Drömseminarium på EkoNord?

Strax före Kristi Himmelsfärd är det dags för eko-crescendo i Göteborg. Huvudmässan Interfood kommer att ha en undermässa som heter EkoNord. Jag har fått en fråga om jag har några tips på seminarier som borde köras på mässgolvet. Jag har spånat fram några stycken om hur man får fatt på varor, smakskillnader, koppling till Slow Food, med mera. Men jag vill gärna ha fler förslag. Någon idé om vilket seminarium som skulle få dig att ta dig till mässan?

Förra gången (september 2007) mässan Interfood kördes i Göteborg gjorde Svenska Mässan och ett antal partners ett försök med en eko-hall. Försöket slog väl ut, och i år blir eko-hallen en egen undermässa med namnet EkoNord. Den stora skillnaden mot förra gången är att mässan nu gör en ansträngning att täcka mer av Norden, inte bara Sverige och i synnerhet västsverige, som var fallet senast.

Dessutom gör CUL på SLU ett försök att samordna sig med sina nordiska motsvarigheter och kör en ambitiös konferens parallellt med mässan; Nordic Organic Conference (NOC). Tanken är att det inte är riktigt samma målgrupper för mässan och konferensen, men att man på det här viset skapar en tillräckligt stor massa av eko-events på en gång, så att veckan blir intressant. De som man vill ska bli intresserade är givetvis kunder av olika slag, men också konsumenter och en internationell publik.

Denna vecka blir lite av KRAV-klimax i år. Jag tror knappt det kommer finnas någon som kan svara i telefon på kontoret den veckan. Frågan är om någon kommer att sova heller. Förutom att vi har en ambitiös monter, så är vårt särskilda uppdrag att försöka få till ett intressant seminarieprogram inne på mässan. NOC kommer att hantera mer komplexa frågor och djupare diskussioner, och i synnerhet försöka få vetenskap och praktiker att mötas. Seminarierna inne på mässan ska passa folket på mässgolvet bättre; kortare, matnyttigare (i meningen affärer) och på ett sätt enklare.

Nu har kollegan M bett att få prata med mig om vad som skulle vara intressant att köra i det här seminarieprogrammet. Sådant här går jag igång på, så jag har massor av idéer. Tänkte lägga upp några förslag här, och se om det är någon som vill kommentera eller föreslå något annat.

• Känn skillnaden på eko och konventionellt - smaktest med guidning
• Kopplingen mellan eko och slow food - föredrag o diskussion
• Den ekologiska kocken - praktiska tips för hur man får det att funka i ett krogkök/storkök/skolkök - föredrag o diskussion
• Hur man fasar ut fisk och skaldjur som inte är miljömärkta - tips för inköpare i privata och offentliga organisationer
• Hur får jag tag på KRAV-märkta tyger? Vägledning för mindre tillverkare av ekokläder.
• Inköp från och export till Tyskland/UK/Italien/USA - föredrag med personer från resp marknad.
• Afrika är möjligheternas kontinent - så får du fatt på de spännande ekologiska varorna. Föredrag och exempel.

Det är naturligtvis fritt att föreslå vad som helst, men vi kan nog utgå från att budgeten är minst sagt begränsad. Ett seminarium ska nog kunna klaras av på en timme eller mindre. Mässans målgrupp är proffs inom restaurangbranschen, samt därav intresserade konsumenter. Tankar eller åsikter, någon? Vad skulle få dig att åka?

Bilden av Marie på Mälarchark i säljartagen har jag lånat av Svenska Mässan.

BioFach, i år igen

Nu har det till sist blivit klart att jag har dragit årets vinstlott på jobbet: jag blir en av de som får åka till BioFach i februari! Det är verkligen en av eko-årets höjdare.

BioFach är världens största eko-mässa och eko-kongress. I år är det tydligen nästan 3 000 utställare i tio hallar. Man väntar sig 46 000 besökare från 124 länder. Mässan går i Nürnberg i Tyskland, så det är mycket tyskt, men runt två tredjedelar är internationellt. Kongressen brukar ha ett hundratal seminarier, grovt ordnade i lite olika teman. Såvitt jag har förstått är temana i år Fair Trade, Textil, Kosmetika och ytterligare kanske något. Själva mässan är uppdelad i hallar och undermässor. Såvitt jag förstår är det i år två undermässor Vivaness (kosmetika) och Weinhalle (vin). Därtill paviljonger för oljor, med mera, med mera.

Storleken på det här eventet är naturligtvis svår att ta till sig, men det är också en del av kicken; det är som att uppleva eko-floden, mitt i den. Det är så synlig vilken rikedom av grejer och kunskap det finns. Hur många människor som är direkt engagerade i att få marknaden att fungera. Mitt i allt det här är det svårt att värja sig för alla uppslag och idéer och hålla fokus på det som är ens eget uppdrag.

Det är också intressant hur en ekomässa har blivit så stor att det är svårt att få tag på hotellrum. De som finns är svindyra. Jag försökte boka nattåg till Nürnberg. Det gick inte; nattågen dit är fulla, så vi måste flyga. Suger fett, men vad ska man göra?

Förra året gjorde jag ett försök att liksom direktblogga från mässan några gånger om dagen, för att liksom få ur mig allt. Kunde vara kul att testa igen.

I år blir det sedan en smällkaramell till; EkoNord och Nordic Organic Conference i Göteborg i maj.

Apropos flyga är det en annan grej som är intressant: när nattåget är utsålt till fullpris. Samtidigt rear flygbolagen bljetter. Att flyga ner kostar under en tusenlapp. Det måste vara så marknaden ser ut när folk väljer tåget, kosta vad det vill. Frågan är om järnvägen kan möta efterfrågan?

Utvalt

EkoTänk har blivit hissad av två andra bloggar; Sygryn och Vi visar vägen. De har haft den stora vänligheten att dela ut utmärkelser till EkoTänk. Det är smickrande; jag drar slutsatsen att det som skrivs och diskuteras här är ganska intressant för andra. Det är ju självklart roligt.

Sedan är det ju det där med kedjebrevsstuket på de här utmärkelserna. Lite skeptisk till det, men jag tar det här som ursäkt att uppmärksamma och rekommendera några bloggar som jag för tillfället snöat in på. Jag vill ge följande bloggar en särskild eloge:

Aleklett's Energy Mix
Kjell Aleklett är en av de stora tänkarna och vetenskapsmännen när det gäller världens tillgång på olja och energi. Jag håller inte alltid med honom om allt, men jag gillar att läsa lite mer av hur han reflekterar kring vårt kanske enskilt största ekonomiska problem; energikrisen och peak oil. Det ger mig perspektiv.

Egologiskt
Rappt, snyggt och engagerat. Här är en blogg som emellanåt rapporterar egna framsteg och emellanåt lägger upp marknadsstrategiska funderingar. Alltid med någon slags brännande frenesi. Det påminner mig om att allt är möjligt att åstadkomma. Är detta eko-sveriges hetaste blogg just nu?

Peter Englunds Blogg
Karln är ju numera ständig sekreterare i Svenska Akademin, och har språket som sin konstform. Han lyckas klä otroligt allvarliga saker som krig i en dräkt som gör en försvarslös. Det är en blandning av glimten i ögat och snustorra fakta, som gör det lustfyllt att läsa om bistra vintrar för lumpare på 70-talet. Jag går hit för att uppleva lusten i läsandet, för att påminna mig själv om det skrivna ordet är både ett kraftigt vapen och en underbar konstform.

PaljettenQ
Jag har ingen aning om hur jag hamnade här första gången, men jag kommer ofta tillbaka. PQ verkar vara en människa som arbetar med bilden som uttryck och konstform. Och som har många frågor. En bloggare som verkar gilla dialogen för att komma någon vart själv, lite som jag själv. Jag går hit för att få ytterligare en synvinkel på samtiden. På något sätt ler jag också ofta lite igenkännande.

HippiHäxan
Mänskan är ju makalös; odlar stor trädgård, har familj, sköter bikupor, öppnar butik och funderar över såväl vardagstrivialiteter som världsproblem. Lite som med Egologiskt går jag hit för att låta mig inspireras, men det här är lite mer pang på. Inte så mycket snack. Mera verkstad.

Bloggfrossa & Mannen som blev trött
MikeBike, som han kallar sig, har snöat in på att vara sur. Helt kompromisslöst sur, med ett stänk förbannad. Men med stil. Han mördar liksom kärleksfullt. Det är något med språket. När MikeBike gnäller på SJ så blir man liksom glad. När andra gnäller på SJ blir man bara trött. Jag tror det är det här med språket som är häftigt. Hur gör han? Hur kan man ha en blogg som går ut på att vara sur, och ändå ha många läsare? Jag går dit, garvar och funderar på det. Det är kul med språk.

Nyhetstorken
Ett nyhetsklipp. En syrlig och ofta intelligent kommentar. En tiosekundersblogg. Rekommenderas.

Ja, sedan vill jag gärna hänvisa till mina bloggrullor. Jag läser alla därstädes varande bloggar till och från.

Nu är upplägget så här: de utmärkta bloggarna får, om de vill, sätta bilden på sin blogg, och länka hit, nominera sju andra, och meddela dem.

Right on, ride on, EcoQueen!

Jag har läst EcoQueen nr 3. Jag gillar deras rakt-på approach. Inga ursäkter: glam, flärd och lite synd, men eco-style. Det är lite intressant att de så konsekvent använder ordet "eco", inte "eko". På det viset kan de ju komma undan en del frågor och kritik när det gäller vad de tycker och tänker. De får liksom friare spelrum att själva definiera denna (möjligen) nya livsstil.

Jag har ju roat mig med att ta på mig rollen som recensent av eko-tidningar. Det har ju poppat upp några under 2008. När jag läste första numret av EcoQueen, så kände jag på något sätt att det här går inte... De försöker kombinera två ting som inte kan kombineras; flärd och fåfänga med präktighet och ansvar.

Nu har jag tagit mig igenom nummer tre (som kom ett tag innan jul), och nu kan jag inte låta bli att älska den här tidningen. Den är på något sätt så okomplicerad. De skriver på framsidan att den erbjuder "164 sidor extra allt", "syndfullt sexigt mode", "15 naturliga underverk som räddar hud och hår". Tidningen är glansig och ger intryck av att, ja... inte är det kretslopp och växtföljder man associerar till...

Men, det är precis så den är också. Tidningen lägger eko-vinkel på allt en dink (double income nokids) kan tänkas vilja göra lite åt. Genom det smarta greppet att kalla den nya livsstilen för "eco", inte "eko", så skapar de också frihet att själva definiera denna livsstil. Då är det liksom inte så noga vilken certifiering textilier har, bara EQ uppfattar det som "eco". Tidningen är också kristallklar med att den talar med någon som är eller vill vara en EcoQueen. Jag börjar garva flera gånger när jag läser och hittar uttryck som gör fullkomligt klart att jag som karl inte ingår i deras målgrupp. Bitvis är det liksom en dragning åt en ekologisk Café för kvinnor.

Men det är klart att jag lackar till ibland oxå. I recepten så är nästan alla råvaror eko, utom fisken. Där är det inte så noga. Det blir eco ändå på något vis. EQ hamrar också in att en riktig EcoQueen faktiskt är värd en resa till Thailand nu och då; flyget står bara för 2% av klimatutsläppen... Ammenvafaan - skärp er, flyget står också för en mycket mindre del av världens transportarbete än 2%. Att flyga jorden runt på semester är generellt inte bra, och avlatsbreven (klimatkompensationen) löser inga problem.

Men ändå, mycket är bra. Det som slog mig till sist är att det nu finns så mycket eko-prylar att det faktiskt inte är så svårt att börja leva eko. Att fylla korgen eller vagnen med eko är ingen större seger längre; hushållstextil, mode och kosmetika med eko-profil finns i överflöd på nätet och inte långt bort IRL. Att publicera listor med nya produkter blir allt mindre intressant. Det intressanta är i stället att välja, vraka och tipsa. Det, om något, är häftigt.

Hur som helst; stå på, EcoQueen! Ni bidrar med nya tankar. Och några garv.

***

För övrigt upphör aldrig världen att förvåna mig: Sprang på ett tub-klipp häromdagen. Som har setts 110 000 000 gånger. Närmare 500 000 människor har blivit så tagna av denna gummimänniska att de tagit sig tid att ranka filmen. Kul? Jovars, men har har garvat betydligt mer år annat. Bra? Njae, jovars. Viktig? Jag skulle vilja svara nej, men 110 miljoner tittare kan väl inte ha fel?

Arlas sortiment

Signaturen Lena tog i december upp frågan om hur man ska se på det faktum att Arla har dragit in den KRAV-märkta standardmjölken. Jag menar att vi istället har fått flera andra roliga produkter, samtidigt som den riktigt goda Gammaldags mjölken finns kvar. Just Arla har också jobbat länge och skickligt med att bygga upp den ekologiska produktionen. För mig finns det ingen anledning att tro att de på något sätt jobbar mot eko. Jag tycker alltså att det är en bra åtgärd.

I en kommentar till ett inlägg om den numera skojiga mejeridisken gjorde Lena följande reflektion:

"Dock är jag lite besviken på Arla, som dragit in all ekologisk standardmjölk hela hösten (samt en del annan mjölk i storförpackning, t ex såna stora de har på skolor), visst är orsaken (brist på mjölkråvara) legitim, men det är ändå väldigt tråkigt, det känns som de borde kunna fixa det om de anstränger sig, eller? Vad tycker du om det här?"

Jag har klurat lite på det där och kommit fram till att Arla förmodligen gör helt rätt. Men för att förstå vad som händer, så beh.över man lite bakgrundsinfo. Av den mjölk som vägs in på mejerierna så görs inte bara mjölk. Konsumenterna vill också ha smör, grädde (i tre-fyra olika tjocklekar), creme fraiche (i flera olika tjocklekar), västerbottenost, prästost, hushållsost och mycket mer. För att hålla lönsamheten (och därmed ersättningen till bönderna) uppe är det av största vikt att man dels använder all invägd mjölk, dels får så mycket betalt för varje del som möjligt.

När ett mejeri ska införa en ny kvalitet (KRAV) rakt igenom hela sortimentet blir det struligt. Man får inte sälja mjölk med deklarationen (t ex) "35%-KRAV-godkänd mjölk". Så därför måste man först bygga upp en stock av leverantörsgårdar, och köpa in KRAV-mjölk, som man dock inte får sälja som KRAV-märkt (eller eko för den delen), förrän man har tillräckligt stora volymer för att lägga om en produkt. Den typiske konsumenten accepterar ju inte produkter som bara finns ibland. Därför är det ekonomiskt riskfyllt för mejeriet att lägga om till eko. Mejeriet måste också i sin tur övertyga bönder att ta risken att lägga om i precis sådan takt som man kan ta hand om råvaran till rätt pris.

Så, då måste mejeriet försöka spela med små produkter (i termer av invägd mjölk), för att kunna ta emot gårdar en i taget utan att förlora merersättningen som gården får för att lägga om. Att lägga om gräddfilen ger ju tex andra möjligheter än att ge sig på den vanliga filen.

Historiskt har Arla skött den här balansgången mycket bra. De har jobbat strategiskt och medvetet med att öka invägningen i en takt som mejerierna och marknaden klarar av. Det är imponerande att se kurvan över flera år. Den ökar stadigt och kraftigt, utan konstiga hack. Det ger en stor och pålitlig aktör i eko-brancshen. För min del tycker jag att COOP och Arla borde få någon slags life time achivement-pris för sitt långsiktiga och envisa arbete med KRAV och eko.

Så till den aktuella frågan: standardmjölken är indragen. Bra eller dåligt? Om man tittar på det övriga sortimentet hos Arla så ser man att det alltid finns mellanmjölk och i de flesta butiken även gammaldags mjölk (som är den riktigt godaste). Under det halvår som har gått utan standardmjölk har vi också fått ett antal nya produkter (mellangrädde, smör i 1-kg-förpackningar, gräddfil, flera varianter av Vår Godaste Fil). Jag tycker det verkar som att Arla tar råvaran som skulle gått till standardmjölken och gör en massa andra roliga saker. Och för den som gillar den fetare mjölken finns ju fin-mjölken Gammaldags kvar. Jag tycker alltså att Arla gör rätt och att det är bra.

Bilden har jag lånat utan lov av Arla.

Motlut

Det har varit lite kämpigt på sistone. Min syster har drabbats av en mycket ovanlig och mycket farlig infektion och man får nog säga att utgången har varit oviss. Under tiden har liksom bloggande och ekotänkande inte känts så angeläget. Men nu verkar det som att den fantastiska svenska sjukvården har fått situationen under kontroll. Så då börjar lusten att tänka komma tillbaka.

En annan grej som gjort mig lite nere är Israels attacker i Gaza. Jag hade förmånen att få sätta mig in i hela komplexiteten i den konflikten för 15-20 år sedan. Och det ska jag säga, att det inte är enkelt att se en lösning. Bara en sådan sak att det nu har växt upp ett par generationer för vilka krig är ett mer eller mindre naturligt tillstånd, och en fullt tänkbar lösning på många problem, så som vägen till karriär, självkänsla, terrorhot, mm. På den palestinska sidan ska det dessutom läggas till arbetslöshet och vad de upplever som arpartheidliknande förtryck.

Personligen kan jag inte se att den senaste utvecklingen kan bringa något gott. I bästa fall får israelerna stopp på raketerna, men det kommer att ske till priset av förödmjukelse och eventuellt långvarig förtryckande närvaro i Gaza. Det lägger i sin tur grunden för ytterligare vanmakt hos en generation som ser våld och krig som en lösning. En möjlig väg ut är att människor på båda sidor börjar se varandra som människor, individer, med problem, känslor och drömmar. Då kanske kriget framstår som ett mindre naturligt sätt att lösa konflikter.

Därför blev jag så glad när jag mitt i kriget hittar en blogg där två människor på var sin sida gränsen bloggar ihop. Det kan naturligtvis vara fejk, men jag vill inte tro det. Jag tror det finns ett framtidshopp i bloggen "Life must go on in Gaza and Sderot". Så när jag hittade den bloggen började bloggande plötsligt kännas meningsfullt igen.

Ja, det var väl ett avsteg från ekotänkandet i dess snävare mening. I en större mening är det viktigt, tror jag, att låta sig påverkas av stora händelser och fråga sig om det man håller på med har någon betydelse. Jag vet inte om min blogg har så stor betydelse, men jag vet att ekologisk produktion är en långsiktig lösning på många stora problem. Och då är det väl åtminstone inte oviktigt att tänka på hur eko kan utvecklas?

Gorilla in the Greenhouse

Freerange Studios ("Creativity with a conscience") är en av mina favoritinspirationskällor. Nu har de släppt en ny grej om var (den amerikanska) energin kommer ifrån och nyttan av att spara på den. Kolla gärna: