tisdag 30 september 2008

Free Range släpper en ny film

Free Range Studios har gjort ett antal häftiga kampanjfilmer för eko, vettig djurhållning och rättvis värld. Nu har de släppt en ny film som ska få folk att rösta rätt i en djurskyddsomröstning i Kalifornien. Så här skriver Free Range själva:

California's farm animals are dusting off the smash hit "Superstition" in a last-ditch, election day effort to end their terrible suffering and protect people from greed agribusiness. "Proposition" is the 2008 Farm Music Video of the Year and it carries an important message: Vote Yes on Prop 2 for family farmers, consumers and the animals.


Watch this hilarious new Free Range movie, produced with the Humane Society of the United States. Then if you live in California, make sure you vote Yes on November 4. And wherever you live, make sure your California friends know about this exciting ballot initiative. It looks like it has a good chance of passing, but the polls show it's a close call.


Gå gärna in på Free Range Studios YouTube-sajt och leta efter tidigare höjdare som Meatrix I, Meatrix II, The Mouth Revolution och Store Wars .

måndag 29 september 2008

Presidenten och ekologiskt

Det känns som om det amerikanska presidentvalet har hållit på i ett par år nu. Men tydligen drar det ihop sig till att faktiskt bli av... Roade mig med att försöka kolla upp om de olika kanditaterna har några ambitioner på den ekologiska sidan. Det är ju lite intressant eftersom USA är en av de två största eko-marknaderna (EU är den andra).

Republikanerna under Bush har väl inte direkt eldat på utvecklingen av det ekologiska USA, även om deras lagstiftning på området nu börjar stabiliseras. Det händer mycket konstigheter, dock, och ibland är konspirationsteorierna roliga - försöker verkligen Bush-administrationen hindra marknadens utveckling mha anti-trust-lagarna?

Men nu skulle vi ju titta framåt:

Plenty Magazine har en sajt för att bevaka miljöaspekterna på valet. De har också gjort en egen sammanställning över kandidaternas miljöprestanda. Längst ner finns ett område food, som innehåller en del om ekologiskt.

Obama/Biden
Barack-kampanjens egen miljösida handlar mest om energi (I USA verkar energi vara den stora miljöfrågan) och gröna jobb. Det finns en grupp "Organic Farmers for Obama", men det är oklart vad de vill (förutom att få Obama vald). Något mer om ekologisk produktion kan jag inte hitta på Obamas egen sajt. Däremot finns det en del uttalanden som indikerar att Obama stödjer tanken på att gynna ekologisk produktion.


Det finns mängder med sajter som säljer ekologiska kampanjt-shirts (bara en sådan sak, Sahlin och Reinfeldt) med Barack Obama på. Här är en, te x.

McCain/Palin
För McCain har jag knappt hittat något som rör ekologiskt, förutom att McCains stab har försökt driva med Obama för att han vill ha ekologiskt te... Möjligen kan man läsa ut att han är för fria marknader och alltså tycker att ekologiskt gärna får utvecklas på egna meriter, men det är dels sällan så enkelt, dels har jag inget citat på det.

Det finns även flera webshoppar som säljer ekot-shirts för McCain. Här är en, t ex.

På dem bara!

Det är väldigt få fall av bedrägeri när det gäller om en produkt är ekologisk eller inte. Det beror till stor del på det kontrollsystem som omger den ekologiska produktionen; det finns t ex en lag (Rådets förordning (EEG) nr 2092/91) som säger att om man marknadsför något livsmedel som ger intryck av att vara ekologiskt så ska livsmedlet 1) vara ekologiskt enligt EU:s regler 2) komma från en produktion som står under kontroll.

Ibland blir det lite strul med mindre producenter kring dessa grundregler. Någon stans kan jag förstå det; det är många lagar för små företag att hålla rätt på och man måste ju få ut grejerna för att gå runt.

Jag blir betydligt surare när större företag dabbar sig. OLW har t ex nyligen släppt eko-chips (som är riktigt goda). Det är bara det att det inte står på paketet vilket certifieringsorgan som har kontrollerat dem, och det ska alltid stå. Ingrediensförteckningen ger också anledning att bli misstänksam; de använder en solrosolja som inte är ekologisk. Normalt ska alla ingredienser vara ekologiska (vatten o salt räknas inte) för att produkten ska få säljas som ekologisk. Det känns konstigt (men är iofs inte omöjligt) att de skulle ha fått någon form av dispens för oljan.

Så - vad göra? Jag kollade upp vad det står i lagen om det här. Och det är kommunens miljö- och hälsoskyddskontor (motsv) som ska kolla så att allt är i sin ordning. Så nu har "Miljö o Hälsa" i Uppsala (där jag köpte påsen) och Filipstad (där OLW ligger) fått e-post i frågan. Får se vad som händer.

För övrigt tycker jag att det är lite magstarkt att be kommunens miljö- och hälsoskyddskontor hålla koll på det här. De hinner ju knappt med sitt beting med djurskydd och livsmedelssäkerhet. Men har man nu gjort lag av det måste det väl bli så.

(Nej, jag har inte frågat OLW om lov för att publicera en inskannad bild av deras påse.)

tisdag 23 september 2008

Blodpudding på helt nytt sätt!

Blodpudding tillhör den där sortens mat som jag brukar fundera på om den skulle eko-märkas som produkttyp. Den tar tillvara ett problem och gör något nyttigt av den. Men jag har haft lite problem att spexa till den. Bulgur till gör den lite lättare. Vitkålssalladen lärde ni er i skolan. Bacon och lingonsylt känns inte heller så nytt.

Men nu sprang jag på en häftig variant - Tre Tjejer i Köket har kläckt en variant på temat sallad; mathavresallad med bacon och blodpudding. Måste testas. Förmodligen en av de hållbaraste rätter man kan tänka sig. De flesta av ingredienserna bör gå att hitta som eko, utom möjligen blodpuddingen. Obs att det numera finns KRAV-buljong, länge efterlängtat. Länktipstack till Matälskaren.

Hur naturlig är äggproduktionen?

På sistone har jag börjat intressera mig lite för kyckling- och äggproduktion. Gjorde ett inlägg i frågan i förra veckan, men fick på skalle av Klas för att jag inte visste vad jag skrev om. Sånt piggar upp så jag har bara blivit mer intresserad.

Det som intresserar mig mest just nu är problemet med att hönor tenderar att börja värpa innan de har vuxit klart. Det är ett problem ur flera aspekter; äggen blir små, hönans behov av vissa näringsämnen blir extremt under en priod, mm. Hönor som inte får det de behöver har en förmåga att ta det på annat sätt, t ex genom att plocka fjädrar från sina medsystrar.

Om man antar att en höna i naturligt tillstånd inte skulle råka ut för detta problem, så kan det vara intressant att fundera över hur detta naturliga tillstånd ser ut. Det finns fin info på Livsmedelssverige, men kort sammanfattat tror jag man kan säga attt det man ska se framför sig är en fågel som lever i flockar om sådär 15 djur. De betar/äter på marken om dagarna och sover på en gren om nätterna. Hönan lägger något tjog ägg om året, i en omgång, som sedan ruvas. Äggläggningen startas av hormonella signaler som i sin tur triggas av ljus. I den moderna hönshållningen sker äggläggningen året om. Att hålla tillbaka könsmognaden försöker man göra t ex mha ljusprogram. Situationen kompliceras av att svensk lag kräver stallar med dagljusinsläpp och KRAV-reglerna går längre än så och kräver utevistelse. Då blir det alltså svårt att hålla tillbaka könsmognaden och därmed kommer äggläggningen igång innan hönan är redo för det.

För mig är en viktig del av den ekologiska produktionen att djuren mår bra. För mig innebär det ofta att man behöver referera till någon slags naturligt läge. Det är ju detta naturliga läge som djuret ursprungligen är konstruerat för. När denna tanke möter verkligheten måste man söka den bästa kompromissen. Mjölkproduktion är ju t ex i sig knappast naturlig - kossor går inte omkring och avger mjölk utan anledning. De gör det för att de har fått en kalv som det är tänkt att de ska ge mjölken till. Men jag menar ändå att man kan få en etiskt hållbar mjölkproduktion om man tar tillvara många andra behov hos kon och kalven.

När det gäller äggproduktionen blir jag lite brydd. Om nu hönan är skapt på det här viset och det orsakar problem för såväl höna som bonde - hur kan en lösning se ut? Finns det några mellanlägen? Jag tänker att ett sätt skulle kunna vara att försöka planera kläckningen av kycklingar så att de i mindre utsträckning blir könsmogna på de ljusaste månaderna. Det skulle i förlängningen naturligtvis innebära att ägg blir lite av en säsongsvara. Det kanske man kan acceptera på en del av marknaden. Men möjligen innebär det också mindre skador och längre livslängd på hönorna, vilket i så fall skulle ge lite lönsamhet i retur?

fredag 19 september 2008

Jämförpriser - ett miljöproblem?

Att försöka jämföra priser för jämförbara varor är en viktig del av en fungerande marknad. Vi får det närapå med modersmjölken. Om inte annat fick man det i sig i skolans hemkunskap. Det är till och med så att lagen tvingar matbutikerna att ange ett jämförpris per kg för alla varor. Det är bra så länge som varorna är jämförbara, och det är här det blir problem.

För huruvida en vara är jämförbar med en annan eller inte är inte självklart för mig. Om jag vill köpa ekologiska havregryn, så är det inte så intressant vad de konventionella kostar. Däremot kan det vara intressant vilka ekologiska alternativ det finns och vad de kostar. Men det tar kraft och energi att fundera ut själv. Hur tillreder man rågflingor? Var står de? Dinkelgröt kanske, men hur mycket räcker det paketet till?

Eller mer generellt - vore det inte också minst lika relevant med jämförmiljöpåverkan? Allt för många använder priset som det enda styrmedlet. För många här i landet är ekonomin en trång sektor, men för de flesta är det en fråga om prioriteringar. Man föredrar en påse chips extra, istället för att kosta på en enda påse eko-chips. De smakar ju ändå lika! Men det gör de naturligtvis bara tills man blir medveten om deras bieffekter.

Men hur göra? Tvinga butikerna att deklararera vissa miljöprestanda? Eller åtminstone alltid tydligt märka ut miljömärkta alternativ? Kan någon av de tre miljömärkningarna för butiker (KRAV, Svanen och Bra Miljöval) kanske hitta en lösning för att gå före? Hur som helst så menar jag att det på sikt inte är hållbart att låta priset per kg vara ensamt ha en så framträdande roll.

torsdag 18 september 2008

Ekologiskt på konventionella villkor

Ett av de största problemen med ekologisk ägg- och kycklingproduktion är att försörja fåglarna med vissa aminosyror. Aminosyror är det som proteiner byggs upp av, så man kan förenklat säga att problemet är att förse dem med tillräckligt av rätt sorts protein. För konventionell produktion är det inget större problem, man tillsätter helt enkelt tillräckligt med syntetiska aminosyror för att möta behovet. För den som vill ge hönan naturligt foder finns inte den möjligheten och man riskerar problem med fjäderdräkten, hackkycklingar och annat.

Jag hade anledning att tänka lite mer på det här problemet häromdagen och insåg att grunden är att vi har avlat fram hönshybrider helt med fokus på produktion, inte på tillgängligt foder eller hönsens hälsa. I detta hänseende är det viktigt att hönan värper så mycket som möjligt, så tidigt som möjligt. Värphönorna här i landet har alltså sin mest produktiva period innan de ens har hunnit växa färdigt. Proteinbehovet kommer alltså från att de dels ska underhålla sig, växa och det är ju klart som korvspad att det måste gå åt en ruggig massa aminosyror om man dessutom ska värpa ägg dagarna i ända. Äggvita är ju i princip bara protein. Alltså har vi avlat fram en höna som i princip är beroende av syntetiska foder.

Hönan kan helt enkelt inte äta så mycket eller så rätt som hon behöver för att må bra. Om hon inte mår bra är flockdynamiken sådan att till och med kannibalism kan bryta ut. Därför måste man möta med en konstgjord balans i fodret.

Man skulle kunna tycka att det måste gå att lösa genom att välja andra hybrider, men det verkar mycket svårt eftersom antalet kläckerier är så litet i Sverige, och en äggproduktion är beroende av ständig försörjning av kycklingar som blir värphöns. Antalet avelsanläggningar (som får fram äggen som ska bli värphöns) är ännu färre, om det ens finns några. Eftersom eko-produktionen är så liten så är de svenska kläckeriernas intresse av att lösa problemen ganska små. Man skulle rent teoretiskt kunna ta in ägg eller kycklingar från andra länder där det finns bättre hybrider, men det är så dyrt och krångligt att en enskild bonde inte klarar det. Det finns alltså i realiteten bara en sorts höna i Sverige, och den är inte gjord för naturligt foder.

Någon stans är ju det här helt sjukt; vi har strukturrationaliserat oss fram till en äggproduktion där alla kycklingar och ägg ytterst kommer från storskaliga kläckerier. Vi har avlat oss fram till en situation där hönorna ska få ur sig så mycket ägg att de inte kan äta mat som är naturlig för dem. (Och ekoäggbönderna jobbar alltså med ett material som inte är menat för deras typ av verksamhet.) Och vi har prispressat oss fram till ett läge där det är ekonomiskt ogörligt för en bonde att försöka ta sig ur detta.

Man blir matt. Jag önska bara att någon enda bonde vågade satsa på en anorlunda produktion och kunde marknadsföra den, så att jag fick betala för vettiga ägg. Men jag vet att problemet är strukturellt; bönderna rår inte på systemet. Mitt hopp står just nu till att någon av jättarna på allvar börjar intressera sig för ekoproduktion. Om jag har snappat rätt kan det vara på gång; tydligen har ett av de stora fågelföretagen engagerat sig i Bosarp. Det vore en nåd att stilla bedja om.

tisdag 16 september 2008

En eko-tidning till

Snappade just upp en eko-tidning till (tack Ekologiska Val); Ekofood ska bevaka den ekologiska marknaden från en professionell storköksvinkel. Presmeddelandet om att den skull ges ut i maj kom redan i mars, men jag har inte lyckats spåra någon tidning. Vinkeln är dock intressant och behövlig. Bra jobbat Ekocentrum (hoppas jag)!

Om någon har sett tidningen eller dess webb vore det kul med tips.

måndag 15 september 2008

Dilemma av köttrea

Stod i ett dilemma härom dagen. Skulle köpa köttfärs och skulle precis plocka ett paket KRAV-nöt-färs, när jag såg att det i hyllan nedanför låg ett par paket med konvetionell blandfärs, som reades ut eftersom bäst-före var samma dag.

Dilemmat såg ut så här:
Å ena sidan: vi måste få ned svinnet i mathanteringen, det står för runt en fjärdedel av matens klimatpåverkan. En stor del av svinnet uppstår i butiker där mat kasseras. Jag borde uppmuntra butikens ansträngning att sänka priset för att slippa slänga. Vi bör få ned konsumtionen av nötkött. Blandfärs är klimatsmartare än nötfärs.

Å andra sidan: blandfärsen var inte KRAV; jag vet väldigt lite om hur den produktionen ser ut. Normalt skulle jag inte ens tänka på att köpa den.

Det slutade med att jag prioriterade klimatfrågan framför resten och köpte blandfärsen. Rätt? Vet inte. Men i alla fall övervägt. Kan mitt handlande upphöjas till allmän lag (Kants definition av god moral)? När det är liksom fel bog, men kan man på något sätt föra in dessa resonemang i ett mer allmänt sammanhang? KRAVs regler för butiker bör ses över inom ett år eller två. Kanske ska man där ställa krav på att få ned svinnet under en viss nivå, t ex genom att ge människor som mig ett dilemma? Eller bör KRAV och miljömärkningar överhuvudtaget inte beblanda sig med icke-märkta grejer?

onsdag 10 september 2008

Klimatångest ger rikedom

Jag funderar naturligtvis en del på sambanden mellan klimat och mat. Det finns mycket man kan göra, och i grunden handlar det om att hitta nya vanor. Här tror jag att en stor del av det stora problemet ligger. Man är van att handla vissa saker och det är inte så lätt som man skulle vilja att bryta dessa vanor. Så jag försöker lägga om en vana i taget.

Ris är ju ett livsmedel som ger ganska mycket CO2-utsläpp. Fem till sex kg CO2 per kg ris, tror jag. Om jag har fattat rätt beror det på att de vattentäkta odlingarna ger en del utsläpp av metan. Så man borde sluta äta ris, men frågan är vad man ska ersätta det med i recept-kollektionen?

Såväl potatis som spannmål ligger på några hekto CO2 per kg produkt. Men potatis är liksom inte analogt med ris. En del pasta kan funka, men framför allt har vi experimenterat med gryner av olika slag och typer; bulgur, quinoa (svart, röd, vit), matvete, mathavre och så vidare. Experimenterandet har varit så roligt och smakfullt att vi slutat köpa ris utan att tänka på det. En stor fördel är att alla dessa gryner finns som KRAV.

Ett tips alltså: ersätt ditt ris med spannmålsbaserade gryner! Från problem till lustfylld lösning på ett kick!

tisdag 9 september 2008

Ekologiskt "by default" del 2?

Under sommaren har jag tänkt på en annan grej. Vi har seglat runt lite grand och då stöter man på en del servicebutiker. Typ det allra viktigaste i matväg i en gästhamn på en camping, i en lanthandel. Gemensamt för dessa shoppar är att de ligger så till att de är ensamma i trakten, de har litet sortiment och det är dyrt att handla. Att ha två sorters mjölk, bananer eller grovt bröd har de inte plats med. Men varför skulle de inte köra eko rakt av? Att det blir dyrare skulle nog inte avskräcka (de är ju ganska ensamma), men de skulle nog få lite nöjdare och gladare kunder.

Det slår mig att detsamma troligen är sant för typ bensimackar och Pressbyrån. Dags att skifta paradigm!

söndag 7 september 2008

Ekologiskt "by default"?

Vad som är en ekologisk produkt definieras, lite förenklat, av att den kommer från en ekologisk produktion. Den ekologiska produktionen definieras lite olika beroende på vad det gäller; växter odlas utan mineralgödsel och kemisk bekämpning, förädling sker i rimligt naturliga processer och utan allt för mycket tillsatser, och så vidare. Spårbarheten är viktig också; står det eko, så ska det vara eko. Inget mittemellan eller ibland. Ibland stöter man dock på produkter som på något vis i sig själva är så smarta, så hushållande, att de nästan borde klassas som eko som vara betraktad.

Tanken slog mig i affären häromdagen; jag tänkte köpa blodpudding (kanon att äta bulgur till!) och hamnade i en tankebana kring att minska köttätande av klimatskäl. Samtidigt vet jag ju att blodprodukter är mycket näringsrika och jag vet att det är ett stort problem att bli av med blodet från ett slakteri. Det näringstäta blodet har ett mycket högt BOD i avloppet och måste sköljas med MYCKET vatten om man tar den vägen. Det kan ju torkas till blodmjöl, men det är ju lite slöseri att lägga livsmedel på åkrarna. Möjligen kan blodet eller blodmjölet också eldas, men det känns ju som sämsta lösningen.

Att se till att blodet tas om hand och blir livsmedel framstår som en del i ett hållbart samhälle, så länge detta samhälle accepterar eller uppmuntrar köttproduktion. Att dessutom sälja dessa produkter billigt (ett paket blodpudding kostar runt 7 spänn) gör det inte sämre.

Varför finns det då inte KRAV-blodpudding på marknaden? Vet inte säkert, men innehållsförteckningen indikerar inga större problem. Jag skulle tro att problemet ligger i särhållning av råvaran; dvs slakterierna skulle behöva byggas om för att kunna garantera särhållningen. Det skulle de säkert göra om de fick betalt för det, men när produkten inte är värd mer, så blir det nog svårt att få ut ett merpris. Man tror helt enkelt att konsumenten inte skulle vara beredd att betala vad det kostar. Så KRAV-djurens blod blir konventionell blodpudding.

Då är detta min fundering; kan man tänka sig att vissa produkter efter förädling skulle kunna betraktas som ekologiska oavsett ursprunget på råvaran? Jag tänker att man skulle kunna fundera över vilka krav som skulle ställas på sådana produkter. Särskilt smarta? Särskilt nyttiga? Särskilt hållbara (i meningen hållbar utveckling)?

onsdag 3 september 2008

Magasin REKO ute

Fajten om de hållbara läsarna på magasinmarknaden fortsätter. Camino är nestor i gänget. I maj skrev jag om EcoQueen och nu sitter jag med REKO i handen. Ytterligare ett initiativ är på gång. Reko är KRAVs initiativ, men siktar allmänt på att "berätta historier som får tankarna i rullning och prata med folk som funderar lite extra över sakernas tillstånd. Men innehållet i REKO ska inspirera, inte ge dig dåligt samvete", enligt chefredaktörens programförklaring. Det som möjligen är lite speciellt för REKO är distributionen - till en början har COOP ensamrätt att sälja enligt Fri Köpenskap.

Hur blev det då? Jag tycker att tidningen är formmässigt sammanhållen. Man får snabbt en känsla för hur den fungerar, hur man läser den. Innehållsmässigt är det både stort och smått. Både små faktanotiser och längre reportage. Både problemen kring brunkol och inspration för kök och shopping.

Jag tycker att attityden till läsaren är bra, den verkar utgå från att läsaren är rimligt smart. Man får heller inte samma "allt på en gång"-känsla som jag fick av EcoQueen; det känns som om urvalet har varit noggrannare, som att de har idéer att utveckla, en långsiktig tanke.

Samtidigt får jag inte riktigt den där kicken av tidningen; det känns lite skåpmat. Att Vattenfall skövlar Tyskland är ju inte nytt. Inte heller att det är dramatiskt att flytta byar. Men den underliggande problematiken blir ju inte löst bara för att Vattenfall säljer denna del av verksamheten. Tyskland sitter fast i fossilträsket; hur ska de ta sig ur? Är det kanske så att Vattenfall är en bra partner i denna prekära situation? Det hade varit en intressantare, och ny, vinkel. Reportaget om schampoindustrin var mer intressant. Känns som att de är på framkant av en intressant och ny fråga där.

Färgsättningen, profilen känns också lite väl jutesäck. Det går att göra miljömärkta trycksaker piffigare, utan att de behöver gå överstyr. EcoQueen innebär en intressant referens. Sasmmanfattningsvis tycker jag att EcoQueen kittlade mer, men REKO känns som ett långsiktigare och mer utvecklingsbart koncept.

Jag tänkte uppdatera den här posten vartefter jag spårar intressanta recensioner och kommentarer på REKO:

  • En variant på de gröna livsstilsmagasinen - Rekobloggen kommenterar Hennes Gröna Nummer här.
  • "Reko" är ett begrepp som många använder sig av - Chefredaktören förklarar i Mediavärlden här.
  • Handla Ekologiskt i Göteborg gör en mycket kort kommentar här.
  • Ekoblogg har också läst och tyckt till.
  • Ecoshopping.se har lagt upp en post om REKO (och andra miljötidningar)
  • Redaktören för SNF:s tidning Sveriges Natur går i nummer 5 igenom fem tidningar; Allt om Miljöbilar, Camino, Eco Queen och REKO. Eva-Lena Neiman verkar lite kittlad av Eco Queens hämningslöshet, tycker att Camino är en välavvägd medelväg och tycker att allt om Miljöbilar är lite överlastad. REKO närmast sågas eftersom Neiman tycker att redaktionen är ängslig och möjligen har tappat bort KRAVs själ. Senaste numret har ännu inte lagts ut på webben, men det kommer säkert. (081102)
  • Paljetten Q tycker att REKOs typsnitt är för litet. (081103)

Related Posts with Thumbnails