Halva priset på eko-festen

Nordic Organic Conference och EkoNord går ju av stapeln i maj. På sistone har jag insett att det finns ganska stora grupper som kommer in på båda evenemangen till halva priset, eller mindre. Dit hör studenter, lantbrukare (och deras familjer), doktorander och rådgivare. Ju tidigare man anmäler sig till NOC, desto billigare är det.

Läs mer om avgifter till NOC här, och om rabatt till EkoNord här.

Klimatet - hur lång tid har vi?

På jobbet är jag just nu mest fokuserad på klimatregler - vilka regler ska gälla för att en produktion ska anses klimatsmart?

Grejen med regler är att de ska stimulera förändringar. Vill man ha tillgång till ett märke måste man uppfylla vissa kriterier, och det innebär oftast förändringar. Förändringarna kostar pengar i form av tid, investeringar och lönsamhet. Företaget får då göra en analys av om det tror att det kan få igen sina förändringskostnader genom märknignen.

Märkningsägaren (t ex KRAV), måste i sin tur lägga nivån på reglerna så att de dels faktiskt betyder något. Konsumenten måste vara trygg i att det har betydelse huruvida man väljer det märkta eller ej. Men regeln kan heller inte läggas så högt eller strikt så att inget företag tror att de kan få igen de investeringar som behövs för att nå märket.

Det här avvägandet kommer upp hela tiden nu. Ytterst så handlar det om hur allvarligt vi tror att klimathotet är. Eller snarare, hur allvarligt konsumnenten uppfattar att klimathotet är. Om många är övertygade om att geopolitiskt sammanbrott är att vänta inom 10 till 15 år, så måste vi givetvis gå fram stenhårt. Om de flesta däremot tror att vi har 50 till 100 år på oss att ställa om samhället, så kan man tänka sig helt andra lösningar.

Här märker jag att det är svårt att få fram rejäla synpunkter. De flesta är eniga om att det här händer, men hur fort kommer det att gå? Är glaciärerna i Himalaya borta år 2020 (får STOR effekt för livsmedelsförsörjningen i Indien och Kina, som numera är supermakter att räkna med)? Har peak oil inträffat redan? Kommer den arktiska isen att vara borta på sommaren om tre år? Trettio år?

Jag lutar åt att allt går fortare än vad vi hade hoppats, och att vi nog inte ska räkna med att vi har 100 år på oss. Men om vi tror att kollapsen kommer om fem eller tio år, så bör man nog istället köpa på sig lite odlingsbar mark, snarare än att försöka utveckla regler som leder framåt.

Apropos klimatförändringar - hittade en läskig videosnutt på National Geographic. Med hjälp av vidobilder som klippts ihop över en längre tid, så kan man se hur glaciärer krymper. Kolla det här. Tips från Al Gore.

REKO 3 i postfacket

Fick REKO nr 3 i postfacket häromdagen. Det har varit väldigt spännande att följa utvecklingen av en ny tidning på nära håll. Hur den, tycker jag, har gått från en ganska gå och lite uddlös tidning till något betydligt fräschare tidning med inriktning mot hållbar mat. Och det på bara tre nummer.

Nu ska det bli kul att läsa ikväll, också.

Har förresten fått ett bra personalerbjudande om att ge bort provprenumerationer till ett bra pris. Så om det är någon som vill ha en provprenumeration, så lämna en kommentar som på något sätt gör att vi kan nå varandra. Jag är inte gjord av pengar, så de tre första till kvarnen får mala.

Bild från www.magasinreko.se.

Ställ om på SVT

Jag blev intervjuad av en reporter och en kamerakille från SVT idag. De jobbar med en sajt, blogg, webbkanal eller något åt det hållet som ska heta "Ställ Om" och lanseras den 1 april. Om jag fattade rätt så är det här ett försök från SVT att föra dialog snarare än att sända ut. Det verkar handla mycket om att samhället har en rejäl omställare framför sig allt eftersom energi- och klimatkriserna börjar slå igenom.

Om jag fattade ännu mer rätt så handlar det mycket om att de vill komma i närkontakt med bloggosfären. Kanske en slags SVT:s motvarighet till SR:s Klotet. Jag tipsade dem hursomhelst om MiljöBloggForum. De såg lite nollställda ut då, så de har nog en resa kvar.

Jag kan inte hitta något på SVT:s sajt om "Ställ om", men det är lite spännande ändå. Att de lägger så mycket kraft dels på en miljöfråga och dels på att faktiskt kommunicera MED folk.

USA tar ledartröjan

Presidentfamiljen Obama har brutit upp en del av gräsmattan kring Vita Huset för att odla ekologiskt frukt och grönt i en omfattning som i vart fall är mer än bara symbolisk. Plötsligt börjar Sverige och svenska politiker kännas sååå 1900-tal.

USA är ett fascinerande land. Ibland otroligt framåt och får saker gjort på ett makalöst sätt. Ibland skrämmande konservativt, maktfullkomligt och byråkratiskt. Inför presidentvalet funderade jag lite på om det spelade någon roll om det blev Obama eller McCain, om man så det från ett strikt eko-perspektiv. Det fanns inte mycket att gå på, men Michelle Obama hade uttalat sig för ekologiskt och för bättre mat.

Och nu verkar det som att de också tänker walk the walk, not just talk the talk. Enligt DN och SvD har Obamas sett till att det ska odlas i Vita Husets trädgård, och det är ganska ambitiöst - mer än 50 sorter. Insatsmaterialen (gödsel, utsäde, bekämpningsmedel) ska enligt Washington Post vara ekologiska. Det framgår inte om själva driften ska vara ekologisk, dvs om man tar tillvara kompost och sådär. Men volymen ska hur som helst även räcka till en del av representationen. Intelligent nog har man sett till att det är kökschefen som styr över odlingarna. Då odlas ju det som behövs.

Det här känns så otroligt före oss. Visst, vi har projektet Stadsjord i Göteborg, och visst har vi utlandsfödda i regeringen. Men kan ni tänka er att Nyamko Sabuni bli statsminister vid nästa val, och dessutom river upp några av gräsmattorna längs Strömparterren för att få potatis till riksdagsledamöterna? Skulle inte tro det. Skulle inte ens tro att Filippa Reinfeldt skulle vilja göra stor sak av att hon och Fredrik vill ha ekologiskt käk för att minska giftnivåerna i barnen...

Bloggarackreditering?

Häromveckan diskuterade jag och en kille från CUL årets ekokonferens, Nordic Organic Conference. Vi pratade hit och dit om programmet, deltagare, pressbevakning, koppling till EkoNord och annat. Så kom vi in på bloggosfären.

Kanske skulle man betrakta bloggare som journalister? Det skulle i så fall innebära att man ska ge dem fritt tillträde och förmåner i form av tider med de intressantaste personerna, underlag, arbetsrum, mm. Ja, intressant, men ska var och en som sparkar igång en blogg få dessa förmåner? Hm, det blir nog lite mycket. Men kanske kunde man försöka precisera vilken typ av bloggar eller bloggare man skulle vilja ge dessa privilegier?

Så började vi spekulera i hur man skulle kunna försöka sätta upp kriterier för vad som är en seriös miljöblogg, utan att försöka sålla åsikter. Vi kom inte så långt, men vi skissade på följande kriterier för att man skulle kunna ackreditera en bloggare:

• Miljöfokus. Bloggen ska vara fokuserad på miljöfrågor. Kanske minst 50% av inläggen ska ha tydlig karaktär av att diskutera miljöfrågor.
• Mat-, konsumtions- och/eller lantbruksfokus. Typ hälften av inläggen ska på något sätt handla om mat, konsumtion eller lantbruk.
• Levande. En blogg kan anses levande om det görs 150 postningar, något så när jämnt spridda över året.
• Ägarskap. Bloggaren ska visa att ho/an faktiskt har kontroll över sin blogg. Alla bloggare vill inte bli identifierade. Det är OK, men om man vill bli ackrediterad, så måste man på något vis kunna visa att man kan göra inlägg på bloggen. Namnet kan hemlighållas för omvärlden.
• Sökbarhet. Bloggen ska vara sökbar för de vanligaste sökmotorerna.
  

Vi pratade också om man skulle kräva ett visst antal besökare, eller ranking i någon av bloggosfärportalerna. Men det kändes som att det var ganska oviktiga parametrar. Men om man inte kräver något åt det hållet, kanske man får en massa introverta navelskådare på halsen?

Hm. Ja. Åsikter, någon? Kanske något att ta upp på MiljöBloggForum?

Hur man ger världen mat på ett hållbart sätt

Marit Paulsen är på väg att ge ut en bok som lär ska torgföra att man inte borde stimulera ekologisk produktion, eftersom den ger mindre avkastning än konventionell. Det är omoraliskt att producera mindre än vad man kan, så länge det finns folk som svälter i världen. Jag kan ha missat Paulsens poäng, eller rent av vad hon menade. Men man stöter på den här synpunkten nu och då. Jag tycker det synsättet är trångsynt och närmast kolonialistiskt.

Det är ett i-landsproblem att avkastningen sjunker när man går över till ett ekologiskt jordbruk. Men det beror på att man med en stor energiinsats producerar konstgödsel. Samtidigt minskar man artrikedomen med konstgödsel och genmodifierade grödor. Allt detta generellt subventionerat av vår rika statskassa. Effekten av detta är att vi får konstlat höga skördar, som vi ofta dumpar på världsmarknaden. Effekten av dumping är att de som är fattiga får ännu svårare att få betalt för sina grejer.

Tittar man utanför i-länderna, så skulle det innebära omedelbara och kraftiga höjningar av avkastningen i jordbruket, främst på grund av att man då aktivt inför en bättre växtföljd (som tillför kväve) och utnyttjar naturens egna antagonister för att hålla besvär korta. Men det är klart - vem ska då köpa konstgödseln och GMO-utsädet från i-lands-företagen?

Till yttermera visso kommer vi att få kraftiga förändringar i odlingsbetingelserna. Vi vet inte hur det kommer att gå, men vi vet att vi är helt beroende av ett halvdussin grödor, som är hårt opitmerade för nuvarande betingelser. Vad vi kommer att behöva framöver vet vi inte, men vi kommer att behöva all artrikedom vi kan få att välja ur. Vi måste ha biologisk mångfald nu, för att vara säkra på att få mat om hundra år. Det kan inte det konventionella lantbruket leverera.

Skärpning Paulsen. Bara för att FP i övrigt ligger på en rätt trist miljölinje, så behöver du inte tappa koncepterna helt!