Butiken som insamlingsorganisation

Det har blivit allt vanligare att man genom att köpa vissa varor också får möjlighet att stödja olika insamlingar. Jag tror att det finns ett visst mått av varumärkesbyggande i detta som främst gynnar butikernas egna märkesvaror. Men jag tror också att vanligt folk vill göra mer för att rädda världen, och när de ändå handlar kan de bidra med några kronor till något tydligt gott. Jag tror att ekobranschen har något att lära sig här. Dels skulle man kunna framställa KRAV-bonden som en riktig hjälparbetare för framtiden, dels kanske man skulle kunna samla in välbehövliga utvecklingspengar.

Har ni märkt att detaljhandeln har börjat agera insamlingsorganisationer? I höstas irriterade jag mig på att om jag ville köpa ekologiska äpplen på ICA, så var jag oxå tvungen att betala för att ICA skulle stödja kampen mot bröstcancer. Jag köper gärna rosa bandet, men jag vill inte att de som väljer det goda alternativet ska tvingas att ge ännu mer till goda krafter.

Hur som helst har jag sett att detta har blivit allt vanligare under månaderna som har gått:

• ICA skänker pengar till Bris för varje såld produkt av egna märkesvaror
• ICA har under en längre tid fortsatt stödja bröstcancerforskningen med sin ekologiska frukt
  
• På COOP är det rätt vanligt att det ganska bra, men icke-miljömärkta, varor (ex stearinljus, Rättvisemärkt choklad) spetsas med en klisterlapp som säger att ett visst antal kronor för varje såld förpackning går till Vi-skogen
  
• COOP kör med olika möjligheter att skänka små belopp (öresavrundning, pant, mm) till Vi-skogen, kooperation utan gränser osv. Det har de iofs gjort ett tag, men ändå.

Hm. Vad är det här? Varför händer det nu?

Min mest cyniska teori är den som gäller ICA och Bris. Genom att framställa ICAs egna varor som synnerligt goda, så framstår andra varumärken som relativt giriga. Gissa om det är många barnfamiljer som på detta sätt förmåtts byta till ICAs eget och därigenom slagit ihjäl små familjedrivna varumärken?

Men om vi bortser från det, så tror jag att butikerna helt enkelt möter ett behov. Jag tror att folk ganska snabbt har kommit till insikt vilken makt de har när de väljer produkter. Folk förstår att de måste göra något, men är allmänt rådvilla om vad de ska göra. Genom att erbjuda en möjlighet att stödja något gott, lite grann, när man handlar det dagliga brödet, så tillfredsställer butikerna ett behov hos folk att göra något. Stilla sitt samvete. Vad som stöds är mindre intressant, bara det uppfattas som gott. Bröstcancerforskning och trädplantering är sak samma.

Om man spetsar till det kan man säga att det verkar som om de ekologiska produkterna är för billiga. Folk vill betala mer. Men de vill också känna att de gör en konkret, definitiv, nytta. Och då är nyttan av ekologiska produkter lite väl dimmig. Hur mycket bättre blir egentligen världen när jag väljer den här KRAV-märkta pepparkakan? Den här vanliga bus-eko-kexet skänker däremot 2 spänn till hjärt-lungfonden...

Kanske finns det något för eko-branschen att snappa i detta? Dels skulle man kunna bli mycket tydligare med hur stor nytta den enskilda produkten gjort. Typ "vanliga chips ger upphov till spridandet av 0,X g bekämpningsmedel. De här chipsen har inte släppt ut nåt." Dels kanske KRAV skulle kunna överväga någon slags solstickeknep; 1 öre för varje såld KRAV-förpackning går till forskning och utveckling för ännu bättre matproduktion?

Foto: David Giese. Bild från KRAVs offentliga bildarkiv