tag:blogger.com,1999:blog-3836496133461919592.post6148388894290228975..comments2023-05-17T11:02:06.541+02:00Comments on EkoTänk: Hållbarhet genom lust och fägring storJohanhttp://www.blogger.com/profile/12548813873092683717noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-3836496133461919592.post-12516257540601282092009-10-16T00:15:25.656+02:002009-10-16T00:15:25.656+02:00Det kommer inte att fungera att bara visa lösninga...Det kommer inte att fungera att bara visa lösningar och positiva budskap. <br /><br />Det blir då en tävling i positiva budskap, varför skulle miljöbudskapet då vinna över härliga dykresor till Maldiverna, gästvänliga Thailand och blå laguner och vit sand?<br /><br />Positiva budskap och framför allt positiv uppmärksamhet är oerhört kraftfullt. Kajsa Wahlström visar man i dagisexperimenten i Gävle lyckades få balanserade könsroller genom att ge positiv uppmärksamhet för det beteende man ville se och ingen uppmärksamhet för det beteende man inte vill ha. Positiv uppmärksamhet var nästan deras enda verktyg. Pojkarna började prata känslor, började samarbeta och vänta på sin tur när de fick bekräftelse för detta. Flickorna fick mer självförtroende, började tänka mer på sig själva, och började spela bollsporter när de fick uppmuntran för det.<br />http://www.dn.se/insidan/vuxnas-fordomar-fostrar-barn-in-i-konsroller-1.397570<br />http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9125040049<br /><br />Grundskolans lärare var förbluffade över dessa elever, tjejer som stod upp och tog för sig på ett helt annat sätt än som var vanligt. Och nöjda. Men ett par månader senare var de balanserade könsrollerna som bortblåsta och tillbaka var de traditionella segregerade rollerna. Varför? Lärarna hade inte agerat konsekvent, som dagispersonalen hade gjort. Dagispedagogerna hade monopol på uppmärksamhet till barnen.<br /><br />Det är omöjligt att ändra på vanor i stora anonyma samhällen om man inte har monopol på bekräftelse. I små grupper är det lättare att kommunicera, komma överens och utöva social kontroll.<br /><br />Positiva lösningsbudskap är verkningsfulla för människor med klimatångest, men är människor i gemen rädda för klimatförändringar? Jag tror inte det. Jag tror de flesta har fattat att det är moraliskt fel - för de tror att människor i syd drabbas, och "kommande generationer" - inte deras egna barn. Ingen vanlig människa jag pratar klimat med nämner risken för självförstärkande effekter, positiva återkopplingar när temperaturen når en viss nivå, att människan då kan tappa kontrollen över uppvärmningen när planeten kanske fortsätter värma upp sig själv. Ingen lyfter möjligheten att halva jordens befolkning kan stå utan vatten innan mina barn når pensionsåldern.<br />http://www.guardian.co.uk/environment/2009/sep/28/met-office-study-global-warming<br /><br />Jag tror hot är nödvändiga, i korta doser. Människor behöver bli känslomässigt berörda av klimathotet. Sedan pratar vi bara lösningar. Men både hot och lösningar är nödvändigt i klimatdebatten. Mest lösningar och positiv uppmärksamhet från grannar, kollegor, släkt, arbetsgivare, myndigheter, politiker när man "gör rätt". Och man behöver bli känslomässigt berörd av klimathotet - det blir man om man har barn eller planerar att skaffa barn och läser om risken för konsekvenser i norra Europa av klimatförändringar. Sen glömmer man inte. Sen behöver man positiv uppmärksamhet.Jonas Hanssonnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3836496133461919592.post-11076441683485525672009-10-15T08:21:26.982+02:002009-10-15T08:21:26.982+02:00Jag tror också att det är den bästa vägen att komm...Jag tror också att det är den bästa vägen att kommunicera, något jag blev varse för 10 år sedan när jag gick på miljöutbildning på Ekocentrum i Göteborg. De hade (och har) en hel utställning som fokuserar på lösningar mer än på att beskriva problemen, och det tycker många är mer intressant att ta till sig.<br /><br />Sen kan man naturligtvis inte heller låta bli att rapportera om läget. Miljöfrågan är svår och komplex och vi behöver nog stöta och blöta vilka problem som är allvarligare än andra och bästa sätten att hantera dem.<br /><br />En risk med att göra det alltför glättigt tycker jag också kan vara att man lätt hamnar i lösningar på små problem snarare än få till en rejäl omställning på de verkligt stora och hotande miljöproblemen och livsstilarna. Det behöver inte vara så, men ibland tycker jag att det blir en snedvridning. Är det inte Volkswagen som kör en kampanj nu på det temat? Rolighetsfaktorn eller vad den heter. Som handlar om att t.ex. ta trappan istället för rulltrappan. För att sedan kliva i sin VW...Johan Erlandssonhttps://www.blogger.com/profile/03464604515410025976noreply@blogger.com