onsdag 10 september 2008

Klimatångest ger rikedom

Jag funderar naturligtvis en del på sambanden mellan klimat och mat. Det finns mycket man kan göra, och i grunden handlar det om att hitta nya vanor. Här tror jag att en stor del av det stora problemet ligger. Man är van att handla vissa saker och det är inte så lätt som man skulle vilja att bryta dessa vanor. Så jag försöker lägga om en vana i taget.

Ris är ju ett livsmedel som ger ganska mycket CO2-utsläpp. Fem till sex kg CO2 per kg ris, tror jag. Om jag har fattat rätt beror det på att de vattentäkta odlingarna ger en del utsläpp av metan. Så man borde sluta äta ris, men frågan är vad man ska ersätta det med i recept-kollektionen?

Såväl potatis som spannmål ligger på några hekto CO2 per kg produkt. Men potatis är liksom inte analogt med ris. En del pasta kan funka, men framför allt har vi experimenterat med gryner av olika slag och typer; bulgur, quinoa (svart, röd, vit), matvete, mathavre och så vidare. Experimenterandet har varit så roligt och smakfullt att vi slutat köpa ris utan att tänka på det. En stor fördel är att alla dessa gryner finns som KRAV.

Ett tips alltså: ersätt ditt ris med spannmålsbaserade gryner! Från problem till lustfylld lösning på ett kick!

tisdag 9 september 2008

Ekologiskt "by default" del 2?

Under sommaren har jag tänkt på en annan grej. Vi har seglat runt lite grand och då stöter man på en del servicebutiker. Typ det allra viktigaste i matväg i en gästhamn på en camping, i en lanthandel. Gemensamt för dessa shoppar är att de ligger så till att de är ensamma i trakten, de har litet sortiment och det är dyrt att handla. Att ha två sorters mjölk, bananer eller grovt bröd har de inte plats med. Men varför skulle de inte köra eko rakt av? Att det blir dyrare skulle nog inte avskräcka (de är ju ganska ensamma), men de skulle nog få lite nöjdare och gladare kunder.

Det slår mig att detsamma troligen är sant för typ bensimackar och Pressbyrån. Dags att skifta paradigm!

söndag 7 september 2008

Ekologiskt "by default"?

Vad som är en ekologisk produkt definieras, lite förenklat, av att den kommer från en ekologisk produktion. Den ekologiska produktionen definieras lite olika beroende på vad det gäller; växter odlas utan mineralgödsel och kemisk bekämpning, förädling sker i rimligt naturliga processer och utan allt för mycket tillsatser, och så vidare. Spårbarheten är viktig också; står det eko, så ska det vara eko. Inget mittemellan eller ibland. Ibland stöter man dock på produkter som på något vis i sig själva är så smarta, så hushållande, att de nästan borde klassas som eko som vara betraktad.

Tanken slog mig i affären häromdagen; jag tänkte köpa blodpudding (kanon att äta bulgur till!) och hamnade i en tankebana kring att minska köttätande av klimatskäl. Samtidigt vet jag ju att blodprodukter är mycket näringsrika och jag vet att det är ett stort problem att bli av med blodet från ett slakteri. Det näringstäta blodet har ett mycket högt BOD i avloppet och måste sköljas med MYCKET vatten om man tar den vägen. Det kan ju torkas till blodmjöl, men det är ju lite slöseri att lägga livsmedel på åkrarna. Möjligen kan blodet eller blodmjölet också eldas, men det känns ju som sämsta lösningen.

Att se till att blodet tas om hand och blir livsmedel framstår som en del i ett hållbart samhälle, så länge detta samhälle accepterar eller uppmuntrar köttproduktion. Att dessutom sälja dessa produkter billigt (ett paket blodpudding kostar runt 7 spänn) gör det inte sämre.

Varför finns det då inte KRAV-blodpudding på marknaden? Vet inte säkert, men innehållsförteckningen indikerar inga större problem. Jag skulle tro att problemet ligger i särhållning av råvaran; dvs slakterierna skulle behöva byggas om för att kunna garantera särhållningen. Det skulle de säkert göra om de fick betalt för det, men när produkten inte är värd mer, så blir det nog svårt att få ut ett merpris. Man tror helt enkelt att konsumenten inte skulle vara beredd att betala vad det kostar. Så KRAV-djurens blod blir konventionell blodpudding.

Då är detta min fundering; kan man tänka sig att vissa produkter efter förädling skulle kunna betraktas som ekologiska oavsett ursprunget på råvaran? Jag tänker att man skulle kunna fundera över vilka krav som skulle ställas på sådana produkter. Särskilt smarta? Särskilt nyttiga? Särskilt hållbara (i meningen hållbar utveckling)?

onsdag 3 september 2008

Magasin REKO ute

Fajten om de hållbara läsarna på magasinmarknaden fortsätter. Camino är nestor i gänget. I maj skrev jag om EcoQueen och nu sitter jag med REKO i handen. Ytterligare ett initiativ är på gång. Reko är KRAVs initiativ, men siktar allmänt på att "berätta historier som får tankarna i rullning och prata med folk som funderar lite extra över sakernas tillstånd. Men innehållet i REKO ska inspirera, inte ge dig dåligt samvete", enligt chefredaktörens programförklaring. Det som möjligen är lite speciellt för REKO är distributionen - till en början har COOP ensamrätt att sälja enligt Fri Köpenskap.

Hur blev det då? Jag tycker att tidningen är formmässigt sammanhållen. Man får snabbt en känsla för hur den fungerar, hur man läser den. Innehållsmässigt är det både stort och smått. Både små faktanotiser och längre reportage. Både problemen kring brunkol och inspration för kök och shopping.

Jag tycker att attityden till läsaren är bra, den verkar utgå från att läsaren är rimligt smart. Man får heller inte samma "allt på en gång"-känsla som jag fick av EcoQueen; det känns som om urvalet har varit noggrannare, som att de har idéer att utveckla, en långsiktig tanke.

Samtidigt får jag inte riktigt den där kicken av tidningen; det känns lite skåpmat. Att Vattenfall skövlar Tyskland är ju inte nytt. Inte heller att det är dramatiskt att flytta byar. Men den underliggande problematiken blir ju inte löst bara för att Vattenfall säljer denna del av verksamheten. Tyskland sitter fast i fossilträsket; hur ska de ta sig ur? Är det kanske så att Vattenfall är en bra partner i denna prekära situation? Det hade varit en intressantare, och ny, vinkel. Reportaget om schampoindustrin var mer intressant. Känns som att de är på framkant av en intressant och ny fråga där.

Färgsättningen, profilen känns också lite väl jutesäck. Det går att göra miljömärkta trycksaker piffigare, utan att de behöver gå överstyr. EcoQueen innebär en intressant referens. Sasmmanfattningsvis tycker jag att EcoQueen kittlade mer, men REKO känns som ett långsiktigare och mer utvecklingsbart koncept.

Jag tänkte uppdatera den här posten vartefter jag spårar intressanta recensioner och kommentarer på REKO:

  • En variant på de gröna livsstilsmagasinen - Rekobloggen kommenterar Hennes Gröna Nummer här.
  • "Reko" är ett begrepp som många använder sig av - Chefredaktören förklarar i Mediavärlden här.
  • Handla Ekologiskt i Göteborg gör en mycket kort kommentar här.
  • Ekoblogg har också läst och tyckt till.
  • Ecoshopping.se har lagt upp en post om REKO (och andra miljötidningar)
  • Redaktören för SNF:s tidning Sveriges Natur går i nummer 5 igenom fem tidningar; Allt om Miljöbilar, Camino, Eco Queen och REKO. Eva-Lena Neiman verkar lite kittlad av Eco Queens hämningslöshet, tycker att Camino är en välavvägd medelväg och tycker att allt om Miljöbilar är lite överlastad. REKO närmast sågas eftersom Neiman tycker att redaktionen är ängslig och möjligen har tappat bort KRAVs själ. Senaste numret har ännu inte lagts ut på webben, men det kommer säkert. (081102)
  • Paljetten Q tycker att REKOs typsnitt är för litet. (081103)

lördag 14 juni 2008

Blogg på is

Den här bloggen kommer inte att uppdateras så ofta en period framöver. Återkommer när det finns mer tid och energi.

torsdag 12 juni 2008

Har varit på ett par dagars styrelsemöte i KRAV. Det är spännande för en annan, naturligtvis. Det är mycket diskussioner om hur KRAV ska kunna leda utvecklingen av ekologiskt, utan att tappa anslutna företag för att man går för fort fram. Utan att tappa förtroendet hos konsumenter för att märket dyker upp på nya områden, eller försvinner från andra.

Om några dagar är det dags för OWC. Det börjar krypa lite i mig - även det ska bli häftigt. Ett par tusen människor som bara pratar ekologiskt. Var ligger fronten? Ska det lanseras en ny eurpoeisk standard för ekologisk kosmetika? Vore onekligen bra, eftersom det är oreglerat nu. Hur ser de olika initiativen för att möta klimathotet ut? Och matbristen? Det är kul att det är i Italien ocksp, som är lite av ett gravitationscentrum för ekologisk produktion. Och som har så välutvecklad matkultur. EkoFest, helt enkelt.

tisdag 10 juni 2008

Dilemma?

Hippihäxan delgav oss häromveckan sitt dilemma; hon menar att vi måste konsumera mindre för att alla ska få plats på den här jorden. Samtidigt går hon en marknadsföringskurs för att bland annat kunna marknadsföra sin planerade eko-butik. Men hur går det ihop; en butik måste ju sälja, locka folk att konsumera. Jag kommenterade och menade att konsumtion skapar tillväxt och att detta i sin tur är det kraftfullaste verktyg vi har för att samtidigt lyfta vårt och andra länders välstånd. När jag reflekterade lite mer över det där kände jag plötsligt att jag inte riktigt bottnade. Mina ord lät lite som Svenskt Näringslivs annonser i julas, ni vet de som menade att anti-konsumismen håller kvar folk i fattigdom. Och jag tycker ju inte som dem. Så hur kan man tänka kring detta då?

Jag tror det är ganska tvärsäkert att vi bygger mer resurser i vår ekonomi genom att ständigt producera mer. Genom att kunna leverera mer per arbetad timme, så ökar nyttan vi producerar. Nyttan kanske kan mätas i ton spannmål, antal serverade protioner, eller omsättning per arbetad timme i butiken. På det viset kan vi också få allt mer betalt (i reella termer). Ju mer vi få betalt, desto mer skatt kan man ta ut och desto mer produkter och tjänster kan vi köpa. Ekonomin växer. Vi kan också köpa tid av människor i andra länder. Ibland blir det billigare, men det betyder också att vår ekonomi för över pengar till den andra ekonomin (t ex den kinesiska), på det viset växer den kinesiska, eller kenyanska, ekonomin. Då kan de ta ut mer skatt, osv. Världsekonomin växer. Allt fler får det allt bättre.

Så långt är väl allt väl. Men vad är då problemet? Ett hållbarhetsproblem är när detta resulterar i slit o släng eller frosseri. Dvs när vi köper en ny borrmaskin istället för att ens försöka laga den gamla, eller när vi köper för mycket mat bara för att vi har råd, och slänger det som blir över. Borrmaskinen har ju ett rejält ekologiskt fotavtryck och det har maten också. Vi kanske behöver en borrmaskin för att bygga om huset och vi behöver mat för att leva. Men att bara slänga en maskin för att den är glapp och att vi har 25% svinn på maten och stora problem med övervikt är ju barockt!

Ett annat hållbarhetsproblem är när förhållandena för arbetarna i andra länder är vidriga. Jag tror att man måste förstå att ett totalitärt samhälle inte kan gå till svensk arbetarskyddslagstiftning över en natt eller ens ett år, men man kan kräva anständighet. Stora företag som IKEA försöker säkra upp det här på olika sätt. I ekovärlden är IFOAM Organic Guarantee System rätt ensamma om att systematiskt kräva social anständighet.

Det finns en del annan problematik också. T ex att produktionen i fattigare länder ofta organiseras av multinationella företag, och att vinsten (efter betalda löner) från produktionen går till redan välbeställda aktie- eller fondandelsägare.

Men med dessa förbehåll (inte slösa, inte missbruka människor), tycker jag att konsumtion är eller kan vara av godo. Jag tror att handel (med sina fel och brister) är relations- freds- och demokratiskapande. Den måste styras och den behöver som system bli mycket bättre. Här har märkningssystemen (Fair Trade, ekologiskt, FSC, mm) en viktig roll. Vi måste också bort från slit-släng och frosseri och snarare satsa på kvalitet och arbetsintensiva grejer. Dvs att det får kosta mer per pryl, men att den lönar sig att laga eller återanvända.

Dyra märket Boomerang gör ju nu ett försök att ta tillbaka urvuxna barnkläder och sälja igen. Lite Ecoluxury över det? Att köpa ekologiskt i kvaretersbutiken, men bara så mycket man behöver är förmodligen billigare än att köpa konventionellt i storköpet och låta en femtedel ruttna i kylen. Att köpa dessa grejer är fortfarande konsumtion, men av rätt saker och på rätt sätt. Det är en konsmtion av varor av kvalitet som också sysselsätter folk. Det är en konsumtion som är mycket bättre än den vi har idag. Men lika fullt konsumtion.

Att ställa om till att köpa funktioner (t ex en fungerande kyl) istället för prylar (en ny kyl) vore kanonnyttigt. Men då måste vi ur en del gamla ryggmärgsreflexer som handlar om att det är fint att äga saker, och det sitter ärligen långt inne hos de flesta. Det skulle innebära att vi konsumerar mer arbete än ändliga material. Men det är fortfarande konsumtion.

Jag ser inte direkt ett dilemma, men jag ser att vi behöver åstadkomma en betydande förändring i vad vi konsumerar.

Hmm. Det är nog så långt som jag kan komma med detta just nu. Kanske återvänder till frågan.
Related Posts with Thumbnails