Klimatet, transporterna och konsumenterna

På tre möten idag har jag kunnat konstatera att det verkligen är dags att reglera transporterna. Helt enkelt därför att konsumenterna kräver det. Det tycker jag på ett sätt är skönt. Samtidigt blir jag lite less på att folk kan så lite om vad som verkligen spelar roll för klimatet. Dit hör helt andra saker, som t ex markanvändning, effektivitet, konstgödsel och biologisk mångfald. Men så är det här i världen. Man får vara glad för att folk i alla fall försöker att fatta rätt beslut i sina inköp. (Foto: KRAV. Bilden får användas fritt, men ange www.krav.se som källa)

Det har varit en lååång jobbedag och jag sitter vid datorn och stänker av lite grejer för att kunna sova lugnt. Jag har varit på tre sinsemellan väldigt olika evenemang, men som ändå haft en gemensam nämnare.

Dels var jag och A inbjudna till Kommerskollegium för att diskutera klimatprojektets arbete med transportregler. Kommerskollegium är det organ som Regeringen har som garant för att Sverige ska arbeta med och för frihandel. Fria eller billiga transporter är en grundbult för frihandel. Det innebär att Kommerskollegium blir mycket brydda när vi föreslår begränsningar av möjligheten att transportera. Nu är de tillhållna av Kgl Mjt:s regering att arbeta för ökad klimathänsyn också. Det är besvärligt för dem, men jag måste säga att de försöker. Men det var intressant hur de upplever att transporterna får ta oförtjänt mycket stryk i klimatdebatten. Jag kan hålla med dem, men jag sade att det i princip är omöjligt att komma med en klimatcertifiering som inte begränsar transporter. Det skulle helt enkelt inte accepteras av publicum.

Sedan hade vi avstämning med den innersta kärnan i klimatprojektet. Där handlar det nu dels om certifieringsteknikaliteter och kött. Men också just om transporter. Man märker att vi är lite oroliga för att sätta ned foten. Ingen har ju försökt med det här förut. Så det enda vi vet är att vi kommer att få på skalle hur vi än gör. Men vi är tappra människor och tror att någon måste börja. Och vi tror faktiskt att konsumenterna helt enkelt kräver, nej mer än så, förväntar sig att vi reglerar transporterna. Så vi kommer att försöka få foten planterad under de närmaste månaderna.

Till sist var jag med om ett antal djuplodande fokusgruppsintervjuer med konsumenter. Det handlade om lite olika saker. Men bland annat kom klimatfrågan upp. Och i princip alla var överens om att en miljömärkning (let alone klimatmärkning) som tillåter långväga transporter, i princip inte är en miljömärkning. Efter lite resonemang landade de flesta i att, OK, man kanske kan köra båt långt. Men inte hur långt som helst, och transporter ska hur som helst regleras. NU! Bara transporterna är OK, så är det nog bra med klimatpåverkan menar de. Någon tog också upp nötkött.

Detta gör mig både glad och trött. Jagblir glad för att jag känner att det kom så tydliga besked från konsumenterna; det är dags att göra något åt transporterna. Det är faktiskt det enda de bryr sig om vad gäller matens klimatpåverkan. Det ger mig kraften att driva diskussionen vidare med Kommerskollegium och modet att sätta ned foten i projektet. Jag blir trött för att jag åter inser hur lite kunskap baserar sina superviktiga inköpsbeslut på. Frågor om markanvändning, konstgödsel, resiliens, effektivitet och liknande är långt bortom vad de flesta bryr sig om. Trots att de är superviktiga för klimatet.