Äntligen får ekoskeptikerna svar på tal

Marit Paulsen släppte för ett tag sedan boken "Lurad på laxen". Resultatet av den realeassen är ett genomslag som är lika storslaget som obegripligt. Understödd av ett litet antal kända ekoskeptiker på Sveriges Lantbruksuniversitet framstår Marit som en sanningssägare. Jag anar en personvalskampanj inför EU-valet.

Jag jobbar inte med att bemöta detta, men jag ser ju jobbet här i korridorerna och hör snacket med journalisterna. Jag blir fascinerad över hur vi för fram argument som borde vara mycket svåra för Marit att möta, men att när jounalisten väl skriver, t ex i GP, så är de kritiska frågorna väldigt få.

Jag har svårt att förstå det här, men anar att det ligger i journalismens natur att söka konflikt och att ropa "kejsaren är naken!". Vad konfliktens grunder är, eller om kejsaren faktiskt är naken, är en sekundär fråga. Det viktiga är att få fram en text, en sändning som är spännande för läsaren eller tittaren. Försöker man ropa tillbaka att "kejsaren har visst kläder på sig", så riskerar man att framstå som hovlakej i Andersens saga. För det gör man om man talar i egen sak. Och det gör ju alla vi som menar att eko är ett steg på vägen mot ett hållbart samhälle, medan det konstgödsel- och bekämpningsmedelsberoende jordbruket är en återvändsgränd. Vi kan helt enkelt inte vinna mot Den Snälla Rikstanten från Värmland.

Då är det skönt att se några tunga aktörer tar bladet från munnen. Aktörer som inte utan vidare kan beslås med att tala i egen sak eller vara partiska. Om dessa aktörer dessutom företräds av människor med hög personlig integritet, så är det början på en mer balanserad debatt. Så jag blev glad när Kemikalieinspektionens GD i dagens SvD klarlägger lite fakta och tydliga förhållanden:

"Två fördelar är ändå helt klarlagda; Ekologisk odling gynnar den biologiska mångfalden. Och frånvaron av kemiska bekämpningsmedel eliminerar de problem för hälsa och miljö som dessa medel orsakar för stora delar av dagens livsmedelsproduktion."