Klimatpåverkan från förpackningar av glas mm

Att bara transportera en glasförpackning kan ge mer fossila utsläpp än vad en plastförpackning med samma funktion ger totalt. Jag har just tagit till mig en sammanställning som gör att jag känner att glasförpackningar är såååååå 1900-tal. Visst, många fördelar. Men det känns inte som att vi har råd med dem längre.

Det finns en utbredd skepsis mot plast som förpackningsmaterial till mat. Jag tror det har två anledningar.

• Dels finns det plaster som behöver diverse kemikalier för att funka. Mest kända är väl ftalaterna som används för att göra den håra plasten PVC mjuk. Alla andra plaster har drabbats av guilt by association av detta. Man tror gärna att det är något fanstyg som läcker från plast. Tacka vet jag glas och plåt.


• Dels är ju de allra flesta plaster rakt av fossila till sitt ursprung. I dagens medvetenhet om klimatproblemen blir det ett stigma. Glas och metall är ju helt återvinningsbara. Tacka vet jag dem!

Sedan finns det en del andra anledningar som att de flesta plaster bryts ned långsamt i naturen (och därmed finns kvar som skräp länge) och att de är lätta (och därmed blåser och flyter om kring väldigt länge). Glas och plåt däremot är naturliga material; glas är smält sand och plåt rostar bort.

Men there's more to it, than meets the eye. Glasförpackningar har den egenheten att de inte kan vikas ihop. Det innebär att de fraktas tomma från glasbruket till fyllaren. Ganska innefektivt att köra omkring luft på det sättet. De är också mycket tunga. Glasburken till 400 g KRAV-sylt väger 220 g med lock, dvs mer än 50% av nyttovikten, sas. Att smälta glas drar också en del energi. Och eftersom man måste använda så mycket glas per burk, så blir det en hel del energi per burk. För metall gäller ett liknande resonemang, även om det är vikteffektivare, så kräver det MYCKET energi vid nyframställning och ändå ganska mycket energi vid återvinning.

Plast har lite andra egenskaper. Siaglassburken här bredvid är gjord av PP och rymmer 0,75 liter och väger 42 g. Den rymmer alltså i princip dubbelt så mycket sylt, till tjugo procent av vikten för förpackningen. Burkarna kan också staplas i varandra och blir därför mycket effektivare i transport. Den här typen av plaster kan dessutom sprutas på plats hos fyllaren, och då blir lufttransporten nära noll. Däremot är vi inte vana vid att den här typen av burkar kan innehålla sylt. Syltburkar ska ju vara av glas.

Men, kan man då fråga sig, hur ser det ut om man jämför plast och glas? Här har jag länge svävat i sådär lagom stor okunnighet. Men nu har vi på jobbet fått en rapport som än så länge bara föreligger i preliminär form, men som i sig är ganska enkel matematik. När jag läser den känner jag att jag måste ändra min inställning till ffa glas. Det känns mer och mer som en förpackning från 1900-talet, och som inte hör framtiden till.

Så här ligger det till: PE och PP ger upphov till cirka 2 kg CO2e (koldioxidekvivalenter) per kg material. PET cirka 3 kg CO2e per kg material och PS runt 3,5 kg CO2e per kg material. Till detta ska läggas energi som krävs när burkarna får sin form. Energiåtgången är mellan 10 och 30 MJ per kg material, och klimatpåverkan beror av vilken elmix man har. I Sverige har vi en ganska klimatsnäll elmix, men det är inte alla förpackningar som görs här.

Glas har en klimatpåverkan på knappt 1 kg CO2e per kg material, men siffran varierar en hel del, beroende på om glaset är återvunnet eller nyutvunnet. Ofärgat glas har minst andel krossglas.

Räknar man om det här kan man få följande exempel från verkligheten: Låt oss jämföra klimatpåverkan av förpackningen till olivolja 1 liter från Grekland (Aten) till Sverige (Malmö):

• I glasflaska med aluminiumkork: 400 g CO2e, varav 50 g från transport av själva förpackningen.
• I PET-flaska med HDPE-kork: 53 g CO2e, varav 3 g från transport av själva förpackningen.

Det finns många om och men här. Men här har man antagit att det är 2600 km från Aten till Malmö, att det används moderna lastbilar som tar upp till 40 ton och att fyullnadsgraden är 70%. Det innebär alltså att bara transporten av själva glasflaskan ger upphov till lika stora fossila utsläpp som hela plastförpackningen.

Nu transporteras ju den mesta maten kortare distans än så. Men även om vi antar att sylten kokas i Tranås och säljs i Norrköping, så kan man alltså få typ åtta plastburkar till klimatpriset av en glasburk.

Asså, jag vet inte men det känns ju som att man bara vill utbrista "hello plastburk, bye bye glasburk". Heja COOP som vågar sälja änglamarkshonung i PP-burkar! Heja ICA som börjat sälja ekologisk sylt och mos i plastkorvar!