Eco Queen i pole position

LRF Media kom ut med Elle- och Feminainspirerade EcoQueen härom veckan. Därmed är de först ut i ett fält om åtminstone tre utgivare som har insett att det finns en grupp som både läser/köper flashiga trendmedvetna magasin och som kan tänkas vilja bli inspirerade till ett bättre leverne. På platserna två och tre ligger KRAV som planerar att ge ut magasinet REKO i september, och Bonniers som också har något pajpen.


Det ska bli kul att se hur det går. Fokus verkar vara på samma eller liknande målgrupp, men prissättning, tilltal och distribution verkar variera. Camino har lite annat stuk, så finns det plats för tre i precis detta fack? Har alla tre redaktionerna verkligen underlag och inspiration för att vara intressanta i längden? Det är ju inte det att det saknas saker att skriva om, men det är lite obruten mark - att storsatsa på flärd- och lustfull eko. Utomlands finns förståss en del. I England finns Living Earth, The Ecologist och några till. Kanske är det därifrån inspirationen ska komma? Och jag gissar att de ganska snart måste utveckla mer skilda stilar. Det är för trångt i ekotyllfacket.

Så, vad ska man säga om Eco Queen, då? Det är onekligen genomarbetat. Det är tjockt papper och relieftryck i omslaget. Upplägget känns igen från andra magasin. Är man van att läsa sådana hittar man snabbt rätt här. De har lyckats få tag på en räcka välkända namn som Therese Alshammar, Isabella Lövin, Leonardo di Caprio (vem annars?) och Annika Lantz. Vad Lars Ohly eller Göran Hägglund shoppar är dock kanske mindre intressant.

Jag får en konstig känsla av att läsa tidningen; menar de allvar? Kan det funka? I ett modereportage med ett skogsrå från Johan Bauers värld matas läsaren med små miljömunsbitar som ibland är bittra och ibland mer infomativa. En gammal miljöfascist som jag själv tycker naturligtvis det är behaglig avslappningsläsning, men om tilltalet överlever är det fantastiskt - då har stora lager av nya konsumenter börjat bry sig och då finns det ju hopp! Mycket handlar om ecoluxury och det är ju också spännande - kan vi få en trend som handlar om hållbarhet (i flera bemärkelser) och återvinning? Det är ju otroligt spännande och uppmuntrande i så fall!

Man ställer sig ju en del frågor här också; Designern Johanna Hofring hyllas i ett reprotage, men ingen stans ifrågasätts vad som måste vara veckopendling för att driva en butik i Sthlm och en i New York. Kan dessa resor verkligen räknas hem i miljöförbättringar från kläderna?

Formmässigt tycker jag att tidningen är plottrig. Det är för mycket på varje sida, för många symboler, typnsitt, osv. Den känns heller inte helt genomarbetad här; delar känns som veckorevyn och andra delar som IKEA-katalogen. Annonseringen är också intressant på ett sätt; alla verkar ha miljöargument nu; Rea på Nordeas klimatfond, Weleda har en body scrub av björk osv. Vad GANT och Longines har för miljöargument är oklart, men lite green wash har ju aldrig skadat. Jag kan också bli lite trött på (de engelska) klyschorna; Eco Queen - because we care (jag lovar - kan ni säga det där på svenska blir det ännu ballare), ingen kan göra allt, men alla kan göra något, osv. Men kanske är det bra för att hålla ihop temat.

Sammantaget - bra start. Inspirerande att det går att starta sådant här. Och nu väntar vi på de andra två - låt spelet börja!

Köpstopp ger sin syn här. Dagens Media har gjort en ganska intressant recension här. EkoShoppa refererar också. Mrs Li komenterar här.

Hittade PaljettenQ som skriver så här:

Men jag vet inte, är den så bra? Det är lite som att den blir för grön, för eco, för second hand. Det är som att de glömmer bort att konceptet borde finnas där utan att de skriver det på näsan.- HELA tiden! Risken finns att det gröna blir ogräs om de inte tuktar lite.

"det gröna blir ogräs om de inte tuktar lite." Synnerligt välfunnet!


CSR i praktiken har gjort en rejäl recension, men avslutar med

Men när formen på ett sådant flagrant sätt står i vägen för formen är det svårt att se skogen för alla träd och vi tvingas konstatera att om inte formen görs om är sannolikheten stor att tidningen, trots sina redaktionella kvaliteter, är nedlagd innan årsskiftet.

Så här skriver Journalisten i en ledare:

Ekologisk glamour kan tyckas vara en krystad tidskriftsgenre, inte minst med
risken att ekologin brunfärgar sidorna och att tidningen inte blir tillräckligt
glammig för att attrahera den Stora Kvinnorörelsen. Men första numret av LRF
Medias Eco Queen imponerar, framsidan utlovar 156 sidor ”härlig glamour” –
och levererar. Sidorna är snygga, kändistäta, smink, kläder, mat, lyx och
läckert ljussatta bilder. Några eko-referenser känns påklistrade och tramsiga,
men det är synder som lätt förlåtes av dem som ska känna att eco-queen är
tidningen som de behöver just här och nu, för att lyfta vardagen lite grann.