torsdag 26 februari 2009

Utmanande?

Annie på Vi Visar Vägen gillar att utmana andra bloggare. Den här gången har hon snyggt lagt upp en boll för mig att försöka smasha in. Min princip är att undvika utmaningar, eftersom jag tycker de luktar kedjebrev. Men, vaffan, det här verkar kul på något vis, så jag står på:

"...en liknande utmaning som dock begränsar sig till köpandet av ekoprodukter: Vad gör jag bra, vad gör jag dåligt och vad kan/vill jag göra bättre när det kommer till ekologiska varor?"
Nu beror det på lite vad man menar med ekoprodukter. Men jag antar att det i princip gäller mat (eller i alla fall sådant som man äter/dricker), kosmetika och kläder. Jag hoppar över sådant som att vi har tilläggsisolerat huset med gammalt tidningspapper (väsentligt smartare än glasull), skaffat kakelugn, bytt bort den direktverkande elen osv.

2 bästa sakerna
  • Jag är mycket nöjd med min strategi att "lägga om en grej i taget". Jag bestämmer mig för att aldrig mer fundera på att köpa något annat än eko/KRAV för en produkt i taget. Finns det inte KRAV-mjölk, så handlar jag i morgon istället, t ex. Gäller också smågrejer som vaniljsocker eller olivolja. Det förenklar mitt handlande och förstärker effekten på marknaden. Har lagt om en hel del nu; senast i listan var nog smör när Arla kom med sin 1kg-förpackning.
  • Vin. Jag är lite svag för vin. Det går inte åt mycket, men det blir guldkant i en småbarnsförälders liv med lite gott ekologiskt vin typ varannan fredagkväll. Och numera finns det flera höjdare att upptäcka. Undrar om man skulle kunna få fatt på ett ekologiskt portvin som kan gifta sig med Änglamarks supergoda parmesanost?
2 sämsta sakerna
  • Godis. Det slinker ned lite snask utan någon annan märkning än typ Haribo i både mig och resten av familjen. Har inte hittat något vettigt sätt att komma åt det. Är heller inte säker på att jag tänker prioritera det. Men det börjar hända lite. Kanske kan det bli aktuellt snart. Choklad, däremot, har vi lagt om. Alltid eko och/eller reko.
  • Köttet. Vi vill äta mindre kött, men vi får liksom inte riktigt styrning på det där. Det kanske händer lite undermedvetet, men jag skulle gärna vilja kunna säga något krispigt i stil med att söndag och tisdag är vegetariska hemma hos oss, och nötkött kan räcka en gång i veckan.
2 saker jag kan/vill/ska bli bättre på
  • Kläder. Jag gillar att känna mig välklädd, men inköpen blir ofta spontana eller i nöd. Då har jag svårt att leva upp till ambitionen. Men jag försöker köpa en del på webben, och då är det ju inga problem med eko. Saknar också en sajt där man kan få måttsydda skjortor. Det finns en uppsjö på den konventionella sidan, och det blir snyggt. Var är eko-alternativen?
  • Bröd. Det börjar komma en del bröd i butikerna. Och det är kul att baka. Det kunde vara en kul grej att få lite bättre stil på.

onsdag 25 februari 2009

Klicka för skogen!

Ett klick för skogen lämnade en kommentar häromdagen. De ville ha hjälp:
Just nu kämpar man för att rädda Verles gammelskog i närheten av Göteborg, och det är bråttom! Innan den 19 mars måste man ha pengarna. All hjälp behövs!
Det funkar så att man klickar på en knapp på deras sida. När man klickar på knappen så kommer man till en sida där man får se ett par annonser. Det är den exponeringen som insamlarna får lite pengar för. Sedan kan man givetvis donera mer.

Jag hoppar in där och klickar då och då. Det rekommenderar jag alla att göra.

Dags att KRAV-märka Vasaloppet!

Jag åkte skidor mellan Sälen och Mora i måndags. Då slog det mig att ingen verkar ha upptäckt mäjligheten att marknadsföra miljöanpassad kost för hälsofreaksen som knegar runt på En Svensk Klassiker-touren. Jag är övertygad om att ett KRAV-märkt paket från t ex Vitargo skulle ge dem en avgjord konkurrensfördel. Om vasaloppsarrangörerna kunde sluta snåla och ge oss lite riktig mat längs spåret så vore det ju fenomenalt!

Jag körde Öppet Spår i måndags. Det är motionsvarianten av Vasaloppet. Samma sträcka, men utan masstart. Det är en rätt skön upplevelse - man åker skidor en dag, bitvis i riktigt vacker natur. Man har en känsla av att detta är en viktig vecka för bygden och folk verkar ställa sig att heja på vilda främlingar bara för att det är kul! Jag har en känsla av att många av de som åker uppskattar just detta - utelivet och den goda stämningen. Jag skulle tro att många betraktar sig som miljömedvetna.

Med tanke på det så är hela arrangemanget lite märkligt. Det känns som att de flesta miljöhänsynen är lagda åt sidan för att fixa så stort evenemang som möjligt. Och de som är inblandade verkar inte tycka att miljön ligger så långt framme. Ekologiskt som marknadsföringsverktyg finns över huvud taget inte.

Det som däremot finns är en massa tomma förpackningar av Enervit och Vitargo som ligger slängda i spåren efter folk som sugit i sig en gel eller en bar i jakt på någon minut. Det serveras kopiösa mängder blåbärssoppa och sportdryck som känns väldigt artificiella. Vasaloppsbullen känns som krönet på de tomma kalorierna och överstarkt vetemjöl. Och folk åker bil. I stora mängder. Och allt kostar ganska mycket pengar.

Jag är ju en del av det här, så jag kastar ju lite sten i glashus nu - men hur kommer det sig att ingen KRAV-leverantör har sett den här marknadsföringsmöjligheten? Jag såg iofs att Axa visade upp KRAV-märkt havregryn - men vem ställer sig i spåret och käkar gröt? Hur svårt kan det vara att röra ihop en KRAV-märkt bar? Lite nötter (protein, fett), choklad (fett socker), honung och rispuffar (så att det inte blir för stabbigt). Stoppa i en nedbrytbar förpackning. Och sportdryck - socker, salt, lite citron. Proteindryckerna - torde finnas vassle och mjölkpulver att göra dem av. Jag vågar nästan lova att den som lyckas ta fram ett KRAV-märkt paket på det här viset kommer att sopa banan med konkurrenterna.

Hoppas bara att någon av snappar kombinationen av miljöintresse och betalningsvilja hos svenska hälsofånar. Kanske Norrmejerier (som ligger bakom Vitargo) ligger bäst till?

Och vasaloppsarrangörerna - kära vänner - ge oss lite riktig mat; frukt som banan på kontrollerna skulle uppskattas. Den gummiartade vasaloppsbullen är inte rolig. Rör ihop egen, KRAV-märkt sportdryck. Volymerna ni hanterar är ju så stora att det ni gör har ordentlig betydelse, förutom att jag som åkare skulle blir betydligt gladare.

Hur det gick? Pja, sådär. Drygt nio timmar. Inte så illa, men jag var lite besviken på glidet. Kändes som om alla bara gled ifrån mig.

lördag 21 februari 2009

BioFach - lite övrig spaning

Någon jag sprang på menade att ekologiskt har börjat ta ledartröjan i produktutvecking och kampanjer. Arlas trick för något år sedan var nog ett tidigt utbrott av den trenden. Kommer ni ihåg hur de på helsidor visade upp sitt KRAV-märkta sortiment, men texten handlade om Arla och varumärket Arla, som till typ 85% är konventionellt. De lät det relativt stora KRAV-sortimentet ge positiv laddning till huvudvarumärket Arla, som inte är uttalat ekologiskt. Smart, smart, smart.


Vi har sett en del spännande produkter och varianter som jag inte sett förut. I den svenska montern hittade jag den här påsen:


Falcons lättsaltade potatischips. Om jag fattade det rätt är det en del av en kampanj som handlar om att lansera Falcons KRAV-pilsner. Det som är intressant här är dels att jag inte sett just den här kombinationen av erbjudande förut. Det är väl inte så särskilt super-duper-genialt, men ändå - jag har inte sett Falcon lansera ett nytt öl med chips förut. Första gången de testar det, så gör de alltså det med en eko-produkt. Jag tror att det är Gårdschips som tillverkar chipsen, och här har uppstått en ny allians som också är spännande. Kanske är det så här som Gårdschips skulle kunna knapra andelar på OLW och Estrella?

En annan grej är nya spännande regioner som marknadsför sig. Det är inte ovanligt att exportinriktade länder och regioner som Danmark eller Galicien har stora montrar, ofta med ett ganska stort statligt stöd. Vi har vetat ett tag att det finns stor potential för ekologisk produktion i Östeuropa, helt enkelt för att man dels inte har storleksrationaliserat (så kunnandet och arbetskraften finns kvar på jorden) och dels inte haft råd att använda konstgödsel och bekämpningsmedel. Däremot har den östeuropeiska sidan haft svårt att marknadsföra sig. Polen gjorde ett rejält försök förra året, men det blev lite taffligt. I år hade de lärt sig läxan och var betydligt snyggare och roligare. Det kanske inte syns att de var roliga på bilden, men i alla fall:

Jag tror att om man ska leta efter spännande, lite kuriosa produkter med historia, så ska man ta sig över Östersjön. Det finns mycket där.

Någon gång för ett tag sedan gjorde jag en postning över att jag var så syndigt nöjd med att jag hade hittat I Love ECOs knapriga ekovariant av startmüsli. Här på mässan sprang jag på ett danskt företag som tillverkar flera och ännu mycket roligare rostade knapermüslis i åtminstone tre varianter; basic, frukt och kakao (ännu en produkt som jag inte sett som kovnetionell ännu). De sade sig inte har försökt komma in i Sverige - hoppas någon tar kontakt med dem och börjar sälja. Crispy Food heter de. De håller till i Danmark.


Till sist bara en bild från den afrikanska paviljongen. Allt finns som sagt som ekologiskt. Även passionsfrukt och bananer som är lite mer intressanta än de vanliga cavendishbananer vi får:


Bilderna har jag tagit själv. De går bra att låna om du anger EkoTänk som källa.

fredag 20 februari 2009

BioFach - beyond organic

Jag tänkte jag skulle visa lite vad jag menar med att "beyond organic" är en tydlig trend.



Fallstudie 1 - EOSTA / Nature and More

EOSTA är en ganska stor aktör på den europeiska marknaden för färsk frukt. Företaget har en engagerad, kanske till och med passionerad ledning. Det ryktas att det är jobbigt att jobba där, eftersom det är sådant fruktansvärt driv i ledningen. Det intressanta här är att försöka se vad det är mer än ekologiskt de bygger in i sitt varumärke "Nature and More".

  1. De jobbar med spårbarhet. På varje förpackning finns en kod. Knappar man in koden på deras webbplats så får man detaljerad info om producenten. Inte bara eko - det är tydlig identifiering också.
  2. Alla deras förpackningar (tror jag) är nedbrytbara. Man ska kunna slänga inte bara druvkärnorna utan hela druvlådan i komposten. Inte bara eko grejor - reko förpackning också.
  3. De är involverade i ett koldioxidprojekt som syftar till att deklarera utsläppen av koldioxid från transport från produkten. Inte bara eko - klimatpåverkan också.
Fallstudie 2 - Dansk rättvis korv


Danskarna är duktiga på åtminstone tre saker; grisproduktion, charkproduktion och marknadsföring. Här är en bild på en del av den stora danska montern. Även här jobbar man med mervärden.

  1. All el i produktionen är från vindel. Inte bara eko - klimatsmart oxå. (Förresten går vindmöllan igen på väldigt mycket danskt material - möjligen är det en strategi att försöka knyta ihop hela den danska ekoproduktionen med den klimatvänliga vindelen)

  2. Det kanske inte syn, men i texten står det "Pure organic ingredients only". Inte bara eko. Det är rent oxå.

  3. Texten igen; Företaget kallar sig "Fair Food Group". Man skapar associationer till fair trade. Inte bara eko - fair oxå.


Fallstudie 3 - högsta kvalitet på ullen

Vet inte riktigt om den här platsar i den här trendspaningen, men jag gillade färgerna på ullen, så på något sätt måste jag få med den. Det här företaget hittade jag på textilavdelningen, som i övrigt var betydligt hippare än vad den här bilden antyder. Men den här montern drog ändå till sig ganska mycket uppmärksamhet. Kanske är det för att

  1. Alpacka är ett lite exotiskt djur. Ullen är välkänd. Det är inte bara eko - det är spännande oxå.
  2. Jag uppfattade att många var intresserade av kvaliteten. Det är inte bara eko - det är välgjort också.



Lars Nellmer spanar

Lars Nellmer är ny som VD på KRAV och BioFach är en slags kraschkurs i den ekologiska marknaden och världen för honom. Här gör han ett ganska bra försök att summera sina intryck halvvägs genom dag 2.

Ytterligare ett bidrag till min egen BioFach-TV. Ytterst primitiv utrusting. Men kanske lite kul, ändå.


Paradigmskifte?



Jag har frågat i princip alla jag har haft möte med på BioFach hur marknadsutvecklingen har sett ut hos dem det senaste halvåret. Jag letar efter tecken på att eko-marknaden dyker tillsammans med konjunkturen. Hittills har jag inte fått något vidare stöd för det - eko förefaller öka överallt just nu, om än i något lägre takt än samma tid förra året.

Dagens spaning inkluderar USA, där man berättade för mig att antalet nya lantbrukare, som anmäler sig i år, är större än vanligt, kanske rekord. På konsumentmarknaden förefaller konsumenten skjuta upp eller skippa större inköp men istället unna sig vardagslyx som riktig mat med hög ekologisk kvalitet.

I Kina ökar den interna marknaden kraftigt. För bara två-tre år sedan exporterade Kina runt 90% av sin ekologiska produktion. Nu exporterar man bara 30-40% och undrar istället hur de kan få tag på leverantörer från Sverige...

Intill vidare fortsätter jag alltså att hävda min tes; konsumenterna har lagt om sina värderingar. De företag som förstår det kommer att gå vinnande ur den här lågkonjunkturen. De som inte förstår det kommer att åka ut.

På bilden ovan ser du ungefär en femtedel av de produkter som visas upp som "nya produkter" på årets BioFach.

Fotot har jag själv tagit. Det går bra att låna bilden om du anger EkoTänk som källa.

Nä, nu blev det fel, Eikeland!

Kerstrin Eikeland skriver en krönika i GP om KRAVs beslut att baka in klimatkriterierna i de normala KRAV-reglerna. Hon tycker att det gör det svårare för henne att välja. Det kan hon ju tycka, även om min analys är att det är lättare att välja ju färre märken det finns.

Men sedan skriver hon också så här:

I går backade Krav. Det blev för svårt. Jag är besviken på att Krav inte
lyckades stå emot pressen från företagen, och jag hoppas att det inte hänger
ihop med att organisationen är allt för beroende av livsmedelsbranschens pengar.

Och det känns ju bara konstigt - KRAV hade sannolikt kunnat få in mer pengar om vi hade kört med tilläggsmärke. Det hade ju inte på samma sätt tvingat fram åtgärder. Någon press från företagen specifikt har jag inte upplevt - det finns företag av alla storlekar på båda sidor om denna linje. Snarare är det de medlemsorganisationer i KRAV som INTE representerar företag som har varit för denna lösning med inbakning. Men att strimla på företag resp någon annan kategori är inte meningsfullt - diskussionen har inte förts på det viset.

Att KRAV skulle ha backat känns helt konstigt.

Jag tycker krönikan är onyanserad. Trist.

torsdag 19 februari 2009

Skickliga danskar

Varje år har BioFach ett land eller en region som tema. I år är det Danmark. Man kan säga mycket om danskar och deras lantbruk, men de är skickliga och drivna när det gäller att marknadsföra sig. De kan det här med att skapa värden, att sälja, att få mer betalt. Skillnaden över sundet är dramatisk. Danmark är årets land, de har en enorm, ren och snygg monter, en film (nedan), de har ett namn på sin satsning (Organic Denmark), de syns och hörs på ett trevligt vis.

Det som syns av Sverige är en liten monter, längst bort i en avsides hall. Montern heter Food From Sweden och man trycker alltså inte ens på att Sverige skulle vara särskilt ekologiskt. Ingen skugga över de som ordnar den svenska montern - det är mest en kulturgrej tror jag. Jag har en liten förhoppning om att svenskar ska tycka att det är lättare att ställa ut på EkoNord i Göteborg, och sedan våga språnget ut i Europa. För vi har många enormt bra produkter.

En praktfavorit till produkt som jag fick smaka idag var Ciprians (Pipers Glace) variant på Magnum. Men helt KRAV-godkänd, och helt äkta gräddglass inuti och gudomlig choklad utanpå... To die for. Deras kardemummaglass är också något oöverträffat i min smak. Matälskaren gillade den också ganska bra.

Trendspaning med Micke

Sprang på Micke Robertsson som är miljöchef på COOP. Han menar att det är tydligt att fisken nu verkligen börjar ta plats på den ekologiska marknaden. I central- och östeuropa är karpfiskar en stor grej, vilket vi kanske inte är så sugna på. Men i Tyskland är lax en stor grej, och det är lite mer av vår kultur. Till nästa år kanske vi kan få se svenska blåmusslor på BioFach.

Ber om ursäkt för den halvdassiga kvaliten på videon. Mest ett experiment från min sida.

Trendspaning med Kari

Del 1 i mitt försök att trendspana med MYCKET enkel videoutrustning. Här sprang jag på Kari Örjavik som jobbar med syltkokning, rådgivning i östafrika, delta i KRAVs regelarbete och mycket mer. Hon menar att en intressant trend är att det snackas mycket om produkternas integritet, dvs om ekoprodukter verkligen är eko. Hon tycker sig också se att ekotrenden är mycket stark - t ex nämner hon att mer än 80% av konsumenterna i Kanada handlar ekologiskt varje vecka.

BioFach - större än någonsin!


Den första dagen på BioFach går in på målrakan. Det är stort. Större än någonsin. Det är hall efter hall efter hall... Och så emellanåt träffar man på riktiga godsaker. Till exempel den här korvmakaren från Italien. Här snackar vi korv på högsta nivå. Och inte är det någon nitrit i den inte.

Någon jag pratade med menade att man börjar kunna se att eko liksom ligger före. Det dyker upp produkter här som inte ens finns på den konventionella marknaden. Man satsar och utvecklar alltså eko-sortimentet först i vissa fall. Sagesmannen ville inte exakt förklara vad hon hade sett. Ville väl liksom ha det för sig själv. Men kul är det!

Skumt nog har annars min dag präglats av att DN snappade upp att KRAV inte tänker jobba med tilläggsmärkning i klimatprojektet. Vi tycker kanske inte att detta är så dramatiskt, och att det viktiga är att se till projektets resultat, som liksom är något många inblandade organisationer har åstadkommit. Nästan unikt i Sverige och kanske i världen. Men det har varit många journalister som har ringt. Så till den grad att jag bommat flera seminarier. *Skrattblandad gråt.*

Jag har försökt trendspana med video. Tänkte försöka lägga upp några filmer om det blir bra. Jag tror förresten Renée Voltaire skulle blogga härifrån oxå, men ännu har jag inte sett något komma upp på hennes blogg.

Foto: Johan Cejie. Det går bra att låna bilden om du anger EkoTänk som källa.

onsdag 18 februari 2009

Ännu en gång - eko kan ge världen mat!

Jag snappade just upp en rapport från organic-market.info. Jag hinner itne kommentera närmare, men det här är en av de stora grejerna för mig. Ekologisk produktion KAN försörja världen med mat, och då slipper vi fossilutsläppen från konstgödsel och spridning av såväl GMO som bekämpningsmedel. Ja, de konventionella skördarna här i väst går ned, men jag betraktar dem som uppblåsta. En bubbelekonomi.

The report by the UNCTAD and UNEP, the Wisconsin Integrated Cropping Systems
Trials, The Scientific Review by the Cornell University and US Agricultural
Research Service (ARS) Pecan Trial have proved that organic systems are
producing higher yields. “Best practice organic agriculture can get better
yields than conventional agriculture. Four recent credible studies show organic
systems producing higher yields, particularly in the drier years that are
predicted to increase with climate change,” according to Andre Leu, Chair of the
Organic Federation of Australia.

tisdag 17 februari 2009

Rapportfloden är igång

Den riktiga vårfloden dröjer ännu ett tag, men rapporterna om läget på eko-marknaden duggar tätt såhär i februari. I dag släppte KRAV sin rapport, på fredag släpper IFOAM och FiBL sin rapport om den globala eko-marknaden. Ekologiska Lantbrukarnas långkörare Växande Marknad brukar också komma i de här faggorna.

När det gäller KRAVs rapport så kan man väl konstatera att mönstret går igen; konsumtionen av ekologiskt ökar mer än produktionen. Markarealen har ökat med 7%, medan nästan alla konsumtionssiffror är betydligt högre (antal anslutna restauranger, antal produkter, omsättning, you name it). Jag hoppas 2009 blir året då många bönder känner att eko-trenden inte bara är en trend. Den är (tror jag) ett paradigmskifte.

Klart för BioFach!

Nu börjar folk åka iväg till BioFach. Lena Möller åkte häromdagen. Saltå Kvarn är givetvis på väg med en delegation, synbarligen på jakt efter biodynamiskt öl? Hela Grolink är, såvitt jag kan förstå omgrupperat till Nürnberg. En kollega till mig åker ned idag för att delta i ett möte i morgon. Jag och två kollegor åker i morgon för att hårdköra torsdag och fredag. Och så är det sådär 45 000 människor till som är på väg...

Jag tänkte göra ett försök att rapportera vad jag ser här på bloggen. Men jag måste reservera mig för att jag kanske helt enkelt inte hinner.

söndag 15 februari 2009

Tårtrejs

Vid sällsynta tillfällen lägger jag upp någon form av recept. Den här gången gäller det tårtor och en personlig seger för mig själv. Jag har hittat en väg ut ur marsánkrämsträsket; räddningen är en kombo av reko vaniljsocker, riktig gädde och rekorderliga bananer. Allt lätt tillgängligt, numera.

Tårtor verkar vara någon slags troféer. Man lägger ned helt oproportionerligt mycket krut på dem och alla goa gäster ojar sig över hur fina och goda de är. Hippihäxan har delat med sig av en bra-nära-nästan-helt ekologisk tårta. Jag kan inte vara sämre utan delar givetvis med mig av min variant.

Bildkvaliteten är väl sådär. Grädden ska ju vara vit... Men i alla fall - det intressanta för mig var att jag kom på hur jag skulle ersätta marsánsåsen med något helreko. Det är nämligen så att tårtor i den här familjen ska ha ett lager "vaniljsås" (som alltså är marsánkräm), och ett lager frukt eller bär i någon form av röra. Det har grämt mig ett tag det här med marsánkrämen, som ju mest är fusk rakt igenom. Men, så idag slog det mig: Vispa grädde, rör i redigt med riktigt och reko vaniljsocker, mosa en banan eller två och rör ned i vaniljgrädden. Perfekt! Barnsligt gott, och sådär lagom stabbigt så att tårtan ändå håller formen.

Lager två blev idag en sockrad blandning av frusna hallon och blåbär. Jag hällde på lite ospädd tranbärssaft (finns t ex i Änglamarkssortimentet, mycket godare i detta sammanhang än t ex jordgubbssaft) på bottnarna för att öka geggfaktorn. Grädde över och runt. Garnerade med mandariner och druvor.

Det blev succé, och det fräcka var att allt, helt utan besvär, var eko. Med ett undantag, och det är där jag har en parallell till Hippihäxan. Undantaget för min del var bottnarna. Normalt är det inga problem att baka en botten. Men till det här kalaset behövde jag fyra tårtor, och då slog latheten till.

Jaha, veckan som kommer blir det BioFach. Ska bli spännande.

Bilden har jag tagit själv. Om nu någon skulle vilja låna bilden, så går det bra. Ange EkoTänk som källa.

Kluven tunga

Flera butikskedjor ska nu vrida upp köttsortimentet ett snäpp och börja satsa på biodynamiskt kött. Det tycker jag är spännande och bra. Allt som gynnar utvecklingen mot en mer eftertänksam matproduktion tycker jag är bra. En del har synpunkter på den biodynamiska djurhållningen just ur djurskyddssynpunkt, men jag tycker ändå att detta är spännande. Men när jag läser det här blir jag lite lack:

- Det kan sporra det ekologiska lantbruket att utvecklas ytterligare, säger Icas miljöchef Kers­tin Lindvall.

Samtidigt ska man veta att ingen av de stora kedjorna lade några fingrar emellan när Scan bestämde sig för att ditcha KRAV-märket på griskött. Skillnaden för grisarna är påtaglig - ska de få gå ute och beta, eller bara vara ute på hårdgjord yta? Men det EU-ekologiska grisköttet är billigare, så då passade det kedjorna att se bort från att även det ekologiska lantbruket behöver utvecklas.

lördag 14 februari 2009

Butiken som insamlingsorganisation

Det har blivit allt vanligare att man genom att köpa vissa varor också får möjlighet att stödja olika insamlingar. Jag tror att det finns ett visst mått av varumärkesbyggande i detta som främst gynnar butikernas egna märkesvaror. Men jag tror också att vanligt folk vill göra mer för att rädda världen, och när de ändå handlar kan de bidra med några kronor till något tydligt gott. Jag tror att ekobranschen har något att lära sig här. Dels skulle man kunna framställa KRAV-bonden som en riktig hjälparbetare för framtiden, dels kanske man skulle kunna samla in välbehövliga utvecklingspengar.

Har ni märkt att detaljhandeln har börjat agera insamlingsorganisationer? I höstas irriterade jag mig på att om jag ville köpa ekologiska äpplen på ICA, så var jag oxå tvungen att betala för att ICA skulle stödja kampen mot bröstcancer. Jag köper gärna rosa bandet, men jag vill inte att de som väljer det goda alternativet ska tvingas att ge ännu mer till goda krafter.

Hur som helst har jag sett att detta har blivit allt vanligare under månaderna som har gått:
  • ICA skänker pengar till Bris för varje såld produkt av egna märkesvaror
  • ICA har under en längre tid fortsatt stödja bröstcancerforskningen med sin ekologiska frukt
  • På COOP är det rätt vanligt att det ganska bra, men icke-miljömärkta, varor (ex stearinljus, Rättvisemärkt choklad) spetsas med en klisterlapp som säger att ett visst antal kronor för varje såld förpackning går till Vi-skogen
  • COOP kör med olika möjligheter att skänka små belopp (öresavrundning, pant, mm) till Vi-skogen, kooperation utan gränser osv. Det har de iofs gjort ett tag, men ändå.
Hm. Vad är det här? Varför händer det nu?

Min mest cyniska teori är den som gäller ICA och Bris. Genom att framställa ICAs egna varor som synnerligt goda, så framstår andra varumärken som relativt giriga. Gissa om det är många barnfamiljer som på detta sätt förmåtts byta till ICAs eget och därigenom slagit ihjäl små familjedrivna varumärken?

Men om vi bortser från det, så tror jag att butikerna helt enkelt möter ett behov. Jag tror att folk ganska snabbt har kommit till insikt vilken makt de har när de väljer produkter. Folk förstår att de måste göra något, men är allmänt rådvilla om vad de ska göra. Genom att erbjuda en möjlighet att stödja något gott, lite grann, när man handlar det dagliga brödet, så tillfredsställer butikerna ett behov hos folk att göra något. Stilla sitt samvete. Vad som stöds är mindre intressant, bara det uppfattas som gott. Bröstcancerforskning och trädplantering är sak samma.

Om man spetsar till det kan man säga att det verkar som om de ekologiska produkterna är för billiga. Folk vill betala mer. Men de vill också känna att de gör en konkret, definitiv, nytta. Och då är nyttan av ekologiska produkter lite väl dimmig. Hur mycket bättre blir egentligen världen när jag väljer den här KRAV-märkta pepparkakan? Den här vanliga bus-eko-kexet skänker däremot 2 spänn till hjärt-lungfonden...

Kanske finns det något för eko-branschen att snappa i detta? Dels skulle man kunna bli mycket tydligare med hur stor nytta den enskilda produkten gjort. Typ "vanliga chips ger upphov till spridandet av 0,X g bekämpningsmedel. De här chipsen har inte släppt ut nåt." Dels kanske KRAV skulle kunna överväga någon slags solstickeknep; 1 öre för varje såld KRAV-förpackning går till forskning och utveckling för ännu bättre matproduktion?

Foto: David Giese. Bild från KRAVs offentliga bildarkiv

fredag 13 februari 2009

Svenska miljömakteliten

Dagens Miljö (DM) har gjort en lista över de 49 personer som de bedömer har mest inflytande över miljöarbetet i Sverige. Jag tycker det är intressant läsning. Dels kommer DM fram till att de som har stor makt över viktiga funktioner också har stor makt över miljöarbetet. Detta är givetvis inte nytt. Det som ör nytt (sedan några år) är att de bryr sig. Det irriterar mig att mattillverkningen inte är viktig för miljön i MD:s värld, eller så är den bortom räddning. Några har hamnat på listan oförtjänt och andra saknas eller har hamnat för långt ned. Men det är kul med listor!

Dagens Miljö har gjort en lista med de 49 personer som de anser "som påverkar miljöagendan mest just nu ­- och under det kommande året". Listor är alltid listor, och de kan alltid diskuteras. Så låt oss diskutera denna lista.

Listan toppas av Christian Azar (Chalmers), Svante Axelsson (SNF), Fredrik Reinfeldt (ja, statsminstern alltså), Andreas Carlgren (miljöminister) och Lars G Josefsson (Vattenfall). Här finns självklarheter som Isabella Lövin, kändisar som Mattias Klum och proffsiga lobbyister som Urban Bäckström.

Jag tycker listan är intressant på flera sätt:

Dels visar den tydligt hur miljöfrågan (men kanske mest klimat och energi) har blivit main stream, något som gängse maktstrukturer måste hantera rimligt proffisigt. Såväl regeringen som landets största energiföretag måste agera, annars åker de ut. Och självklart får de då stort genomslag. Följaktligen finns sex ministrar med på listan. Och det är ju självklart att dessa frågor är centrala för infrastruktur, jordbruk, handel osv. Det är också självklart att finansministern då är viktig, eftersom han håller i stålarna. Och självklart är alla finansinstitut viktiga. Det som är så festligt är att detta inte var självklart för några år sedan. Vi har kommit ganska långt på kort tid.

Dels har samma mainstreammedalj en baksida. För mig framstår typ hälften av listan som omvända under galgen. Det tar minst ytterligare en mandatperiod innan jag glömmer att Reinfeldt i valrörelsen 2006 tyckte att miljöfrågan var en ickefråga för alliansen...

Dels tycker jag att det är märkligt att livsmedlen och deras tillverkning (främst jordbruket) knappt syns i listan. Vad betyder det? Fattar inte expertpanelen att livsmedelsproduktionen står för typ 20% av klimatpåverkan, det mesta av övergödningen av haven osv? När man beskriver vilket inflytande jordbruksministern har, så nämner man inte ens fiske och jordbruk!

Sedan tycker jag att det finns några udda fåglar; fd generaldirektören Liljelund... Det är knappast han som bygger statsministerns politik? Lena Ek i EU-parlamentet... jamen visst är väl EU-parlamentet mest en lek fortfarande? Sofia Arkelsten (M:s miljötalesperson) ... måste erkänna att jag aldrig hört talas om henne - hon kan knappast vara viktigare än Bo Ekman som grundat Tällberg Foundation och skapat Tällberg Forum?

Och var finns de som verkligen åstadkommer förändring i matproduktionen? Arlas marknadsavdelning - snacka om genomslag för den biologiska mångfalden. Saltå Kvarn - snacka om att ha lyft eko och anständiga villkor till en ny nivå av sofistikering. COOP - de slåss stenhårt för att behålla sin ledartröja. Gissa om det är viktigt vad de gör. Eller LRF för den delen.

torsdag 12 februari 2009

Grabben som inte kan säga R

Här i Uppland har vi nu fått vår egen lokalproducerade mjölk. Jag tycker att det är så roligt att jag blir alldeles knottrig. Mjölken heter Sju Gårdar. Det är också kul att detta intiativ luckrar upp gränserna mellan mejerierna. Sju Gårdar hör till Arla-land, men tar hjälp av Gefleorten för det här projektet. Spännande.

Sju Gårdar har gjort en reklamfilm för sina grejer. Jag kämpar för att förstå vad filmen öht har med mjölk att göra, men jag tycker att den på något underfundigt vis är genial. Sedan är det klart att jag känner grabben som har huvudrollen. Och han är precis så pillimarisk som han verkar. Och han kan inte säga R. Än.

Det är ju lite kul att grabben bor ett par kilometer från Stabby, som är en av de sju gårdarna. Jag vet inget om snubben och de andra barnen, men det känns ärligt och gediget. Och det sägs ju vara framtidens varumärken - de ärliga.

Hmmm... när jag tänker närmare på den där filmen, så kanske den lilla grabben som gör på sitt vis liksom representerar uppstickaren Sju Gårdar... Men det verkar så långsökt... Någon som har något tips?

onsdag 11 februari 2009

Utsläpp dödar - vi måste snabbt bli mycket bättre

Australien brinner, och drunknar. Det står allt mer klart att utsläppen av växthusgaser har ett högt pris.

Under tiden marknadsför företag och produkter sig och sina produkter som klimatneutrala, eftersom de "kompenserar" utsläppen. Jag tycker kompensationerna luktar avlatsbrev; det finns ju bara två sätt att bromsa in uppvärmningen; genom att inte släppa ut fossilt kol och möjligen genom att pumpa ned växthusgaser i berggrunden.

Att betala för att någon annan ska göra något bra är väl fint, men resultatet blir att man upplever att man har löst problemet för sin del. Har jag pröjsat några hundra extra för semesterchartern så är det i alla fall inte mitt fel att folk dör i Australien. Fel - flyget går fortfarande på fossil fotogen. Det är (bland annat) ditt fel att det har dött 300 människor i de australiska bränderna.

Jag vet att många reagerar med att ignorera problemet om man skuldbelägger dem, men någon stans måste ju alla få klart för sig att man inte kan förhandla bort ett utsläpp. Man måste också förstå att världens samlade utsläpp aldrig har varit så stora och att de dessutom ökar. När man unnar sig kött eller en semesterresa så är det inte ett möjligt problem i framtiden man skapar. Man bidrar till att döda folk och fä, faktiskt hela habitat.

Jag är väl mest frustrerad över situationen, men det här har viss koppling till den ekologiska produktionen. Det finns en tendens att försöka hitta småskillnader mellan ekologiskt och konventionellt, och på det framhålla att eko är klimatsmartare. Det är nog så att eko är klimatsmartare i de allra flesta fall, men vad som är ännu viktigare är att nu räcker det inte att vara lite bättre. Eko eller inte, så gäller det nu att fatta beslut om hur vi blir mycket bättre.

När de besluten fattas är förhandlingsläget ett nytt: huruvida en åtgärd ska bli tvingande eller inte ska vägas mot kostnader av ett slag som vi inte hanterat tidigare. Ett utsläpp i Tierp har betydelse för bränderna i Australien.

När klimatprojektet går in i sin slutfas blir det spännande att se hur reglerna landar, och i vilken takt KRAV kan integrera dem i KRAV-reglerna.

tisdag 10 februari 2009

Sött kan smaka mer eller mindre sött

Idag hörde jag att en sådan där kondis-bit-bagare (ni vet dammsugare, mazariner, kokosbollar) har fixat en KRAV-godkänd dammsugare som (om jag fattade rätt) ska visas upp för världen på BioFach. Jag tror att det är Godbiten som ligger bakom det här. De har ganska många KRAV-produkter, och bland annat en vit punschrulle. Möjligen gör det här Godbiten till ett vinnarföretag.

Jag tror att andra drakar i socker- och fettbranschen, som Delicato och Marabou, gör analysen att folk inte bryr sig om något annat än priset och färgen när de köper sötsaker. Jag tror de har fel. Jag tror att en vit (det gröna färgämnet passerar inte KRAVs tillsatslista) ekologisk dammsugare ger nya vibbar och lite bättre samvete mitt i synden. Jag tror att folk gärna vill fika sig till en bättre värld.

Så rappa er Delicato och gänget, annars kommer ni att tappa marknadsandelar utan att fatta vad som hände!

måndag 9 februari 2009

KRAV - världens bästa miljömärkning?

Jag tror att KRAV är det enda miljömärken som självt är miljöcertifierat (enligt ISO 14001). ISO 14001 kan betyda lite vad som helst, men betyder i vart fall att man ska identifiera sin miljöpåverkan, och systematiskt minska den. Vi har i många år jobbat med detta utan att vara certifierade, men nu är vi det och då måste vi hela tiden förbättra oss. Jag tycker det är enormt kul att se att det går att jobba sig ned även på jobbet. Vår viktigaste miljöpåverkan är klimatpåverkan som sker genom utsläpp till följd av uppvärmning av lokalerna i Uppsala, resor med tjänstebilar, tjänsteresor med egna bilar och flygresor. Så här såg det ut för oss 2008:

Koldioxid per årsarbetare: 423 kg (mål 600kg CO2 / årsarbetare)

Kompensationen sker i så kallade CDM-projekt (Clean Development Mechanism) som leder till minskad energianvändning eller övergång till förnybar energi. Projekten följer intentionerna i Kyotoprotokollet och kontrolleras av FN. Kompensationsprojekten har mätbara miljöeffekter och leder till en hållbar utveckling där de genomförs.

Vore kul om någon kunde säga något om miljömålen där ni jobbar/pluggar/hänger om dagarna.

söndag 8 februari 2009

Rundgren bloggar!

Ni har säkert varit med om det någon gång; ni tittar eller lyssnar på tv eller radio. Av någon obegriplig anledning har ni hamnat i "Kobra" eller "Obs! Kulturkvarten", eller något sådant. En diskussion har just avstannat och programledaren säger "Och så har Armin Funkelwinkel släppt en ny essäsamling". Genast svarar soffan "Åååhh, denne Gigaaant!". Du fattar inget och byter program. Funkelwinkel kan säkert vinna nobelpris när som helst, men han har liksom gått dig förbi. Verkar vid en snabb anblick inte relevant.

Om det fanns ett program som hette "Reko!" eller "Obs! Ekokvarten", och programledaren sade och så har Gunnar Rundgren börjat blogga, så skulle soffan reagera likadant. Gunnar är lite av ekologins renässansmänniska; han har gjort en hel del av det mesta; startat KRAV, dragit igång en gård på fattig sandjord i Klarälvsdalen, rådgivit FN, fått igång ekologiska räkodlingar, fått pris av Näringslivets Miljöchefer osv. Aldrig ensam, alltid med engagerade vänner. Han har tänkt igenom det mesta, men mästrar aldrig. Utan Gunnar och några till giganter, så hade inte eko-sverige blivit vad det är.

Utan att strö så mycket mer beröm över honom, så kan man lugnt konstatera att det är intressant att han har börjat blogga. Kolla gärna in

torsdag 5 februari 2009

Eko(nomin) dyker, eko(logiskt) ökar

2008 var ett starkt år för den KRAV-märkta och den ekologiska maten. I Sverige noterar vi ökningar på 30-40% på helåret och för världen antas ökningen ligga runt 20%. Men 2008 var ett kluvet år. Första halvåret var det febriga slutet på högkonjunkturen. Sista tertialet drogs svångremmarna åt rejält. Trots lågkonjunkturen fortsatte den ekologiska marknaden i Sverige och omvärlden att växa. Jag tror att detta är ett besked om att värderingarna i breda lager faktiskt har ändrats på djupet. Matens kvalitet, ursprung och miljöpåverkan har blivit viktiga parametrar. De företag som förstår det kan bli vinnare under lågkonjunkturen. De som inte förstår det får slåss för sin överlevnad på lågprismarknaden.

Nu börjar rapporterna över marknadsåret 2008 trilla in. Det är intressant eftersom ökningstakten var närapå brutal under det första halvåret. Jag har för mig att COOP ökade omsättningen på sitt ekologiska sortiment med runt 50% och ICA var inte långt efter. Axfood lanserade under 2008 sitt Garant-program, och man kan tänka sig att även deras lyft skulle komma under slutet av 2008. Och på helåret ser det väldigt bra ut. Men så gick Lehman Brothers i konken och allt blev annorlunda.

I lågkonjunkturer har vi tidigare sett tendenser till att konsumenten snabbt blir mer prisorenterad. Det blir mer fokus på kr per kg än på vad det där kg-et egentligen är. Jag har fått inrtycket att vi nu dock har nått ett läge där dels ekonomin är så stor, så även om det tajtar upp, så finns det en större marginal för de flesta än det har funnits tidigare. Dels har jag en känsla av att klimatdebatten verkligen har skärpt in i de flesta att vi måste göra något nu, och att vardagliga val påverkar. Jag tror alltså att vi kommer att se en avmattning i ökningstakten, men inte att eko-marknaden planar ut eller krymper.

Hur ser då tendensen ut? Ridderheimsrapporten refereras i flera tidningar, t ex i NT. Det säger i princip att 7 av 10 säger att lågkonjunkturen inte påverkar deras inköp av ekologiskt, 1 av 10 kommer att öka inköpen och 2 av tio kommer att minska inköpen. Det är svårt att säga vad nettoeffekten av detta blir, men någon tydlig avmattning är svår att se.

I samband med EkoWebs seminarium för någon vecka sedan uttalade sig många om utsikterna framöver. Någon bedömer att marknaden som helhet kommer att växa med 10 till 20%. Andra pekar på att det viktigaste som hände under 2008 var att flera stora förädlare utvecklade eko- och KRAV-produkter. Det innebär en strukturell förändring som gör att det blivit mycket lättare för butiker och kedjor att ta in eko-alternativen.

På ett globalt plan väntas ökningstakten för 2008 ligga på 20%, men här har jag ännu inga uppgifter på vad som har hänt september och framåt. I Danmark sägs den bromsande ekonomin inte hämma tillväxten på eko-marknaden. Man förutser en fördubbling av marknaden på fem år. Jag antar att det kommer mer siffror lagom till BioFach, det brukar det göra.

Jag ser alltså att trots en rejäl utförslöpa i ekonomin, så kommer kvalitetssegmentet "ekologiskt" att öka i såväl Sverige som den omgivande världen. Jag tror att det ligger en värdeförändring hos konsumenterna i grunden för detta. Man inser att vi har råd att köpa ihjäl oss själva och världen. Därför träffar man val som inte varit vanliga under tidigare lågkonjunkturer.

Richard Walters skriver en krönika i International Supermarket News som stödjer mitt resonerande; konsumenterna håller över lag på att skaffa sig nya grundläggande preferenser. Ett stort antal konsumenter är beredda att prioritera om för att mildra sitt ekologiska avtryck. De företag som förstår det här och agerar i konsekvens av det kan kapa åt sig betydande marknadsandelar när konjunkturen sjunker. De som inte fattar riskerar att åka ut eller helt hänvisas till den stenhårda bulkmarknaden.
Related Posts with Thumbnails