Var är "vår" stolliga professor?

En professor på Sveriges Lantbruksunivesitet, SLU, använder sin titel och sitt jobb för att försöka påverka statliga verk med stöd i lögner och selektiv argumentation. Han hoppar också på KRAV med samma medel. Man kan tycka att det är ett problem att den specialiserade forskningen på ekologisk produktion är så liten att den inte har tillräckligt med egna professorer för att möta upp. Å andra sidan kanske den här typen av angrepp faller på eget grepp. Man kan ju hoppas i alla fall.

Det är intressant fenomen att så fort man har utnämnts till professor, så tas man på allvar på ett sätt som, i min mening, är helt oproportionellt. Man ser ganska ofta professorer skriva debattartiklar och insändare i ämnen som de inte är experter på. Likafullt tas de på stort allvar. Om man vill åstadkomma något i den offentliga debatten är det inte desto mindre viktigt att ha några professorer med sig. När det gäller KRAV och eko, så är det en ganska ung forskningsdiciplin på lantbruksuniversitetet SLU. Det finns några docenter, men de har helt enkelt inte hunnit bli professorer ännu. Den stora kadern professorer är däremot grund- och forskarutbildade på ett och samma universitet i ett tidevarv då den fossila bränslen var oändliga och försiktighetsprincip var ett okänt begrepp.

Därför blir det dels så att argumenten för konventionell produktion och dess systemsyn ofta framförs av professorer, dels blir det så att dessa professorer verkar känna sitt personliga värdesystem hotat. En del av dem använder kraftord som skulle göra dem omöjliga i vilken bransch och debatt som helst, men här klarar de sig.

Nyligen skrev en professor så här till Konsumentverket och Livsmedelsverket från sin e-post på SLU:

Sluta genast med att kalla Krav en miljömärkning!

För det första: Krav är en intresseorganisation för biodynamiker som tror på Rudolf Steiners ockulta läror om kosmiska krafter och preparat, samt Konsum och ICA, som tjänar mer pengar och vinner image på eko osv. Inte precis de kunskapskällor en statlig myndighet ska använda sig av.

För det andra: Ekoodling kan endast definieras som odling utan kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel, eftersom alla dess andra filosofier (återför att gödsel, närproducera...) återfinns i det moderna jordbruket.
[...]
För det tredje och kanske allvarligaste: Det finns politiska kortslutningar här, eftersom Sveriges riksdag har beslutat att eko är 'bra' och ska subventioneras - man t.o.m. öronmärker medel för och tvingar på SLU 'Centrum för Uthålligt Lantbruk', CUL, som huvudsakligen sysslar med att propagera för ekolantbruk. Vi har ju också ett politiskt parti vars affärsidé är just ekoodling - Miljöpartiet. När KoV och livsmedelsverk söker 'expertråd' från CULs tjänstemän sker en kortslutning - självklart blir ekoodling fina fisken och SLU får stå som garant.
[...]

Puh! Förutom att man anar en tydlig desperation (skribenten avslutar med att brevet gärna får spridas) så gör jag några snabba reflektioner:

Om det första: KRAV skulle vara en intresseorganisatioin för biodynamiker. Rakt av inte sant. Professorn ljuger helt enkelt. Professorn undanhåller också att andra medlemmar utöver COOP och ICA är t ex Naturskyddsföreningen och Djurens Rätt. Känns som relevanta motvikter om man ska tala trovärdighet.

Om det andra: Ja, på ett sätt, om man bara håller sig till växtodling har professorn rätt. Men det är ju bara det att om man tar bort handelsgödsel och bekämpningsmedel, så måste man jobba på ett helt annat sätt. Mycket mer effektivt, nämligen. Professorn bortser också gärna från detaljer som djurskydd, socialt ansvar och det faktum att ekologisk produktion har utvecklat många av de metoder som det konventionella lantbruket sedan anammat (t ex en hel del av de naturliga betningarna, bekämpningsmedlen). Utan eko hade man troligen bara ramlat på i gamla kem-spår.

Om det tredje: Kanske det allvarligaste av allt: professorn underkänner demokratin och grundlagen. Professorn verkar mena att all offentlig makt i Sverige inte ska utgå från folket (1§ regeringsformen, kolla gärna 4§ oxå), utan borde utgå från väl valda delar av SLU. Att en regering undersöker och uppmuntrar olika delar av samhället och forskningen kan väl inte vara så konstigt? I synnerhet om den delen är så liten så att den inte ens har någon egen stolleprofessor?