Likheten mellan människor och kossor

På jobbet har vi i ett år jobbat med frågan om hur man minskar klimatpåverkan från mjölk. Det visar sig att det allra viktigaste är att satsa på att korna mår bra. Då sjunker nämligen deras tomgångstid, och utsläppen per liter mjölk minskar. Det känns lite fånigt att det ska ta så lång tid att komma fram till något så självklart. Varför skulle det vara annorlunda för kor än för människor? Det var ju ganska länge sedan vi kom på att arbetsgivare tjänar på att hålla personalen frisk och stimulerad.

I klimatprojektet har vi kommit till insikt om att effektivitet är viktigt när det gäller klimatpåverkan. Det gäller att hålla utsläppen per kg mat låga.

När det gäller mjölk så kan man säga att tillverkningen är klimatdyr. Kossorna rapar o fiser metan. Gödslet riskerar att bli lustgas. Metan är 20 ggr så stark som koldioxid, metan 300 ggr så stark. Men grejen är att utsläppen inte är så hårt kopplade till produktionen. (Ursäkta om jag talar om djur som anläggningar, men häng med en stund till...) Dvs även om man inte tar någon mjölk alls från kon, så får man ändå utsläpp. Hög produktion av mjölk kostar visserligen mer foder, metan och gödsel, men ökningen är så att säga billig.

Kor som blir sjuka får inte leverera mjölk. Dels kan medicin komma ut i mjölken, dels blir mjölken av sämre kvalitet, dels kan korna behöva återhämta sig. Under sjukdomstiden kostar alltså kon (mjölkproducenten) klimat utan att ge mjölk. Innan kon kalvar första gången ger hon heller inte mjölk, naturligtvis. Kor som har problem vid kalvningarna får gå till väldigt fort och har då inte hunnit ge så mycket mjölk.

Lösningen är att satsa på kohälsan. Om man jobbar stenhårt med förebyggande arbete, träning mm, så får man kor som inte går på tomgång. Om man fokuserar aveln på kor som har problemfria kalvningar, så får man ut mer mjölkproduktion per ko, och så vidare. Detta är ganska kontroversiellt, eftersom effektiv mjölkproduktion har handlat om att få fram kor som ger mycket mjölk per dag. Ett slags kortsiktig effektivitet, alltså. Kanske inte ett lika stort problem inom KRAV-besättningarna, men ändå. Det är så snacket har gått.

Efter ett års hårt arbete känner jag mig lite dum. Man hade ju kunnat fråga närmaste personalchef hur man ökar personalens effektivitet och produktivitet i ett företag. Sker det bäst genom att man försöker få ut max ur personalen varje dag, eller genom att satsa på att de håller sig friska, stimuleras och utvecklas långsiktigt? Självklart är långsiktigheten det viktiga. Självklart borde man ha sett det här sambandet för länge sedan. Vad som gäller för människor är ofta nog relevant för en hållbar djurhållning. Men det är ju också skönt att komma till insikt till sist också.