måndag 19 april 2010

Underkastelsen - filmen som ändrar valrörelsen?

Jag har varit på smygpremiären av filmen Underkastelsen. Den handlar om att det ständigt ökande utsläppet och spridningen av syntetiska kemikalier kanske är ett större problem än klimathotet. För mig innehåller filmen inga direkta nyheter. Det som presenteras är rätt väl känt. Men det är en skrämmande sanning. Så frågan är om ”den skrämmande sanningen” kommer att få lika stor effekt som ”den obekväma sanningen”? Jag kan inte bedöma det, men jag hoppas det. Och onekligen har den ekologiska maten återigen mycket fler förslag på lösningar på ett allvarligt problem, än vad den konventionella maten har.

Jag har just varit på en smygpremiär för en film. Hade det varit en vanlig rulle hade det nog hetat galapremiär. Men nu var det ”Underkastelsen” av Stefan Jarl, och med bla Åke Bergman och Eva Röse. Det serverades lite rödvin och ekologiska småbröd och ostbitar i papperspåsar. Inte så många premiärlejon där, men desto fler ur miljö- och hälsogräddan. Jag kände till filmens budskap redan innan, och det är jävligt viktigt. Frågan jag ställde mig inför kvällen var ”kan den nå genom rutan”? Kan den här filmen få till effekt att något händer? För helt klart behöver något hända.

Filmen handlar om hur vi utsätts för en allt kraftigare exponering för allt fler kemikalier, över allt hela tiden. Det är bekämpningsmedel, flamskyddsmedel, läkemedel, ytbehandlingar och annat. De flesta av dessa tusentals kemikalier vet vi nästan ingenting om hur de fungerar i ekosystemet eller när de samverkar i våra, djurens och växternas kroppar.

På ett annat sätt vet vi en hel del. Vi vet att många av dessa kemikalier är fettlösliga. Det betyder att de snabbt ansamlas i fett, vilket i princip bara finns i eller vid levande material. Fettlösliga ämnen lagras i våra och djurens fettvävnader, varifrån de aldrig eller bara långsamt avsöndras. Utom i några få fall när vi producerar en viktig fet substans. T ex modersmjölk.

Vi vet också att många av dessa kemikalier fungerar på hormonell nivå. Dvs i vissa sammanhang har de mycket kraftig effekt även i mycket, mycket låga doser. Ett sådant sammanhang är fosterutvecklingen och hjärnans utveckling strax efter födseln. Våra funktioner utvecklas inte långsamt, utan många av de viktigaste funktionerna (t ex könsorganen) utvecklas under en kort, intensiv period. Under den här perioden är vi mycket känsliga för hormonell störning.

Vi vet att när mödrar ammar så minskar deras fettdepåer betydligt. Numera vet vi också att detta är det enda tillfälle under livet då kvinnors kemikaliebelastning sjunker. För de lämnar över de fettlösliga gifterna till sina barn.

Vi vet också att spermiekvaliteten hos män sjunker. Allra mest i länder med kemikalieintensivt jordbruk. I Danmark har hälften av de unga männen sämre spermier än vad de borde ha. Vi vet att de här preparaten påverkar vår mentala hälsa. Autism, ADHD och andra syndrom och sjukdomar ökar kraftigt.

Vi vet också att två tredjedelar av all frukt och grönt som säljs innehåller bekämpningsmedelsrester. Naturligtvis mycket mindre eller nästan inget i ekologiska grönsaker, men de är ändå inte så stor andel.

Det finns forskare som menar att det här är ett allvarligare problem för människoarten, eftersom om det här fortsätter, så kommer vi helt enkelt inte att kunna få barn.

Jag ser filmen och tänker att människorna som har gjort den verkligen brinner. Det är bra. De har på fötterna. Och vanmakten når igenom. De känner sig underkastade ett kemikaliesamhälle som de inte vill ha. Maktlösa. Kommer filmen att slå igenom och bli en ny ”The Inconvenient Truth”? Jag hoppas det. För det skulle behövas. Men jag känner att jag vet för mycket. Jag blev inte tårögd, som många andra. Så jag kan inte riktigt bedöma kraften i den. I allra bästa fall skulle den ha betydelse för den stundande valrörelsen. Hoppas, hoppas.

Men så återstår då frågan – vad kan man göra? Filmmakarna lämnar själva tips som handlar om att använda naturmaterial när man bygger, köpa miljömärkt elektronik och framför allt, köpa ekologisk mat. Men kan jag göra mer? Jag jobbar på KRAV och satsar hårt på att få det att växa. Borde vi fokusera på giftfriheten i stället? Skulle det få bättre effekt på folks vilja att köpa? Hm. För ögonblicket tror jag att vi kanske ska framhäva andra fördelar, men det kan ändra sig snabbt. Snart kanske Expressen skriker efter den kemikaliefria maten, och marknaden skiftar totalt. Hoppas det.

Uppdatering 2010-04-20 och 2010-04-21:
Några andra som bloggar om filmen:
  • Sanna Lundell - sanerar sitt hem efter att ha sett filmen.
  • Kaktusblomman - ger en sammanfattning och förklarar filmen.
  • ComeAgain - några länkar till intervjuer och klipp på Tuben. Några det-här-kan-du-göra-tips i en senare postning.
  • TEM-funderingar önskar att han får se filmen, men ger också intressanta länkar till mer info om problemet.
  • SaltåKvarn-bloggen konstaterar att leksakerna från Robygge kanske inte är så nördiga ändå. Det kan man ju hålla med om.
2010-04-23:
  • Recensioner i DN, m fl tidningar.

Bilden har jag lånat från www.underkastelsen.se. Jag hoppas att Stefan Jarl och Eva Röse inte blir så arga för det.

10 kommentarer:

Karin sa...

Ja film är ett starkt medium. En bra gjord dokumentär tror jag absolut kan ändra folks attityder och beteende, åtminstone lite grand. Men då måste folk först se filmen. Risken är väl tyvärr att det är vi redan frälsta som kommer att se den och bli mer övertygade om det vi redan vet. Hur kommer filmen att spridas, vet du det?

Och så är det en intressant fråga, det där om människors motiv att köpa ekologiskt. Säljer man bättre på att övertyga folk att det är dåligt att stoppa i sig kemikalier för att vi förgiftar våra barn genom modersmjölken, om vi över huvud taget kan få barn, eller köper man ekomat för att inte förgifta jord och vatten?

Jag kommer att tänka på ett Plus-program i höstas där Sverker var upprörd över att det var kemikalier i jeansen. Det enda man fokuserade på var att man kunde få utslag på kroppen. Ingen nämnde vad som hänt i tillverkningsprocessen, hur miljö och människor förgiftas i det asiatiska land de tillverkats i.

Kan man få fler att inse att kemikalierna påverkar mig och dig här och nu, att det sker något med våra egna kroppar, tror jag säkert att det kan vara ett starkt argument att hitta nya KRAV-konsumenter.

När och var kan man se filmen?

Johan sa...

Filmen har premiär på fredag. Jag tror att den visas på oberoende biografer över hela landet. Kolla deras webbplats, www.underkastelsen.se.

Om jag fattade kringsnacket rätt är det också planerat en visning i SVT om något år. Och rimligen släpps den på DVD någonstans däremellan.

Jeppe sa...

Det är otäckt.

Men du kommer väl den på Waste=Food 29 april till Konstfack i Stockholm och får lite upplyftande Cradle to Cradle-lösningar på dessa problem? Eko-toxikologen Michael Braungart premiärtalar i Sverige! Det ser dessutom ut att bli en workshop-grupp om mat som du gärna får medverka i. http://www.cradlenet.se /Jeppe

Johan sa...

Jo, tack jag fick en inbjudan, men det är blåkört för mig den dagen o veckan. Men det låter superkul!

Marie sa...

Vet inte om "skrämmande" funkar, folk brukar slå på skygglappar men man får hoppas. Det läskiga är att det är så svårt att undvika, även om du köper mat som inte är plastförpackad är den i alla delar av kretsloppet och de mängder kemikalier man har i sin kropp vill jag inte ens tänka på.

Anonym sa...

Det här är frågor jag också funderar över mycket.
Det måste, måste, måste till en förändring nu, nu, nu!
Frustration över att människor inte verkar bry sig, att människor säger "fy vad hemskt, man borde göra något" men sen inte gör det och frustration över att allt glöms bort så fort.
Nästa vecka är det en ny film eller en ny skandal eller...
Och när, undrar jag, kommer den kritiska massan att uppnås.
När har tillräckligt många fått nog?
Nät kommer vi att sätta ner foten och säga "Nu räcker det! Nu har vi fått nog!"
Jag hoppas att det händer snart.

eco chic sa...

Lyssnar på honom just nu på P4 Radio Stockholm. Han har helt rätt. Det är ju galenskaper med alla dessa kemikalier som är orsak till cancer, ALS, Parkinsons m.m!

Johan sa...

Nu har det gått några månader sedan filmen hade premiär. Dessvärre har den inte alls fått det genomslag som ni och jag hoppades. Kanske kan den få en revivival som dokumentär på TV, som undervisningsmaterial eller så...

Joel sa...

Otroligt viktigt och brinnande aktuellt ämne. Samtidigt en på alla sätt urusel film. En riktig kalkon full av pinsamheter. Jag gick ut mindre övertygad än när jag gick in. Avskyr formen och nästan alla forskare som uttalade sig.

Johan sa...

Joel - jag hade något liknande eftersmak. Lite kalkonvarning. Men jag ville så gärna att den skulle vara bra...

Related Posts with Thumbnails