamhet gått ned väsentligt det senaste kvartsseklet. Ekologisk produktion har inte alla lösningar på detta, men inställningen att djur inte ska medicineras förebyggande utan istället hållas glada och vid god hälsa hjälper ju. Kanske smittar den inställningen även av sig till människorna som äter KRAV-märkt. Och då kan vi ju komma åt en del av det här.

Att få spendera sina arbetsdagar med folk som är kunniga, konstruktiva och verbala är en nåd att stilla bedja om. Men det är den verklighet jag glider omkring i. Det visar sig dock att man i jobbet ofta inte få se mer än bara en liten del av en människas totala kompetens. På senare tid har det blivit lite ändring på det, när vi har ägnat oss lite åt att utbilda varandra. Häromdagen var det en kollega som tidigare jobbat som miljökonsult och bland annat specialiserat sig på läkemedlens miljöpåverkan, som gav oss en timmes... jaaa... käftsmäll? Ögonöppnare? Bildning? Iaf. Tänkte reflektera lite över det som blev sagt.

Ett läkemedel är i princip ett gift som i en mycket väl avvägd dos ska gå in i livsprocesserna och påverka en balans, en cell eller något annat i en viss riktning. Ett problem för läkemedlet är att det oftast ska passera helvetets alla förgårdar innan det ska träda i kraft. Det börjar redan i munnen; mekanisk bearbetning, enzymer och pH i saliven. I magen blir det syrabad, och det är ingen dununge till syra; saltsyra knäcker det mesta. Och det är tanken. Sedan kommer galla mm som är konstruerat för att grovhugga det mesta på molekylnivå. Därpå något i stil med 1000 000 000 000 000 bakterier som lever på att mala ned allt till en soppa. Sedan ska läkemedlet passera ett antal barriärer och med blodbanans hjälp passera lite levrar och annat och till slut vara högeffektiv på plats... Kort sagt kan man säga att moderna läkemedel är konstruerade för att vara extremt stabila.

Till slut lämnar de i alla fall kroppen den naturliga vägen. Eftersom de är extremt stabila, och eftersom de är gjorda för att klara bakterieangrepp så går de i princip oanfrätta genom reningsverken. Till slut hamnar läkemedlen i vattnet. Och det är ganska mycket det rör sig om. Om jag fattar det hela rätt är det mellan 2 000 och 3 000 ton aktiv substans per år. Det ska jämföras med den totala bekämpningsmedelsanvändningen som ligger runt 1 500 ton per år (aktiv substans).

I vattnet inträffar en hel del otäckheter. Nedströms reningsverken störs könsutvecklingen för grodor och fiskar. Det beror sannolikt på utsläpp av p-piller. Av olika anledningar blir det mest honor och icke reproduktiva hemafroditer. De aktiva substanserna i lyckopillren har en annan effekt på fåglar och fiskar - de blir lite lugnare. Det funkar inte i naturen. Tappar man skärpan blir man uppäten och en dålig jägare. Rovdjuren får i sin tur i sig ännu mer, och så vidare.

Många av våra stora städer tar sitt dricksvatten från sjöar och vattendrag, som i sin tur är avrinning för andra städer. Summan av detta är att vi får i oss en del läkemedel. För de flesta läkemedlen är halterna var substans för sig på en ofarlig nivå, men på en livstid får vi i oss sådär 25 dygnsdoser antibiotika på en livstid. Härförleden upptäckte man också att den sammanlagda verkan av 13 läkemedelsrester som man hittat i ett dricksvatten däremot var väsentlig, framför allt på försöksdjur, men troligen också på människor.

Man har också insett att även mycket, mycket låga doser har en effekt under mycket korta fönster i fosterutvecklingen. Man har kunnat visa att låga doser (under gränsvärdena) till havande musmammor har medfört att mjölkkörtlarna hos dottermössen inte utvecklas. Detta till följd av att just precis när de cellerna skulel styras upp, så stördes fostret av substanser med östrogena effekter.

Och detta "östrogena effekter", är en läskig en. Det är inte bara östrogen som ger dem, utan även nedbrytningsprodukter av andra läkemedel och vissa bekämpningsmedel. Det är förmodligen en av anledningarna till att man kan visa att spermier från danska män har tappat 30% i livsduglighet på 30 år... Här snackar vi alltså att vi med våra utsläpp är inne och påverkar själva fortplantningen hos såväl oss själva som andra arter... Puh...

Vad har då detta för bäring på den ekologiska produktionen? Ska vi förbjuda de som käkar KRAV-märkt att samtidigt äta p-piller och lyckopiller? Hehe, det är nog knappast lösningen... Men det är klart att förbudet mot bekämpningsmedel har betydelse. Och även betoningen av hur viktigt det är med djurhälsa, dvs att undvika att djuren blir sjuka kombinerat med förbud mot förebyggande medicinering är också väsentligt. På ett högre plan hoppas jag att de som äter ekologiskt tänker på vad de äter, är mer hälsomedvetna själva och därigenom undviker sjukdomar som går att undvika. Men det är kanske mer en förhoppning...

Själv ska jag nog skaffa ett kolfilter till kranvattnet.

Läsa mer? Testa Our Stolen Future, antingen deras webbplats, eller som bok. I Sverige har Mistra börjat rycka i frågan i sitt program MistraPharma. De har även publicerat en bok som heter En Frisk Framtid, och som jag tror är gratis att beställa.

Mot strömmen

Jag firade världsmiljödagen (i fredags) genom att prata på ett seminarium där det var folk som sysslar med att ha koll på detaljhandelsmarknaden. Förutom att det var en trevlig grupp på alla sätt, så kom det lite marknadsinfo. Om jag fattat allt rätt så ökade den ekologiska marknaden under kvartal 1 med mellan 25 och 40%, beroende på vad och var man mäter. En del mäter t ex i kronor och andra i ton. En del uttalar sig om hela marknaden och andra bara om vissa kedjor.

Jag har inte ännu sett några detaljer om vad som ökar och inte, men underhandssnacket har varit att tillväxten på mejerisidan har avtagit under våren. Mejeri är en relativt värdefull del av maten, så om det är så måste det varit något annat som stuckit iväg nåt hiskligt. Frukten? Brödet (knappast)? Fisken? Färdiglagat?

Hur som helst så är det nu i alla fall helt klart att trenden mot en allt mer ekologisk konsumtion har klarat den första delen av lågkonjunkturen. Jag hoppas sådär innerligt att det faktiskt är ett tecken på att breda lager av konsumenterna håller på att lägga om.

Kem-lobbyn gynnas av centraliserade beslut

Det ekologiska lantbruket är i mycket större utsträckning självförsörjande än det konventionella. De företag som levererar konstgödsel, bekämpningsmedel och GMO-utsäde är enorma och använder alla lagliga medel för att gynna sin affär. Nu senast har de varit spydiga mot Michelle Obama för att hon bestämt sig för att odla ekologiskt i Vita Husets trädgård. Själva självförsörjningen blir här en black om foten för den ekologiska produktionen. Eftersom gården är mer självförsörjande, kan det inte bildas några superstora leverantörsföretag som kan bedriva effektiv lobby FÖR ekologisk produktion. Det får vi lösa på något annat sätt. Frågor om nyttan av att centralisera jordbruksbelsuten till EU, storleken på EU:s jorbruksbudget och omfattningen på dess jordbrukslagar är ju högintressant i dessa dagar.

En grundsten i tänket kring det ekologiska lantbruket är att gården i princip ska vara självförsörjande med det den behöver. När principen möter verkligheten blir det lite problem, men i många viktiga avseenden lyckas de ekologiska gårdarna försörja sig själva och/eller ingå i lokala kretslopp. Till exempel behöver man inte köpa in konstgödsel eller bekämpningsmedel. Lite tillspetsat kan man säga att dessa inköp av varor ersätts med tillämpat och/eller tillägnat kunnande och tänkande.

Konsekvensen av det är att den ekologiska produktionen inte köper in lika mycket grejer. Dels, naturligtvis, för att andelen ekologiska lantbruk fortfarande är liten, men också just för att gården är självförsörjande. Det innebär i sin tur att det inte finns lika mycket leverantörer till eko-produktionen, som kan tänkas agera för att utveckla och främja sin verksamhet på alla gängse sätt. Och här kommer det ett krux - stora företag och branscher som omsätter mycket pengar har alltid en lobbyorganisation. Lobbyns uppgift är att påverka lagstiftningen så att den inte hindrar företagets affär. Tillverkningen av jordbrukets insatsmedel som mineralgödsel (=konstgödsel), växtskyddsmedel (=kemiska bekämpningsmedel) och förbättrat utsäde (=GMO) sköts av företag som är så stora att Sverige i princip är felräkningspengar som marknad betraktat.

För de här företagen är det händigt med centraliserad lagstiftning. De kan då sätta av de resurser som behövs för att nå de beslutsfattare som behövs. Allt är tydligt och klart för dem. Lobbyn går att räkna hem enkelt. Så funkar det i USA och på global nivå. Sålunda får Michelle Obama snabbt ett småspydigt brev från kem-lobbyn (läs gärna, rätt hårresande argumentation) när hon börjar odla ekologiskt i Vita Husets trädgård. Jag har inte sett några nyheter om att Obamas har börjat spruta bara lite grand, men om det händer vet ni att någon räknat på det hela och satt in den lobby som krävs.

På liknande sätt tyckte FN:s jordbruksorgan FAO i några spännande dagar att ekologisk produktion faktiskt kunde vara en lösning på världens problem. Men mer än några dagar tog det inte för den sammanlagda lobbyn från kem- och GMO-industrin att få FN att ändra sig.

För eko-sidan är det mycket svårare, eftersom det inte finns några enorma företag som säljer kunnande om växtföljder, samordnar samverkansavtal och liknande. Visst har vi samarbetsorganisationer, men eko-representationen i Bryssel utgörs av två personer för hela Europa. Bara svenska LRF har fler. Gissa hur många BASF (bekämpningsmedel) och Yara (konstgödsel) har!

Detta är en av anledningarna till att EU är en besvärlig fråga för mig. Öpnna gränser och fri handel är en fredsgarant. Vi har varit utan krig så länge att vi inte begriper hur hemskt det är. Men Europa har en tradition av att börja slåss, så det är otroligt viktigt med alla åtgärder som gör att vi knyter band över nationsgränser. Men när jordbrukspolitiken, matförsörjningen, det vi äter, koncentreras till beslut i EU, så innebär det att de som tjänar pengar på det nuvarande systemet får lättare att verka i helt fel riktning. Och de använder den möjligheten, var så säker.

Att minska EU:s jorbruksbudget och avreglera jordbruket, som flera av kandidaterna till EP vill, kan nog vara steg i rätt riktning. Men på något sätt måste vi också sätta in moteld. Hur vi ska bygga upp enorma företag med sunda värderingar eller stora lobbykassor vet jag däremot inte.

Bilden är tagen av AFP. Jag har lånat den utan lov från den här artikeln på Telegraph.co.uk.

Länktipstack till Göran Wiklund

Bloggarkomplimang

Som nykläckt bloggare tyckte jag att det här med utmärkelser och priser var ett eländigt påfund, snarast att jämställa med kedjebrev eller pyramidspel. Jag får erkänna att jag har ändrat mig. Det är rätt trevligt när det händer att jag får någons beröm. Jag blir lite klädsamt generad och vrider mig lite. Ungefär som man kan göra när det är svårt att hantera en komplimang. Så numera ser jag det som en komplimang. Och sådana hanteras bäst genom att helt enkelt tacka. Tack Monica på TaggaNer för komplimangen! Den glädjer och värmer!

Jag ber i min tur att få tipsa om några bloggar som av olika anledningar fångat mitt intresse på sistone:

Kirschbeeren
Jodå, det skrivs utmärkt svenska där (tror dock att Kirschbeeren är tyska för körsbär). Student i Linköping som skriver om hållbarhetsgrejer. Klart, redigt, krispigt på något vis.

Uppsalainitiativet
Här har vi en knippe människor som tar klimatskeptikerna vid hornen och mal ned deras argument i sina vetenskapliga faktakvarnar. De liksom ångar på och räds inte någon. De inger mig en ordentlig trygghet - det finns bra vetenskap på fötterna när det gäller klimatproblemen. Allt som oftast klargörande grafik och inte helt oävet språk. Jag går dit och tankar inspiration ibland.

[You and We] blogg
U&W är ett miljökonsnultföretag med rejäla värderingar. De har varit med ett tag och knoppat av sig intressanta personer som den nuvarande VD:n för Saltå Kvarn. Jag har precis upptäckt deras blogg och hittat både tokigt och slugt. Bra tempo, emellanåt snyggt uppfångade reflektioner. Jag är djupt skeptisk till klimatkompensering som marknadsföring (vilket är en av U&W:s produkter), men jag tror jag ska hålla koll på den här bloggen ett tag. De som bloggar är brajta, så det kan bli riktigt bra.

OK, grabbar och tjejer, nu är reglerna i den här komplimangkedjan så här: är din blogg omnämnd ovan får du gärna känna dig smickrad. Om du vill får du använda bilden och skicka smicker till tre andra bloggar.

Årets viktigaste nyhet?

Den ekologiska marknaden ökar rekordartat, men de svenska bönderna tappar i marknadsandel. Det är svårt att bli klok på varför marknadssignalerna inte går fram, men kanske är det dolda och mjuka farhågor som ligger ivägen. Nu har Inger Källander och Ekologiska Lantbrukarna dragit igång Bondens Ekoråd, som syftar till att ge varje nyfiken bonde en mentor som tar dem in i framtidens jordbruk. Detta kan vara det viktigaste som händer i Ekosverige i år.

Lite i skymundan har det hänt grejer. Det har knappast gått någon förbi att ekologiskt och KRAV-märkt går som tåget på marknaden. Förra året noterades ökningar på 30-40%. Och även om ökningstakten minskat något sedan finanskrisen satte in, så är marknaden fortsatt stark 2009.

Vad allt fler uppmärksammat är att den svenska ekoproduktionen inte på långa vägar ökar i samma takt som marknaden. Dvs bara för att marknaden har svällt 40%, så har vi inte 40% mer ekomark i Sverige i år. Jag är personligen för handel. Jag menar att handel innebär att det uppstår relationer över världen, som är viktiga för de inblandade. Men jag menar att handel också ska vara ansvarsfull, annars är det liksom ingen poäng. Genom att välja ett KRAV-märkt argentinskt äpple istället för ett svenskt konventionellt, så skickar jag också den kraftigaste signal jag har till de svenska äppelodlarna - jag köper inte era sprutade produkter! Hör de inte den signalen, vet jag faktiskt inte vad som ska till.

Men jag menar ändå att det är ett problem att vi importerar en allt större andel av ekomaten. Det innebär ju att mina signaler inte går fram. Och rimligen måste huvuddelen av den hållbara maten ändå produceras lokalt. Det har diskuterats en del om varför inte fler bönder lägger om. De bästa förklaringarna jag har hört handlar om att det är ganska mjuka frågor som ligger ivägen. Man vågar inte ta den stora kostnaden det innebär att ställa om. Man är osäker på riskerna, vad omställningen egentligen innebär och konkret, vad det är som ska göras på gården.

Det här har nu Ekologiska Lantbrukarna och en av giganterna inom den ekologiska produktionen, Inger Källander, försökt ta ett rejält grepp om. I Bondens Ekoråd, radar de upp mängder med bönder som ställer upp och svarar på undrande kollegors frågor. Som en slags mentorer. Har vi tur är det något i den här stilen som kan få proppen att gå ur även för produktionen, så att vi kan få mer lokal ekologisk produktion. Om det bara blir halvlyckat så tycker jag ändå att Inger och gänget ska ha alla miljöpriser som finns.

Bilden föreställer Carl-Erik Ehrenkrona, en av mentorerna i Bondens Ekoråd. Jag har lånat bilden från deras webbplats.

Inget ont som inte har något gott med sig

EkoNord drog inte så mycket folk som vi hade hoppats. Så vi har fått chokladbollar över som vi knaprar på till fikat. Jag fascineras över att Delicato till slut har gjort det enda raka - röra ihop en boll helt utan E-nummer. Inte en dag för tidigt!

Många jag har talat med menar att EkoNord och Nordic Organic Conference var riktigt bra idéer, och borde ha funkat. Men de flesta menar också att det kom betydligt mindre folk än väntat. Anledningarna till det har det spekulerats mycket i;

• lågkonjunkturen gör att företagen fokuserar produktion och väskdängande snarare än konkurrentbevakning och produktutveckling


• Var priserna för att delta i NOC för höga? Eller var programmet så brett att ingen grupp kände sig riktigt utvald?


• Har parterna som arrangerade det hela inte engagerat sig tillräckligt i att propagera för eventet?


• Var Svenska Mässan en strulig arrangör?

Nåja. Oftast lyckas man hitta den ansvarige för problemen någon annan stans... En positiv bieffekt för mig personligen är i alla fall att det blev över av det vi och andra skulle bjuda på i montern. Så det kom en pall med kex, bröd och annat till kontoret runt lunch. Där fanns faktiskt oxå en låda KRAV-märkta chokladbollar från Delicato.

Det var ju trevligt. Go'biten var nog först med sina arraksbollar, men nu kommer alltså även Delicato med ett KRAV-sortiment. Det som slog oss när vi satt vid fikat och förundrade oss var att Delicato har gjort en boll helt utan e-nummer. Otroligt nog har man helt enkelt rört ihkop vegetabiliskt fett, socker, kakao, vatten, lite mocka salt och vanlij. Precis som man gör hemma.

Vi förundrades över att det skulle ta så lång tid innan det blev opportunt att massproducera anständig skräpmat. Men nu är den tiden här, så det är bara att glädja sig över ytterligare ett steg på vägen.

För övrigt gör jag en annan notering om det dinosauriesamhälle vi lever i. Jag får ett nyhetsbrev där en stor braskande nyhet är att nyregistreringen av bilar har gått ned med 30%. Kris och katastrof, verkar man skola tycka. Längre ned står det att nyregistreringen av bussar har gått upp med 24%... Varför jublar ingen över det här sambandet att SAAB störtdyker och Scania lyfter till nya höjder? Hoppas lyftet för bussarna är bestående!

Bilden har jag lånat från Delicatos webbplats.