Jag funderar naturligtvis en del på sambanden mellan klimat och mat. Det finns mycket man kan göra, och i grunden handlar det om att hitta nya vanor. Här tror jag att en stor del av det stora problemet ligger. Man är van att handla vissa saker och det är inte så lätt som man skulle vilja att bryta dessa vanor. Så jag försöker lägga om en vana i taget.
Ris är ju ett livsmedel som ger ganska mycket CO2-utsläpp. Fem till sex kg CO2 per kg ris, tror jag. Om jag har fattat rätt beror det på att de vattentäkta odlingarna ger en del utsläpp av metan. Så man borde sluta äta ris, men frågan är vad man ska ersätta det med i recept-kollektionen?
Såväl potatis som spannmål ligger på några hekto CO2 per kg produkt. Men potatis är liksom inte analogt med ris. En del pasta kan funka, men framför allt har vi experimenterat med gryner av olika slag och typer; bulgur, quinoa (svart, röd, vit), matvete, mathavre och så vidare. Experimenterandet har varit så roligt och smakfullt att vi slutat köpa ris utan att tänka på det. En stor fördel är att alla dessa gryner finns som KRAV.
Ett tips alltså: ersätt ditt ris med spannmålsbaserade gryner! Från problem till lustfylld lösning på ett kick!
Jag har också planen att ersätta en rätt i taget med både nyttigare & (klimat) billigare.
SvaraRaderaEn bra sak med det är också att man öppnar ögonen för mat som man (jag) tidigare missat. Tex lagade vi nässelsoppa i våras. Superenkelt och väldigt gott!
Yes! Nässelsoppa "återupptäckte" vi också i våras! Enkelt och gott, som sagt.
SvaraRaderaVanans makt är stark. Det är ju så med det mesta, vi försöker på alla vis att fortsätta leva precis som vi gör men lite miljövänligare liksom. Och så är det egentligen vårt sätt att leva, och vår attityd till naturen, som behöver slipas rätt ordentligt på, inte att rättfärdiga vår nuvarande livsstil med miljömärkt-stämpel.
SvaraRaderaMonica - ja det är klart du har rätt. Vi (som samhälle) ser på naturen och ekosystemen som något som vi kan disponera efter gottfinnande, och passar det inte att göra något genomgripande så gör vi inte det. Då får det liksom hellre gå åt h-e med stil.
SvaraRaderaMin poäng är att jag inte tror att det är realistiskt att vara allt för drastisk.Jag märker själv att jag som engagerad ändå tar stopp och det är oftast i vardagen, i de små små besluten som jag inte orkar med ambitionen. Då blir det väldigt viktigt för mig att hitta enkla konkreta åtgärder som ger relativt stor effekt, och som inte kräver att jag lägger om mitt sätt att leva nu idag. Att ersätta ris med spannmål blir många kg CO2 per år.
Lägger man så ihop alla små ändringar jag försöker genomföra (mer kyckling-mindre nöt, mer vego-mindre kött, koka vattnet i vattenkokare inte på spisen) så tror jag att det blir ganska stora resultat.
Sedan är människor olika. en del behöver fatta stora genomgripande beslut för att det ska hända något. Andra tar en bit i taget.