Om bloggar(e)s kvalitet

Jag är mycket lockad av bloggen som medium, uttryckssätt och tankeförädlare. Så jag funderar en del på vad bloggar, bloggare och bloggande egentligen är. Det gör andra också. I synnerhet de som jobbar med kommunikation och varumärken. Varumärkesbyrån Cohn & Wolfe har en blogg och de har satt upp ett enkelt lackmustest för om man borde blogga, egentligen. Jag använder testet för att bedöma om jag själv har en rimlig chans att undvika bloggdöden. Får man tro C&W ska det nog gå bra; jag behöver bara svara ja på en av fem frågor.

Jag ska få delvis ändrade uppgifter i jobbet. Mindre arbetsledning, mer klimatfokus och kanske mest spännande - mer av omvärldsanalys. Förändringen inträffar först efter sommaren, men jag märker att jag börjar se lite på omvärlden på ett annat sätt. Jag hittar te x plötsligt mig själv läsandes mer metabloggar (bloggar om bloggar), och intresserar mig allt mer för hur belsutsprocesser egentligen ser ut. Det är ju sällan så enkelt som det ser ut. Debatter i riksdag och kommunfullmäktige är ju egentligen ganska ointressanta (men här har vi en intressant vinkel på den frågan). Marknadschefer och konsumenter är sällan mottagliga för rationella argument. Påverkan och beslut sker på olika sätt men ofta som resultat av långsiktigt och systematiskt arbete med påverkan, förankring och lobby. Ibland tas dock beslut lite i panik och helt överraskande. Sällan dock.

Det här är intressant för det överlappar lite med mitt eget intresse för att blogga och för fenomenet bloggande. Varenda duktig tjänsteman verkar ju nu vara helt fokuserad på att "vi måste in i de sociala medierna". En del företag betalar gärna 6 000 kr plus moms bara för att få en blogg uppsatt (undrar vad de betalar för att någon ska sköta den?). För egen del har jag menat att KRAV ska göra något först när vi vet varför. För mig är det inte alls självklart att KRAV ska blogga. Jag har sett så många usla företagsbloggar, som inte är intresserade av kommunikation. De är mer intresserade av att nå ut, få större avtryck. Det finns några få exempel på den lyckade motsatsen, dock. Dit hör väl en del redaktioner som labbar med mikro- och makrobloggar (ex Camino), men kanske också företag som verkligen upplever att de arbetar tillsammans med sina konsumenter. T ex Saltå.

Så sprang jag på en PR-konsult som skrev något ganska klokt för ett tag sedan. Han menade att det finns en massa digital nedskräpning. Värdelösa bloggar, föden och webbplatser som ingen egentligen intresserar sig för. Han sätter upp ett lackmustest för om man borde blogga eller inte.
Jag tycker det här är intressant. Jag märker ju att bloggen ibland nästan tar kontrollen över mig. Och jag märker ju att en del bloggare kommer till samma insikt, och till och med slutar blogga, i ren desperation. Jag kallar det bloggdöden. Man förlorar en massa social tid IRL bvara för att finna att bloggen inte ger en tillräckligt tillbaka.

Därför kan man köra det här testet på sig själv för att undersöka om man har ett sunt förhållande till sitt bloggande. Jag måste ev svara ja på en eller två av frågorna. Så jag antar att jag enligt dr Håkanssons test befinner mig i ett ganska balanserat läge.